moralfjant

ung & uppkäftig genushäxa

Feminister som bashar feminister

Kategori: Feminism och genus

Knyttet skriver jävligt bra om hur kritik av feminism och feminister ofta görs på ett skevt sätt. Utdrag:
 
Men även om ingen kan förväntas att ta alla strider och alltid ha rätt så tycker jag att vi alla har ett ansvar att försöka tänka efter vilka konsekvenser vårt handlande kan ha. Vilka anhängare och följdkommentarer mitt inlägg kommer få även om det jag skriver är en högst ärlig personlig reflektion. För det vi gör skapar ringar på vattnet och ibland är vi inte riktigt medvetna om vems eld det egentligen är vi kastar pinnar på i det långa loppet.
 
Och det jag talar om är absolut inte att man inom den feministiska rörelsen skall förbjuda eller förtrycka internkritik. Internkritik är jätteviktig! Men det är viktigt att man funderar på hur denna förs fram och hur man formulerar den.
 
[...]
 
Sedan håller jag fortfarande inte med alla feminister, men jag vet också att de där som kanske har de där åsikterna jag inte håller med om dels har sina skäl och dels är försvinnande få - och jag därför inte behöver skriva om dem alls. Jag har inget större behov av att distansera mig från dem, ingen rädsla att någon annan skall klumpa ihop mig med "de där". För ofta har de feminister jag inte håller med mer goda intentioner och kämpar för bättre saker är de antifeminister som vill "klumpa ihop" mig med dem.
 
 
 

Hatar manshatande feminister alla män?

Kategori: Feminism och genus

Jag har funderat länge på begreppet manshat, vad termen antyder och vad det ofta förklaras som. Och kommit fram till att vad det låter som, inte är vad det är.
 
Manshat. Det låter som om det betyder att hata män pga deras könstillhörighet, särskilt om en sätter det i relation till begreppet kvinnohat och ser dom båda som motsatsförhållanden. En kvinnohatare ser (medvetet eller omedvetet) kvinnor som lägre stående varelser, och en manshatare borde ju då rimligtvis se män som mindre mänskliga och mindre värda än kvinnor. 
 
Men många feminister jag vet, som säger att de hatar män och inte motsätter sig att bli kallade manshatare, har en helt annan definition av begreppet. Skillnaden på hur dessa feminister definierar manshat och hur icke-feminister ser på manshat tror jag är anledningen till extremt många missförstånd. Jag vill därför försöka reda ut vad jag (och kanske många andra manshatande feminister med mig?) menar med manshat.
 
Det kommer bli lite förvirrande nu med rubrikerna här under, men det är för att jag vill få med dom två olika förståelsegrunder av manshat som jag uppfattar finns i feministiska kretsar. 
 
Det gäller inte alla män
Hatet riktar sig mot maskulinitetsutövande, alltså mot manlighet snarare än män. Det är inte riktat mot alla manliga individer, utan strukturen. Det är alltså inte ett utbrett förakt mot alla män, som grundar sig en övertygelse att de är rättfärdigt underlägsna kvinnor, utan det handlar om att se att maskulinitetsutövande är förtryckande och att därav alla som "beter sig manligt" förtrycker (både män och kvinnor, men oftast män). Fanny skriver mer utförligt om det här.
 
Det gäller alla män
Många feminister (och andra kvinnor) beskriver ofta att dom får obehagskänslor av att vara nära män, enbart vill umgås med kvinnor etc etc. Och att detta gäller alla män. Många kallar detta för manshat. Men egentligen handlar det om rädsla. 
 
Vill hon slakta alla män eller vaddååårå?
 
Så alltså, som jag ser det så hatar inte manshatande feminster alla män. Det handlar snarare om att dom (vi, jag också ju) hatar maskulinitetsutövande eller helt enkelt är rädda för män. Eller både och såklart!
 
Jag tycker överlag att termen manshat är problematisk. Inte minst för att den är förvirrande och missvisande, utan också för att den är väldigt cisnormativ. Manshat är ju en slags reaktion på att bli förtryckta av dom som är högre i hierarkin, cismän, men själva termen man innefattar ju även transmän. Så blir konstigt. 
 
Jag är en sån där feminist som får äckelkänslor av snubbigheter och tror att manlighet/maskulinitetsutövande är skevt och förtryckande. Men jag hatar inte alla män ba för det. Umgås gärna med killar som inte måste visa sig macho. Och jag umgås helst inte med kvinnor som spelar macho heller. Så själva könet är liksom inte avgörande för hatet för min del, utan snarare hur manlig personen är (även om det främst är män som beter sig svinigt manligt).
 
Jag skulle föredra att kalla mig manlighetshatare. Vad tror ni, är det en bättre term?

