Vad händer när en pekar ut män som roten till allt ont i världen?
Kategori: Feminism och genus
Jag tror att många feminister har svårt att fatta att en kan vara både förtryckt och förtryckare. Jag är ju en sån feminist som ser att i stort sett alla män förtrycker kvinnor (inte bara strukturellt nu, utan när en ser till det vardagliga mötet) och gärna tipsar medsystrar om att hänga mindre med män. MEN! Det här betyder inte att jag tror att alla män är överordnade mej. Lika obehagligt som jag som kvinna kan finna sällskapet av en man, kan ju en rasifierad man ogilla min närvaro pga att jag är vit.
Jag tror inte heller på att stänga ute män ur den intersektionella feministiska analysen (och då menar jag inte bara ett en ska peka ut dem som syndabockar, utan alltså att vi bör analysera även hur män drabbas) men samtidigt så är det också viktigt att få tala om kvinnor vs män. OCKSÅ. Inte enbart.
Ett inlägg av Alma, Män och intersektionalitet, tycker jag var extra intressant att läsa.
Så vad händer när en utsatt grupp hamnar i skymundan och inte erkänns? De slår bakut. Jag tror att detta kan vara förklaringen till hur vissa män anser att (vita) män är den mest utsatta gruppen i samhället. De ser sina egna problem men får sedan höra hur fruktansvärt privilegierade de är. Jag menar inte att de har rätt i den saken. Men det har heller inte de som påstår att alla vita män är extremt privilegierade. Att just många vita män av arbetarklassbakgrund dras till den högerextrema rörelsen är inte alls konstigt. För vilka andra rörelser riktar sig så starkt till just den gruppen i dagsläget? Fascismen har alltid börjat växa sig stor bland män som av olika anledningar inte känner att de finns någon plats för dem. På 30-talet var det män som kommit tillbaka från första världskrigets fasor och inte kunde komma in i det nya fredliga samhället.
Jag menar inte att den feministiska rörelsen måste börja kämpa även för män. Men vad jag önskar är, tja ett samtal om detta bland alla de som påstås sig vilja erkänna mer än en maktstruktur. Om hur könsmaktsordningen inte är den mest grundläggande maktstrukturen i samhället. Hur den synen faktiskt är exkluderande. Mot i princip alla de underprivilegierade som i första hand inte är utsatta på grund av kön.
