Det är skillnad på egen-snygghet och ideal-snygghet - eller?
Kategori: Skönhetsideal och fulfobi
Det är skillnad på att vilja vara snygg i enlighet med skönhetsidealet och att vilja vara snygg i enlighet med sin egen definition av snygghet. En del kan tycka att det är snyggt med typ 50 piercingar i ansiktet och jadajada och då kan personer som delar denna preferens uppleva personen som snygg. Men enligt skönhetsidealet så är det fult. Så när jag säger att vissa människor är fula så menar jag enligt idealet.
Att vilja vara snygg på det sättet som normerna säger (skönhetsidealet, ni vet hur det är) är fett mycket värre än att vilja vara snygg enligt sin egen definition (oftast). Eller? Såvida inte din egen definition av vad som är snyggt stämmer överens med idealet. Men hur fan ska du veta det, när du ända sen barnsben blivit inpräntad i att idealet är det vackra?
Men att vilja vara snygg, både egen-snygghet och ideal-snygghet, är fan problematiskt. För oavsett vilket du strävar efter så finns stor risk att viljan att vara snygg grundar sig i en rädsla att vara ful. Fulfobi. Och fula, ja det är vi alla ibland, vissa mer än andra. Fula, inte bara efter idealet utan också efter vår eventuella egna annorlunda definition av skönhet. Och då blir det så jävla begränsande att inte kunna känna sig nöjd utan att va snygg.
För nej, det är inte viktigt att du känner dig snygg när du går hemma och snorar, är glåmig, uppblåst, eksemig ja inte fan vet jag. Det viktiga är att kunna trivas i sin kropp även när en inte känner sig snygg.
Jag blir så trött på dessa ständiga "känn dig vacker oavsett blablabla" för det förutsätter liksom att det är viktigt att känna sig vacker hela tiden i varje jävla sammanhang. Och det är bullshit. Det går alldeles utmärkt att känna sig ovacker och ändå va lika lycklig som när en känner sig snygg (I am the living proof).
Bloggadress: http://www.whirlwind.nu