Jag har också roat mig med att tänka på hur det kom sig att feminister började beskriva sig själva som manshatare. Min teori är att det i första läget var antifeminister som kritiserade den feministiska rörelsen för att vara manshatisk (för att den lyfter fram mäns förtryck i ljuset) och kallade feminister manshatare. Feminister har därefter anammat detta begrepp och försökt göra om betydelsen till sin. Eller va tror ni? :)
 
 

Kvinnor måste ta plats!

Kategori: Feminism och genus

Josefin Mälberg vilket geni! Älskar hennes bilder, som typ alltid har en viktig feministisk poäng inbakad i humor.
 
Som den här, som sätter fingret på det som är skevt i resonemanget "kvinnor måste ta mer plats!".  Asså så mycket folk som tror att det 'enda hindret för kvinnor i samhället är deras egna styrka eller nåt. 
 
 

Vi hatar er inte, vi är rädda för er

Kategori: Feminism och genus

"Män, ni gör mig till någon jag inte vill vara!" är rubriken på ett mycket populärt inlägg hos Kickan Wicksell. Många feministiska bloggerskor höll med om kärnpoängen och har spunnit vidare på det i sina egna bloggar, exempelvis Lady Dahmer och Mondokanel.
 
Ni borde egentligen läsa åtminstone Kickans inlägg för att kunna sätta det jag skriver i ett sammanhang. I korthet handlar det om att hon (och många andra kvinnor) beskrev hur jobbigt det är att vara kvinna i det offentliga rummet eftersom så många män avkräver kvinnor på uppmärksamhet och blir sjukt otrevliga om dom inte får det. I kommentarsfältet fullkomligen vällde det in män (och några kvinnor) som tyckte att det var taskigt av kvinnor att försöka undvika män. Det raljerades om att det var elakt generaliserande och synd om dom snälla män som faktiskt tagit mod till sig och vågat säga hej till en tjej, typ. 
 
Och som vanligt, så beskylls vi som ifrågasätter mäns beteende för att vara manshatiska. Men alltså. Kan ni anteckna flitigt det jag skriver här nedanför?
 
Det är inte som att vi raljerar över hur män inte förtjänar vår uppmärksamhet ba för vi har nåt slags ogrundat förakt mot män. Jag lovar. 
 
Det handlar om att kvinnor ofta behandlas illa av män. Många olika män. Därför kan det som kvinna vara förknippat med stort obehag när en snubbe tar kontakt, för hon kan inte veta hans intentioner - det kan vara en genomsnäll man (for real) eller en av dom där som börjar ofreda henne vid minsta lilla invit. Det står inte skrivet i pannan på dom liksom.
 
Du som tycker att Kickan (m.fl) är fördomsfull mot män när hon säger att hon undviker kontakt - försök sätta dig in i en kvinnas situation. Är det verkligen så konstigt att kvinnor känner obehag kring män? Är det verkligen rätt av dig att beskylla kvinnor för att vara taskiga när dom berättar om sin rädsla? 
 
Förstår ni inte att det ni kallar hat i grunden är rädsla? Kan ni inte fatta hur fel det är att skälla på någon som förtrycks och som uttrycker sin rädsla för att bli förtryckt? Inser ni inte att ni stödjer förtryckaren genom att inte stödja den förtryckta?
 

Nej, vi borde inte alls hänga ut svinen

Kategori: Feminism och genus

Det finns så jävla mycket sviniga människor som fullkomligen spyr ur sig näthat. Dom arbetar ofta i det dolda, bakom anonyma användarnamn. Skriver svinerier på olika nivåer, alltifrån spydigheter inbakat i "god ton" till typ våldtäktshot. 
 
Det är provocerande. Förjävligt att människor gör så. Jag har full förståelse för att folk vill göra nåt åt problemet. Men uthängning är inte rätt väg att gå, tror jag. Människor som näthatar är väl ofta redan ensamma, stigmatiserade, utfrysta - känner sig svikna av samhället. Och så lägger dom skulden på feminister eller invandrare eller ja ni fattar. Men att typ ta reda på deras identitet, ringa deras familjer eller publicera deras namn på en blogg eller tidning kommer knappast leda till nåt bra - snarare känner dom sig då än mer exkluderade och kommer kränka folk ännu mer. 
 
Dom är vidriga as som kränker folk. Men fan, jag hatar tanken på att bestraffa folk för att dom typ förtjänar det. Som ett sätt att stilla nåt slags hämndlystet begär. Det är bara...fel. Liksom okej om uthängningarna faktiskt skulle bidra till att näthatarna skärpte sig och blev snälla, men verkligheten ser inte ut så. 
 
Jag kan absolut tycka att vissa människor borde såras, skadas eller t.o.m dödas. Fast aldrig som ett straff, utan endast om det bidrar till att andra (mer oskyldiga) parter skyddas. Exempelvis: Om jag var den enda som visste att Hitler bodde med några vänner på en liten ö, helt avskärmat från resten av verkligheten - så hade jag hoppats han hade ett najs liv snarare än önskat se honom lida. För där gör han ingen skada. Men om han påbörjade ett folkmord så vore det ju sjukt bra om nån sköt honom. 
 
