moralfjant

Jag upplever att feminismen ofta vänds till att handla om feminister. Asså att det snackas mer om vilka som är feminister och vad dessa tycker och gör, än att handla om feministiska sakfrågor. Denna lite knäppa trend upprätthålls som jag ser det av både feminister (vissa iallafall), ickefeminister och antifeminister.

 

I korthet kan det väl beskrivas som att vi feminister delas upp i två olika läger (obs varning för stereotyper, detta är alltså ej menat att beskriva riktiga personer).

 

 

 

Jaja liksom låt feminister få vilja förklara the basics och försöka omvända ickefeminister, va jättepedagogiska mot meningsmotståndare och diskutera med antifeminister (dock ej genom att smutskasta andra feminister). Men låt också andra feminister bli arga och agressiva och vägra förklara saker för meningsmotståndare utan istället vilja diskutera med enbart likatänkande. 

 

Och sluta förihelvete upp att reproducera denna myt om att feminismen är ett fåtal feminister. Lady Dahmer är inte feminismen. Fanny Åström är inte feminismen. Cissi Wallin är inte feminismen. Jag eller du är inte feminismen. Det är inte individuella feminister som gör feminismen bra eller dålig. Vi har olika sätt att bedriva feminism på. Ingen av oss har makt att bestämma kampens utformning och ingen är skyldig till att "ge feminismen dåligt rykte".

 

Åh jag längtar till den dagen då folk ska sluta säga att dom inte vill kalla sig feminister pga att dom tycker andra feminister är för extrema. När folk slutar tro att feminism är nåt slags allsmäktigt råd där alla alltid måste vara eniga för att vi ska ta oss framåt. När folk slutar upp att med att försöka bestämma vilka feminister som är mest feministiska och ger fan i att söka efter syndabockar att skylla på.