Ett perfekt tillfälle att använda ordet hen
Kategori: Feminism och genus
Idag åkte jag buss. Ombord steg en såndär skolklass, ni vet med barn i den åldern (6-7) som pratar så jävla mycket och så jävla högt och som vissa cafeér vill förbjuda?
Dom omringade mej såklart och satt överallt runtomkring. Några riktigt högljudda ena satt bakom. Och det gjorde mej egentligen inte så mycket men sen började dom nästan skrika och då gjorde jag nog en rätt missnöjd grimas. Och det upptäckte deras pedagog och kom fram och sa att:
- Nu får ni faktiskt vara lite tysta! HAN som sitter framför er får ont i öronen av ert skrik!
Och det va ju schysst att hon sa till och att hon tyckte jag liknade en kille, tja, fair mistake liksom med tanke på håret, osminkat ansikte och säckiga jeans. Och det är inte som om jag tar illa upp, känns rätt bra om ungarna kunde få tro att det satt en kille med noppade ögonbryn och rosablommig jacka i knät framför dom.
Dom omringade mej såklart och satt överallt runtomkring. Några riktigt högljudda ena satt bakom. Och det gjorde mej egentligen inte så mycket men sen började dom nästan skrika och då gjorde jag nog en rätt missnöjd grimas. Och det upptäckte deras pedagog och kom fram och sa att:
- Nu får ni faktiskt vara lite tysta! HAN som sitter framför er får ont i öronen av ert skrik!
Och det va ju schysst att hon sa till och att hon tyckte jag liknade en kille, tja, fair mistake liksom med tanke på håret, osminkat ansikte och säckiga jeans. Och det är inte som om jag tar illa upp, känns rätt bra om ungarna kunde få tro att det satt en kille med noppade ögonbryn och rosablommig jacka i knät framför dom.
MEN!
Varför inte bara använda hen, i såna osäkra fall?