Jag tror verkligen inte att uthängningar av näthotare skyddar andra människor på nåt sätt (däremot att som privatperson polisanmäla den som hotar en är en helt annan grej). Snarare tvärtom. Åtminstone när det gäller privatpersoner som är as - att visa vilka förtryckande åsikter ledande politiker besitter kan vara sjukt viktigt för att få folk att förstå värderingar inom ett parti. Skitviktigt att t.ex säga när SD:toppar rasistar sig, så folk fattar vilka värderingar som finns inom partiet och så vi kan hindra att dom får mer makt - alltså är det i skyddssyfte dessa "politiska uthängningar" sker. 
 
För mig är syftet att stoppa förtrycket, inte att sätta dit förtryckaren. Även om det kan gå hand i hand ibland.
 
Det här tror jag alltså inte heller på. Lexbase liksom, suger fett.
 
 
Vad tror du, blir det bättre av att "dra ut trollen i ljuset"?
 

Män sluta vara sviniga!

Kategori: Feminism och genus

Blev lite irriterad när jag läste på fb-sidan Ta håret tillbaka 2.0 #hairriot.

MÄN VAFAN! Ni säger till kvinnor hur dom ska se ut och bete sig för att ni ska vilja knulla med dom. Men I've got some news for you VI FINNS INTE FÖR ER SKULL. Ni må tycka att en kvinnas värde sitter i hennes knullbarhet men det är för att ni är röviga små patriarkala bölder.

SLUTA UPP MED ATT BERÄTTA FÖR OSS HUR VI SKA SE UT!

Det är ni som är äckliga. Dra åt helvete med er. Lägger upp den här bilden bara för att störa er, ett helt rimligt skäl.

Förövrigt så jävla komiskt att när vi protesterar mot att vi värderas så hårt utifrån vårt utseende (mycket hårdare än män) så ska män argumentera emot oss genom att säga att vi är fula. Det bevisar bara hur rätt vi har, fattar ni inte det?

Jag kan förstå tanken med att avkriminalisera sexköp

Kategori: Feminism och genus

Så Amnesty upprör genom att inte tydligt ta avstånd från avkriminalisering av sexköp. Och jag fattar att folk blir provocerade av det, jag blir själv fett sur för tycker Amnesty borde veta bättre än så. 
 
Jag har själv tidigare varit tveksam till om det verkligen är bra att sexköp är olagligt. Detta efter att jag träffat människor från Rose Alliance, som ju vill legalisera sexköp mellan "samtyckande, myndiga parter". Dom klassar sitt arbete som skadereducerande och har många fina poänger. Ja, det skulle troligtvis bli tryggare för många prostituerade om dom inte var tvungna att bedriva sin verksamhet anonymt. Ja, stigmatiseringen skulle troligtvis minska. 
 
MEN! Jag har även vid flertalet tillfällen talat med representanter för Prostitutionsenheten i Stockholm. Och det viktigaste argumentet dom för fram är att det står klart att en legalisering av sexköp mellan "samtyckande, myndiga parter" även ökar trafficking med sexslavar i landet.
 
Absolut, jag skulle tycka det var okej om nån sålde sex och var nöjd med det. (Argumentet om att många människor i prostitution kanske inte alls kan ses som samtyckande, myndiga vuxna lämnar jag därhän idag). Men om jag skulle lobba för en avkriminalisering av sexköp så handlar det inte bara om vad jag tycker enskilda individer ska ha rätt att göra - utan också vad de större konsekvenserna blir. 
 
Och fan, jag tycker att det väger lite tyngre att söka stoppa trafficking än att sexsäljare ska få bättre arbetsvillkor. I alla andra avseenden är det ju fett bra att jobba för harm reduction och se till att sexsäljare inte stigmatiseras eller far illa just för att de säljer sex, inte då bara av de som köper utan även av fördömandet av omgivningen. Men INTE gällande sexköpslagen.
 
Okej, en legalisering av sexköpslagen skulle kanske innebära att Lotta 37 år  kan sälja sex vid sidan om sitt halvtidsjobb, en syssla hon älskar, utan att fördömas eller utsättas för höga risker. Sweet ju. Men det skulle samtidigt innebära ökad sannolikhet för att att Lilja 13 år (och flera andra) smugglas in från Rumaniän och säljs som sexslavar. 
 
Det går inte att ha ett liberalt förhållningssätt och säga sig se till (vissa) individers frihet att göra vad dom vill med sin kropp i detta fall. Det får för stora konsekvenser för andra individer.

