Att reagera ilsket på kränkningar är inte elakt
Kategori: Feminism och genus
Tänk vad många människor (mest cismän) som beter sig såhär. Fast oftast verbalt. Ni vet, hen som typ ifrågasätter transpersoners könsidentitet, använder n-ordet, säger att tjejer ska ta ansvar för hur dom klär sig så dom ej blir våldtagna osv. Medvetet eller omedvetet, mer eller mindre uppenbara rövigheter.
OCH SÅ BLIR DOM LEDSNA PÅ ÖGAT NÄR VI SÄGER IFRÅN PÅ SKARPEN!
Jag fattar inte grejen med folk som blir kränkta när andra påpekar att dom kränker. Spelar ingen roll om kränkningen var medveten eller omedveten, samma skit ändå. Det är liksom inte bara totala rövhattar som gör så heller, utan vanligt snällt folk också. Liksom, låt hen som blivit kränkt av dig få reagera på kränkningen. Klart du ska be om ursäkt oavsett om offret blir förbannad eller ej.
Fast värst är fan när människor som är fett vettiga i övrigt ska börja försvara dom här stackars små ofrivilliga kränkarna från dom arga reaktionerna. BA SLUTA! Det är inte okej att säga att nån som reagerar ilsket på en kränkning, på förtryck, ska bemöta det hela med god ton och förklara pedagogiskt och inte svära eller sura. Här har jag skrivit mer om hur du bör reagera när nån påpekar att du förtrycker.
Sen är det förstås okej att tro att kränkarna har lättare att förändras om dom bemöts med lugn, pedagogiska förklaringar och "daltande". Det tror jag också. Men det går liksom inte att kräva att alla ska orka utbilda i sitt privatliv jämt och ständigt. Jag vore superimpad av nån som vore värsta superpedagogen 24/7, men det betyder ju inte att jag behöver racka ner på den som inte är det. På samma sätt som jag tycker det är fett att folk kan göra bakåtvolter men inte skäller på dom som inte klarar det.
