moralfjant

Jag kräks lite i munnen varje gång Den Heliga Tvåsamheten hyllas. Varje sång i stil med "You are my one and only", "You're all I need" och "I will always love you". Varje artikel som handlar om hur du får ditt äktenskap/förhållande att vara länge och typ frodas. Varje diskussion som handlar om hur fel det är med "otrohet".

 

Hela jävla tiden så befästs denna bisarra idé om att RIKTIG KÄRLEK är att totalt ge sig hän en annan person (helst av motsatt kön) och låta sitt liv styras av detta monogama förhållande. Jomen visst att en får ha intressen och typ andra vänner, men det får inte gå ut över den magnifika, unika, heliga monogama relationen.

Vi lär oss att vi ska hitta vår själsfrände (bara en, så välj noga!) och att denna person ska "vara vårt allt", dvs kunna uppfylla alla våra behov här i livet. Att vår kärlek till varandra ska vara starkare än något annat band i livet, och att den kan överkomma alla hinder. Att just vår kärlek till varann, vår relation, är viktigare än allt annat i livet - intressen, vänner osv är bara en sidekick till meningen med livet som är att "bli ett" med en annan individ. Inte förrän en får ungar (för alla måste ju få det) så får en sätta nån annan i främsta rummet. 

 

För bara vi hittar rätt person att älska och "dela vårt liv med", så kommer vi att bli lyckliga och nöjda i alla våra dagar. Cinderella story real life edition. 

 

 

What the actual fuck alltså. Ni hör ju hur knäppt det låter? NEJ DET GÖR NI INTE FÖR NI HAR VÄL OCKSÅ BLIVIT SÅ INDOKTRINERADE I DEN HELIGA TVÅSAMHETEN ATT NI TROR ATT KÄRLEK BARA KOMMER I DEN FORMEN. 

 

Säkert är ni såna som tycker "otrohet" är typ det värsta som finns. Att om en är i en relation så ska en ju faktiskt inte ha intresse av att flirta med andra, kramas med andra, ha sex med andra, åka på weekendresor med andra eller vadfan som helst. Som tycker att exklusivitet är så himla fint."Nu är det VI TVÅ" och då får ingen annan vara med i bilden. Jamen gud vilken mysig idé hörrni, att äga varann.

Det är konstigt egentligen, för det är bara när det gäller romantiska relationer som tvåsamhet är så jävla viktigt. Ingen kommer basha dig för att skaffar ett andra barn ("Men herregud älskar du inte första barn!?") eller ifrågasätta varför du har fler än en vän ("Det kan ju inte vara riktig vänskap om du vill gå på bio med någon annan ibland"). Men så fort relationen klassas som en kärleksrelation (parrelation) så blir exklusiviteten på nåt sätt A och O för att förhållandet ska fungera. Och alla de som inte tror på/trivs i monogama relationer är bara cyniska, egoistiska, kärlekslösa, ständigt otrogna människor som antingen inte är förmögna att känna Riktig Kärlek eller som bara inte hittat Den Rätte ännu (för då minsann, när du väl hittat The One, då kommer du sluta tycka det är kul att ligga runt för en silvrig enhörning kommer kissa sitt exklusivitetskiss på er och det blir magiskt y'all).

BULLSHIT BULLSHIT BULLSHIT!'

Vi kan inte vara varandras allt. Ingen människa kan ensam uppfylla alla behov och önskemål hos en annan. Inget par är så "perfekt" att de är tillräckliga för varandra. För att vara lycklig kommer du behöva annat - vänskapsrelationer, fritidsintressen, kanske rentav ytterligare en (eller flera!) romantiska eller sexuella relationer. 

 

Tvåsamhetsnormen gör människor olyckliga. Herregud bara gissa hur många som kväver en förälskelse för att en "redan är tagen" och som får skuldkänslor över att ha känslor för nån annan och ojar sig för detta i år och dar. Bara gissa hur många som vill ha mer eller mindre sex men som anpassar sig efter sin partner för att hålla relationen vid liv. Eller de som inte finner nöje i att festa när singellivet är slut för nåde den som ens kollar flirtigt på nån snygging på krogen. 

För vet du en sak? Kärlek behöver inte begränsas. Om du älskar en personer och sedan blir kär i ännu en, så betyder det inte att den kärlek du ger är mindre värdefull, mindre äkta. Det betyder heller inte att du måste välja pga nån konstig regel om att en bara får ha en relation i taget.

Och du som ba "Jamen jag trivs faktiskt jättebra med min kärlek, hen är min själsfrände och bästa vän och all I need, och jag skulle aldrig vilja vara med någon annan!" - good for you. Kör hårt i den relationen, hoppas ni får det asnajs. Men kanske så ska du fundera på om det verkligen inte finns minsta lilla risk att du känner så bara för att du blivit itutad att det är så en ska känna? Att du egentligen saknar något, men intalar dig att ingen kan få allt istället för att ifrågasätta tvåsamheten?