Jag behöver stänga in mig i en feministisk bubbla ibland

Kategori: Feminism och genus

Att ha ett skyddat rum, där bara meningsfränder är välkomna. Så jävla najs. Jag behöver den där oasen, att få diskutera med likasinnade, slippa allt det skeva i omvärlden för en stund. Nej, det gör inte att jag blir insnöad eller inte kan se andra perspektiv - ser fan andra perspektiv och lyssnar på oliktänkandes åsikter ständigt i vardagen ständigt. Och det är sällan utvecklande, kan jag säga. Oftast är det samma gamla skitargument och bajstankar jag hört 5123454345 gånger förut. Finns liksom inget syfte i att hänga på typ jämställdistbloggar för mig liksom, finns inget där att lära. Däremot är det ju viktigt för mig att hela tiden få in nya perspektiv, men jag vill gå framåt snarare än bakåt. Att diskutera huruvida feminism behövs eller ej är för mig irrelevant, men att diskutera huruvida feminismen är exkluderande gentemot typ rasifierade och trans*personer och hur vi ska motverka det är ju fett viktigt.
 
Feministiska bloggar och diskussionsgrupper är lite som vattenhål. Vi måste alla samlas där ibland för att sen orka ströva vidare på savannen. Därför ääääälskar jag initiativet med feministbloggpepp. Fett grymma initiativtagare som ni får se om ni klickar på länken :)

Ni säger att tjejer är sämre, fattar ni inte det!

Kategori: Feminism och genus

Igår var jag på en kul grej med alla ledare i min fotbollsförening. Först spelade vi fotbollscup mot varann (såklart mest snubbar som alltid men kul ändå) och sen hade vi middag på kvällen. 

Iallafall så hölls det en del "tal" under kvällen, och många höjda röster från snubbar vid borden. Ett stående skämt som återkom flera gånger var just att håna snubbarna genom att kalla dom för kärringar. Typ "Höhö dom är ju bara kärringar i det laget ändå" och pekar på ett lag med bara snubbar. Alla skrattar.
 
Fattar ni att många av dessa personer tränar småtjejer i fotboll? Och småkillar? Fattar ni vilka vidriga värderingar såna här skämt för med sig? Fattar ni att det är samma sak som att säga att tjejer är sämre? Fattar ni att det är ett led i det samhälleliga kvinnoförtrycket där män och manlighet alltid värderas högre? Dom fattar det inte, det är ett som är säkert. 
 
Så sitter vi där, kanske sju kvinnor bland 50 män. Trevligt. Kul att ni måste spela macho och visa ert överläge mot oss på det sättet. 
 
 
 
 

Men en mjuk man får inte ligga!

Kategori: Feminism och genus

Jag såg på Fittstim på SVT igår och vart då påmind om den här grejen med att män som inte uttrycker stereotypiska manliga egenskaper inte är attraktiva i kvinnors ögon. Många brukar säga att det här inte stämmer, att det är en myt. Men jag tror på det. 
 
Jag tror att killar som uppfattas som mindre maskulina och mer feminina får mindre ragg på krogen. På samma sätt som jag tror att kvinnor som uppfattas som mindre feminina och mer maskulina får mindre intresse av män. Generellt sett.
 
Det vore ju faktiskt fett konstigt om det såg ut på nåt annat sätt. Vi har hela våra liv levt i ett samhälle där vi fått inpräntat i oss att män ska bete sig såhär och kvinnor såhär och att detta är ett spel för att attraktion/kärlek ska kunna uppstå. Klart det speglar sig på dejtingmarknaden liksom. Självklart vill många kvinnor ha en "manlig" man (det är ju vad vi lärt oss att önska!) precis som många män vill ha en "kvinnlig" kvinna. 
 
Fast är mindre sex verkligen ett vettigt argument för att ej försöka förändra könsrollerna? Förstår inte detta extrema fokus på att alla måste ha sex precis hela tiden för annars kan en ej va lycklig. Känns väl jävligt värt att några individer som går i framkanten får knulla lite mindre om det betyder att dom (och andra efter dom) i slutändan får mer frihet att forma sin identitet. 
 
Asså jag kan väl förstå dom som är rädda att själva inte uppfattas som tillräckligt maskulina/feminina pga dom vill hitta en partner, men varför ska så många klanka ner på andras val? Varför finns det t.ex ett utbrett hån mot "velourpappor"? 

Hur du ska reagera när någon påpekar att du förtrycker

Kategori: Feminism och genus

Nä nu jävlar tar vi tjuren vid hornen. Ständigt tycker jag att det munhuggs om God Ton och hur folk ska säga till när andra säger/gör nåt kränkande (oavsiktligt), och hur dom inte ska säga till och jadajada. Så här ger jag lite ovärderliga tips inför hur du bör (och inte bör) reagera om någon påpekar att du förtrycker eller uttalar dig kränkande.
 
