moralfjant

ung & uppkäftig genushäxa

Jag väljer att kliva rakt ner i kvinnofällan

Kategori: Feminism och genus

En grej som kan sticka i mångas ögon och som till viss del plågar mig själv är att jag är beroende av en man. Rent ekonomiskt. Min sambo försörjer mig. Jag skulle kunna jobba mer och leta efter en egen lägenhet men jag trivs som fan med den här livsstilen (eller okej jag vill få ett halvtidsjobb + ströjobb + kunna sköta mina ideella engagemang för hatar att va sysslolös). Och eftersom jag är hemma mer så gör jag såklart mer hushållsysslor och sånt. 
 
Det känns bra att jag kan vara mer kräsen med vilka jobb jag söker än mina vänner som måste ta vad som helst för att kunna klara hyran. Tryggt för mig. Soft. Dessutom är jag ju jävligt kär så skulle ju inte alls kunna tänka mig att bo utan honom och det är ju ömsesidigt så käääärleeeekens kraaaaft ni vet *ler ironiskt*.
 
Men jag vet ju att den här bekvämligheten kan ha ett högt pris i längden. Min osjälvständighet (för ja tyvärr krävs att jobba heltid i detta samhälle om en ska klara sig på egna ben) och ekonomiska beroende kan självklart sätta mig i skiten some day. Det är något jag måste ta ställning till, fundera på. Vad värdesätter jag mest? 
 
Och just nu värdesätter jag mest att få leva mitt liv på det sätt jag gör - utan press på att själv kunna betala räkningarna. Jag väljer att kliva ner i kvinnofällan och göra mig själv ekonomiskt beroende. Jag ska inte säga att det är ett fritt val för klart som fan att det är en form av patriarkal underkastelse som ligger bakom även om det tar emot att erkänna det. Eftersom samhället är uppbyggt för att det ska va fördelaktigt för (medelklass)kvinnor i förhållanden att jobba mindre så blir det ju lätt hänt att jag tar den bekväma vägen. 
 
Ja, jag är värsta feministen men jag gör också patriarkala val - för att det ofta är enklare. Och även om det är viktigt att rannsaka sig själv tror jag också att det är viktigt att inte känna skuld över att "underkasta sig". Du är inte mindre feminist för att du sminkar dig på samma sätt som du inte är mindre feminist för att du är hemmafru. Vi tar dom strider vi orkar och om ett patriakalt leverne kan vara fördelaktigt så är det inte konstigt att välja den vägen. Vi ska självklart försöka bekämpa strukturerna men vi ska passa oss jävligt noga för att fördöma dem som följer normerna. 

Kommentarer

  • Hannah - Everyone is entitled to my opinion säger:

    Jag tänker att det jobbiga i den situationen (och tro mig, jag har varit där själv och precis lyckats ta mig ur den) är att du 1. får lägre pension på dina äldre dagar och 2. inte har något fuck-off-kapital om det nu skulle (peppar peppar) gå åt helvete med relationen. Vem som gör mest hushållsarbete är i grunden inte så jävla relevant - klart man försöker dela lika på sin tid liksom - det är mer detta att det (kanske mest i förhållanden som inkluderar barn iof) ofta blir en slentrianmässig fördelning av det BETALDA arbetet som är till kvinnans ekonomiska nackdel i förlängningen som är det verkliga problemet.

    Även om det är gött att bli försörjd och även om det är gött att tänka sig att den här kärleken kommer vara för evigt - så är det kanske ännu mer gött att vara i en situation där man vet att OM det går åt helvete - då kan jag faktiskt klara mig själv? Jag vet inte, jag kanske bara rationaliserar utifrån min egen situation just nu, men du... du behöver inte försvara din position i patriarkatet. Det är åt helvete att vara ekonomiskt beroende av någon annan, hur mycket vi än försöker intala oss att det inte är så farligt. Men det är helt okey. Och du, du behöver inte direkt försöka göra något åt det just nu - men när möjligheten finns, när möjligheten att arbeta 50% med fast arbete och resten med ströjobb (min lyx-situation just nu) - TA DEN. Och fall inte tillbaka på att ni två, just nu, ändå har det rätt fint. För det är då du tar ifrån dig själv din ekonomiska självständighet.

    Svar: Jo asså tack och det vet jag ju - vill absolut jobba men slipper gärna stressa fram och ta vad som helst.
    Jag hoppas att det framkom att min referens till kärlekens kraft va ironisk hehe. Asså just nu är det ju inte åt helvete att va ekonomiskt beroende, men om det fortsatte en längre period skulle det ju m all säkerhet bli det.
    Mican

    2014-03-13 | 02:16:49
    Bloggadress: http://onewaycommunication.co
  • pelle pettersson säger:

    du kommer att hitta ett jobb som du brinner för ,och då kan du försörja killen när han behöver göra något annat. ta inget skitjobb.gör vad du trivs med.

    2014-03-13 | 07:45:50
  • Ekonomen säger:

    Knepigt det där... Det är som när man uppvisar det beteendet mot barnen som man själv blev utsatt för o lovade att inte föra vidare. "Va fan, så här skulle det ju inte bli!"

    Du får väl trösta dig med att det är tillfälligt (antar jag?) och att din kille/sambo antagligen gärna gör detta för dig och (hoppas jag)hanterar det på ett schysst sätt.

    Men som någon annan påpekade, livsstilen kam ha tråkiga baksidor i det långa loppet , som vid pension sjukdom, separation, graviditet eller dödsfall.

    2014-03-13 | 11:38:01
  • Sofia säger:

    Åh, men det där har jag funderat mycket på! Kvinnofällan. Måste det vara en fälla? Självklart negativt att inte kunna försörja sig, men varför måste alltid alltid 40 + arbetsvecka vara norme`?

    Svar: Ja alltså att arbeta deltid behöver ju ej va kvinnofälla sålänge en ej är beroende av partners inkomst tänker jag
    Mican

    2014-03-24 | 13:51:53
  • Sofia säger:

    Nej nej, jag håller helt med dig. Tänkte mer att jag hör att dte uttrycket används i samhället så fort en jobbar mindre än 100 %.

    Svar: Jaa jag fattar. Det är sån sjuk norm. En kan ju tycka att nu med all teknik borde vi försöka jobba så lite som möjligt
    Mican

    2014-03-24 | 16:20:31

Kommentera inlägget här: