Inget gott kommer av dina goda råd
Kategori: Whatever
Det händer ofta att människor i vissa feminism/genus-facebookgrupper jag är med i skriver om sitt privatliv. Inte sällan om sin pojkvän (för ja, i dessa fall är det alltid en heterogrej) och hur sexistisk han är. Ibland ber dom om råd, ibland vill dom väl bara dela med sig och få stöd. Och det händer såklart i andra sammanhang också, utanför internet.
Det kan stå något i stil med:
Alltså om det är okej så vill jag bara dela en grej från min relation...Min kille är inte alls lika feministisk som jag, och han ser inget problem i att jag får sköta nästan all städning, diskning och matlagning. Han tycker att han gör tillräckligt med att typ sköta datorer och TV (fastän jag inte bryr mig om HD-kvalitet liksom) och att han typ tvättar en gång i månaden. Han tycker att tjejer och killar är olika biologiskt och att det inte är konstigt att vi gör olika saker. Alltså han är jättefin på många olika sätt och jag älskar honom men jag blir så jävla irriterad över det här beteendet! Nån som har nåt tips på vad jag kan göra?
Och dom vanligaste svaren:
- Dumpa honom!
- Dumpa honom!
- Han är ett sexistiskt svin!
- Du förtjänar bättre, skit i honom!
När jag ser vad folk ger för råd och stöd så känner jag ba NEEEEEEEEEJ HÅLL TYYYYST!
För vettni, det sämsta ni kan göra när nån precis öppnat upp såhär är att uppmana henne att göra slut eller säga att han är världens största rövhål och att hon förtjänar bättre. Asså jag förstår att ni menar väl med era råd, men take some advice från en som hållt på med stöd&råd i flera år - SÄG INTE VAD HON SKA GÖRA!
Det hon behöver höra i dessa lägen är inte uppmaningar och fördömande av relationen. Vad såna svar utstrålar är att hon är dum i huvet som är med honom, att hon inte vet vad som är bäst för sig själv, att det inte är okej att älska honom. Det hjälper liksom inte.
Det en kan göra är att ge stöd och typ "Usch vad jobbigt" eller "Inte schysst av honom, modigt att du säger till" och kanske råd som "Vad händer om du skulle säga detta till honom tror du?" - råd som ger henne makt över sin egen situation och som inte är fördömande. INGA UPPMANINGAR FÖR HELVETE!
Men om jag vill att hon ska ändra sitt liv då? Tänk om jag har en kompis som blir sjukt förtryckt av sin kille men vägrar lämna honom och inte ser problemet ordentligt?
Det jag måste göra för att locka en människa till förändring är att först förstå vad det är som gör att hon faktiskt lever kvar i relationen. Jag måste vara beredd att se och erkänna att det faktiskt finns fördelar för henne att vara med den här snubben (oavsett om det gäller en småsexistisk grabb eller en hustrumisshandlare). För först när jag tillåter henne att känna att relationen har fördelar, kommer vårt samtal att kunna ledas in på nackdelar. Vägrar jag acceptera att relationen är bra för henne på nåt sätt och bara uppmanar henne "gör slut" så kommer hon med stor sannolikhet att gå in i försvarsläge och lyfta fram allt det positiva med relationen. ÅTERIGEN: INGA UPPMANINGAR!