Har du ett privilegium i det frågan gäller? BE EXTRA CAREFUL!
Typ om du är vit och diskuterar rasism. Cis och diskuterar transfrågor. Man och diskuterar kvinnors rättigheter. Ekonomiskt trygg och diskuterar tiggeri. Inse att du sitter på en priviligerad position (där du själv inte drabbas av förtrycket ifråga) och undvik att ta tolkningsföreträde - det är dom rasifierade som definierar vad rasism är, inte vita. Och transpersoner bestämmer om något är transfobiskt eller ej, inte du som är cis. 

Be om ursäkt
Någon påpekar att du uttryckt dig rasistiskt. Eller kanske t.o.m kallar dig rasist. Självklart var det inte din mening att yttra dig rasistiskt! Två olika scenarion kan gälla. 1. Du kan själv se att du uttryckt dig klumpigt - isåfall, be om ursäkt och erkänn ditt misstag. Tacka för påpekandet. 2. Du kan inte förstå på vilket sätt du uttryckt dig rasistiskt. Be om ursäkt ändå i förväg (ärligt menat!) och fråga ödmjukt om någon orkar förklara hur det var rasistiskt (gärna med en kommentar i stil med "jag som privilegierad här verkar missa nåt centralt, om nån orkar förklara vore det sjukt schysst").
 
Ta time-out
Lyckas du inte förstå hur dom andra menar när dom säger att du uttryckt dig t.ex cissexistiskt? Håller du inte med i kritiken? TA TIME-OUT! Säg typ "Jag lyckas inte fatta hur ni menar, jag tror jag måste se detta med nya ögon imorrn och försöka förstå då. Tack för påpekandet och förklaringarna!".
 
Bli inte defensiv!
Det absolut värsta du kan göra i såna här lägen är att bli väldigt kränkt - och visa det. Att säga saker i stil med "Jag håller inte med dig om att jag uttryckte mig transfobiskt" eller "Nu tycker jag faktiskt att du överdriver" eller "Men jag är inte rasist!" eller typ kräva en exakt redogörelse för hur du förtryckte. Att hålla fast vid din ståndpunkt fastän du kränkt någon är rätt osympatiskt. Lämna hellre diskussionen då.
 
Skuldbelägg inte den som påpekar
Att säga att du blir ledsen av någon säger att du uttryckt dig skevt är bara äckligt, det blir som att du försöker få påpekaren att tycka synd om dig och ångra sitt påpekande. Håll dina kränkta känslor för dig själv. Hävda ALDRIG att den som påpekar är elak eller går på för hårt eller borde säga till med en trevligare ton. Det kan vara sjukt jobbigt att bemöta samma förtryck om och om igen och att kräva oändligt tålamod av påpekaren är fett skevt. Tänk på att ingen påpekar förtryck för skojs skull - det är en viktig fråga för påpekaren och ditt uttalande har tydligen varit kränkande.

 
 
 
 
 

Hur privilegierad är du?

Kategori: Feminism och genus

 EDIT: Även transmän kan ha manligt privilegium i vissa fall,
handlar ju om att en uppfattas som man av andra.

Förtydligande: Det är alltså inte frågan om lagstadgade exklusiva rättigheter för dessa privilegierade personer, utan snarare kan det ses som en slags ”osynlig” makthierarki i samhället vi lever i. I alla samhällen premieras vissa egenskaper högre än andra, det kan se lite olika ut på olika platser. Listan jag gjort kan ses som en grov förenkling av makthierarkin i Sverige.

Så alltså, ju fler ikryssade rutor – desto mer privilegierad är du. Att vara privilegierad behöver dock inte betyda att ditt liv uteslutande är en dans på rosor. Precis som alla andra kan du ha otur i livet -  vara olyckligt kär, drabbas av sjukdom, ditt barn dör, du blir av med jobbet eller whatever.

Det kan såklart dessutom vara så att du är privilegierad i en bemärkelse (t.ex. vit) men inte i en annan (t.ex. du kanske är trans*) vilket ju krånglar till det hela. Det går därför inte att säga att alla vita individer har mer makt än alla icke-vita, och det finns heller ingen poäng i att dra ner resonemanget på individnivå. Det är en strukturell förståelsemodell av samhället som visserligen är övergripande men som också kan skifta i individuella fall och specifika sammanhang. T.ex. kan en rasifierad transkvinna med ADHD ha mer makt över en vit cisman i ett visst sammanhang, typ om hon ska besluta om han ska få försörjningsstöd. Dessa individuella avvikelser är dock skitsamma, eftersom JAG PRATAR OM ÖVERGRIPANDE STRUKTURER.

Du som privilegierad har rådande maktstrukturer i samhället på din sida. Jag som vit, heterosexuell cisperson, utan funktionsnedsättning och vid god psykisk hälsa (and the list goes on…) slipper möta på mycket av den skit som andra gör. Jag har exempelvis privilegiet att få se min hudfärg och sexuella läggning som det ”normala”, att slippa bli ifrågasatt för min könsidentitet och att kunna röra mig fritt i samhället även där det saknas t.ex anpassning för döva, rullstolsburna eller autistiska personer.

Nej, du bör inte skämmas över dina privilegier, men det är fan så viktigt att du är medveten om dom. För om du inte är medveten om dom så kan du inte motarbeta dom, och du är då delaktig i att förtrycket upprätthålls. 

P.S. Det är mycket möjligt att jag missat att lyfta fram något privilegium. Isåfall kan detta tas som bevis på att privilegierade personer ofta har svårt att se utanför sin egen privilegierade lilla bubbla ;)

Vi feminister delas upp i två läger

Kategori: Feminism och genus

Nu hoppar jag på en bloggutmaning. Ämnet för denna gång är - hur ser debatten om feminism ut idag? 
 
Jag upplever att feminismen ofta vänds till att handla om feminister. Asså att det snackas mer om vilka som är feminister och vad dessa tycker och gör, än att handla om feministiska sakfrågor. Denna lite knäppa trend upprätthålls som jag ser det av både feminister (vissa iallafall), ickefeminister och antifeminister.
 
I korthet kan det väl beskrivas som att vi feminister delas upp i två olika läger (obs varning för stereotyper, detta är alltså ej menat att beskriva riktiga personer).
 
Vettiga feminister
"Nyanserade" (diskuterar gärna situationen för både män och kvinnor) 
Förespråkar god ton
Tar avstånd (från "extrema feminister", manshat, våld m.m)
Vill anpassa feminismen så att alla ska känna sig välkomna
Tar alla debatter
Välkomnar antifeminister i feministiska diskussioner
 
Extrema feminister
Rabiata/radikala
Blir arga/aggressiva
Hatar män
Anser att feminismen måste sticka i mångas ögon för att vara progressiv och verksam
Elitistiska (diskuterar inte grunder i feminismen gång på gång)
"Censurerar" (vägrar vissa debatter med vissa människor)
 
Jag tänker inte uttala mig om vilken kategori som är att föredra och vilka feminister som egentligen är mest feministiska och bedriver kampen bäst FÖR DET ÄR JUST DENNA DEBATT SOM STÖR MIG SOM FAN. 
 
Jaja liksom låt feminister få vilja förklara the basics och försöka omvända ickefeminister, va jättepedagogiska mot meningsmotståndare och diskutera med antifeminister (dock ej genom att smutskasta andra feminister). Men låt också andra feminister bli arga och agressiva och vägra förklara saker för meningsmotståndare utan istället vilja diskutera med enbart likatänkande. 
 
Och sluta förihelvete upp att reproducera denna myt om att feminismen är ett fåtal feminister. Lady Dahmer är inte feminismen. Fanny Åström är inte feminismen. Cissi Wallin är inte feminismen. Jag eller du är inte feminismen. Det är inte individuella feminister som gör feminismen bra eller dålig. Vi har olika sätt att bedriva feminism på. Ingen av oss har makt att bestämma kampens utformning och ingen är skyldig till att "ge feminismen dåligt rykte".
 
Åh jag längtar till den dagen då folk ska sluta säga att dom inte vill kalla sig feminister pga att dom tycker andra feminister är för extrema. När folk slutar tro att feminism är nåt slags allsmäktigt råd där alla alltid måste vara eniga för att vi ska ta oss framåt. När folk slutar upp att med att försöka bestämma vilka feminister som är mest feministiska och ger fan i att söka efter syndabockar att skylla på.
 

När du fryser och killen erbjuder dig sin jacka

Kategori: Feminism och genus

GUUUUUUUD va många gånger jag ser sånt här, särskilt på film med lite romantisk bakgrundsmusik. Inte bara att han erbjuder sin jacka utan också att han typ erbjuder sig att bära tjejens väska eller öppnar dörren för henne eller bjuder henne på mat eller whatever. 
 
Jag är så trött på när tjejer i min omgivning pratar om dessa grejer som romantiska. Typ tycker att det är lite mysigt när killen gör så för då får de känna sig uppskattade och kvinnliga. Det är just att han gör det gentemot dom som är det fina, och inte tvärtom. Mannen ska uppvakta kvinnan.
 
Men vafan. Vill vi ha jämställdhet så är det all or nothing. Det går inte att som kvinna ba "jag vill bli sedd som lika självständig som män men det är ju jättemysigt om dom bär mina saker".  
 
 

Snälla random snubbar, rör inte vid mig

Kategori: Feminism och genus

Igår hände en grej som händer rätt ofta. En snubbe rörde vid mig och jag tyckte det var obehagligt. Asså, det var inte så att han ville va medvetet elak eller ens hade nåt snuskigt uppsåt (tror jag). Utan han var servitör och liksom la handen lite vänligt på min axel när jag beställde. Men det va ändå fett obehagligt. 
 
Varför, snubbar, måste ni röra vid tjejer ni knappt känner? Snälla inse att vi så jävla många gånger blivit rörda fastän vi inte velat det. Många gånger på ett tafsande, slemmigt sätt. Massor av gånger på ett sätt som är menat att vara vänligt. Men dina intentioner med beröringen spelar liksom ingen roll. Bara grejen att du tar dig friheten att röra mig utan att jag på nåt sätt antytt att jag vill att du ska göra det är skev. 
 
Och du måste fatta att det finns en maktaspekt med i det hela. Det är inte samma grej att en tjej lägger en hand på din axel, som att du gör det på hennes. För oss finns ett reellt hot med i bilden - vi vet hur många snubbar det finns som tafsar, förgriper sig, våldtar. Som inte bryr sig om vi önskar beröring eller inte. Gubbar som klämmer oss i armar, kramar, drar oss in till sig och vill se det som kärvänligt. För mig är det bara obehagligt, dom förutsätter liksom att jag vill va nära dom.
 
Ett tips är att avvakta med att röra vid en tjej tills hon har rört vid dig många gånger. Och att alltid alltid alltid försöka läsa in signaler när hon gör det. Verkar hon rygga tillbaka, ens det minsta? Släpp henne då. Det kan vara läskigt att säga ifrån, och en vill kanske inte peka ut killen som obehaglig. 
 
Det här gäller särskilt GUBBAR som ska röra yngre tjejer. Varför gör ni detta? Blir galen.

Jag vill kunna uppmuntra tjejer att skicka nakenbilder

Kategori: Feminism och genus

Det har vart mycket debatt på sistone om detta med att tjejer skickar nakenbilder som sedan sprids på internet, ofta mot deras vilja. Och så sitter massor av äckel och försvarar spridandet med att tjejerna får skylla sig själva som skickat en bild till nån, att dom borde förstått bättre. Sidor för Hämndporr skapas där snubbar lägger upp bilder på tjejer som dom typ bråkat med eller nåt och så samlas männen i grupp och kränker henne. Slampa, luder, fitta, hon förtjänar att våldtas det är helt sjukt. För många tjejer går det så långt att de blir hotade, får rutor krossade och utsätts för fler övergrepp för att deras adress offentliggjorts. Många tar livet av sig för att de skäms så mycket över att bilderna har spridits och för att folk mobbar dom för det.
 
Men vettni, jag vill inte att tjejer ska sluta skicka nakenbilder, sexchatta eller visa brösten i cam. Jag vill inte skambelägga tjejers sexualitet på det viset. Istället vill jag lägga skulden där den hör hemma, på dom som sprider bilderna, kommenterar dom och på andra sätt upprätthåller bilden av att kvinnors sexualitet är skamlig. Kriminalisera det för fan. 
 
Det är inte tjejernas beteende som är sjukt, det är samhället som är skevt. Patriarkatets vidrigaste ansikte. Genom att råda tjejer att vara försiktiga så befäster vi bilden av att ansvaret ligger hos dem. Visst, jag förstår att det är viktigt att informera om risker pga samhället är skevt och tjejerna kommer upptäcka det ändå. Men minsta lilla antydan till att tjejer gör fel när dom skickar nakenbilder är kvinnoförtryck. Och sjukt skadligt.
 
Jag tror att den skamkänsla som förknippas med att aktivt söka upp sexsituationer, gör att många tjejer inte vågar anmäla när något rövhål utnyttjar situationen. För det hade hon ju fått lära sig, att om hon beter sig såhär kommer fula gubbar garanterat att dyka upp. Då är det ju hennes eget fel att det hände.
 
Problemet är att informera om risker med typ grooming eller att nakenbilder sprids utan att befästa föreställningen om att kvinnors sexualitet är helig, ömtålig, skamlig. Jag vette fan hur detta ska lösas egentligen, vet bara att slut-shaming aldrig är av godo.

Vad tror ni, hur ska vi lyckas informera om risker utan att stigmatisera?

Vi kvinnor är inte människor

Kategori: Feminism och genus

 
Vi kvinnor ses inte som människor i det här samhället. Vi är objekt, till för män att använda som dom behagar. Män har rätt till oss och våra kroppar, och samhällets instanser kommer aldrig att försvara oss. Vi kan inte lita på att få hjälp eller upprättelse om en man tvingar sig på oss.
 
Jag upphör aldrig att förvånas över alla MÄN som tar sig friheter. För det är fan vad det är, det är män som är problemet. Fyfan vad arg jag blir.
 
 
(Menar förstås cis-män).

Förlåt, jag ska förstås säga till snällt när du kränker

Kategori: Feminism och genus

Asså denna skambeläggning av folk som ryter ifrån. Jag blir galen. Om nån gör nåt som förtrycker mig eller andra på nåt vis så vill jag såklart säga ifrån. Särskilt om jag upplever att personen gör detta på ett överdrivet kränkande vis. Isåfall kanske jag till och med låter arg när jag påpekar att hen gör nåt dumt! Ve och fasa!

Jag är så trött på detta att förväntas vara snäll mot folk som inte visar mig respekt. Jaja i jobbet klart jag gör det, men privat hell no. Not anymore. Förut var jag den där tjejen som alltid var så pedagogisk även när folk försökte kränka mig. Har inte mått bra av det. Mår mycket bättre av att få stand my ground och ba FUCK OFF ÄCKEL om nån svinar sig. 
 
 
 

Varför jag inte tar avstånd från manshat

Kategori: Feminism och genus

Som feminist finns inget krav på att du hatar män. Du behöver inte tycka att manshat är konstruktivt i den feministiska kampen. Du kan tycka att att det är synd att feminister uttrycker sig i stil med "JAG HATAR MÄN" eller "UTROTA CIS-MÄN". Det är helt okej.
 
Vad som inte är okej är att öppet ifrågasätta och svartmåla dom feminister som uttrycker sig manshatiskt. 
 
Jag hatar inte män alltsom oftast (ba slår emot mig ibland när jag typ chattar med en 14-åring som blivit såld som sexslav mellan 20 gubbar). Jag tror inte att manshat är en viktig förutsättning för att föra kampen framåt. Jag tycker det är tråkigt att se manshatiska statusar på fb. 
 
Men ändå ser ni aldrig mig (längre) sitta och ösa skit över dessa manshatande feminister. Varför jag inte tar avstånd, kanske ni undrar? Helt enkelt för att jag ser manshat som en rätt logisk reaktion på att bli förtryckt, och heller inte tror att manshatet är skadligt på något vis. Kvinnohatare våldtar, misshandlar, tafsar, förtrycker och kvinnohatiska uttryck spär på detta. Manshatare, tja, det enda dom gör är att påpeka att män gör dessa saker. Det finns inget reellt hot bakom manshatiska tweets. 
 
Att jag tycker att det är tråkigt att se feminister öppet deklarera att dom hatar män handlar inte om att jag tycker att dom gör fel eller är rabiata eller förstör kampen, utan helt enkelt att jag tycker det är trist att kvinnor blir så jävla förtryckta att dom (vi) utvecklar manshat. Tråkigt ja, konstigt nej.
 
Att ta avstånd från manshatande kvinnor kommer inte att leda till något bra. Det kommer bara att leda till att dom som allra mest behöver feminismen utestängs. Anledningen till att kvinnor känner hat och/eller rädsla för män har liksom en anledning - dom har blivit utsatta för mäns förtryck hela livet. Somliga mer än andra. Hatet kan bli en nödvändig ventilation för att orka, att hämta kraft. 
 
Så, jag tycker det är en jävligt skev grej att säga att det är hemskt med kvinnor som hatar män och uttrycker detta offentligt, att det "förstör för feminismen" för att männen typ skräms bort. Känner som Fanny:

Det betyder inte att jag ”försvarar” manshat eller liknande. Däremot betyder det att jag anser att dessa känslor är värda att ta på större allvar än att bara sopa dem under mattan, ta avstånd från dem eller whatever. De många kvinnor som känner manshat gör det av en anledning och det är bland annat denna anledning som jag anser det vara feminismens uppgift att bekämpa.

Manshatet springer inte ur ”feminismen” eller ur kvinnors undermåliga hjärnor eller något liknande, det springer ur en verklighet där kvinnor gång på gång utsätts för övergrepp och förtryck av män. 

Du som ger råd för hur kvinnor ska slippa bli våldtagna borde skämmas

Kategori: Feminism och genus

Hanna Gustafsson skriver ett långt och läsvärt inlägg om varför det är helkorkat att ge råd om hur kvinnor ska slippa bli våldtagna. Texten nedan är ett utdrag ur hennes inlägg.

Eftersom det ni faktiskt säger när ni säger till kvinnor att ta klä sig på ett visst sätt för att undvika att bli våldtagna inte är ”så att vi kan minska våldtäkterna i samhället” utan ”så han tar någon annan istället.”

Vad de gör, alla dessa ”gatusmarta” råd och förmaningar om hur man kan undvika våldtäkt, är att mycket konkret begränsa kvinnors handlingsutrymme. Inte bara på samma som sätt som vi alla måste låsa dörren när vi går ut och dölja koden till kontokortet; det begränsar deras möjlighet att fritt ta del av det offentliga livet, att vara en del av de här världen på samma villkor som män. Det lägger del av ansvaret och skulden för en våldtäkt hos offren. Ja, jag vet att ni anser att när ni säger att kvinnor kan göra saker för att undvika våldtäkt så är det inte detsamma som att lägga skuld på dem om de blir våldtagna, men det är klart att det gör, det är klart att det är det ni gör.

 

Jag tycker denna bild says it all. Det är ett strukturellt problem, inte ett problem som kommer av hur individuella kvinnor klär sig.