moralfjant

Såg nyss ett inslag om nazisters demonstrerande på TV. Och återigen kom argumentet upp "Eftersom vi har yttrandefrihet måste dom också få uttrycka sig".

 

Och jag känner ba: AVSKAFFA DENNA JÄVLA YTTRANDEFRIHET.

 

Nä okej asså yttrandefrihet är skitbra, det är ju folk i allmänhet som missuppfattat vad det innebär. Det innebär INTE att folk ska få föra fram människohatiska och skadliga värderingar med samhällets tillåtelse. Visste ni att Sverige fått kritik från FN för att nazister tillåts bredda sin plattform här?

 

Nej, nazister har ingen "rätt" att få föra ut sina äckliga åsikter. Och dom har verkligen inte rätt att slippa mötas med motstånd. Om inte samhället (polis och politiker) motar bort nassarna så blire ju liksom upp till privatpersoner. Inte konstigt eller fel att schyssta människor försöker hindra nassarnas framfart utan fett bra ju.

 

Jag har en sak att bekänna. Något som jag skäms så otroligt mycket över. Knappt vågar skriva för en feminist ska inte känna såhär. 

 

Fram tills rätt nyligen så har jag föraktat tjejighet. Asså verkligen tyckt att tjejiga tjejer (som sminkar sig, fnittrar, går försiktigt fram, ger många komplimanger, visar mycket känslor och omsorg om andra osv osv) är fjantiga. Lyssna på låten Stupid Girls av Pink så får ni en musikalisk version av mitt forna kvinnlighetshat. 

 

Jag har på olika sätt nedvärderat och hånat tjejighet och tjejer. Både in their face och mer subtilt. Jag har exempelvis:

 

- Högljutt deklarerat att jag tycker det är löjligt att hålla på och fixa med sitt utseende när det vankats smink- och klädsnack bland mina polare.

- I rollen som fotbollstränare förklarat för tjejerna att dom behöver va lite mer manliga (och med det menat hårdare, modigare, bättre) på matcher och träningar

- Tagit avstånd från att göra vissa saker för att det är "tjejigt" (och därav löjligt)

- Skämtat om hur tjejers shorts mer liknar trosor (yes vi fick in lite slutshaming också!)

- Blivit irriterad på tjejer som visar starka känslor (asså typ skriker av glädje när ens idol kommer förbi eller gråter över nåt jag tyckt var en skitsak)

 

Alltså Rummets...jag dör så bra sida det är. Idag läste jag ett så himla pedagogiskt och awesome inlägg där om intersektionalitet, och hur det inte räcker med att analysera enbart könsförtryck.

 

"Fem olika sätt att göra din feminism mer inkluderande och intersektionell" heter inlägget, och ni borde alla klicka er in där och läsa allt! Nedan så har jag klistrat in dom fem punkterna (asså inte jag som skrivit dom utan Amra Hasanov som är amazingly skarp).

1. Privilegier visar sig ofta inte: Om vi tar en person som är: heterosexuell/monogam/cisperson/vit/frisk/medelklass eller över så märker den personen antagligen inte av sina privilegier, det är inget som stör dom. Du tänker säkert inte dagligen på att du har det bra men märker väldigt fort om du mår dåligt eller behandlas annorlunda, tyvärr så är människan oftast blind inför det en har men medveten om sånt som är negattivt. Vita funktionella kroppar sitter på en rad olika privilegier som andra i samhället inte har.  Börja med att analysera din position i samhället, var står du? Vad har du för fördelar/nackdelar jämfört med andra? Väldigt få människor har alla privilegier och väldigt få har inga men det är viktigt att bli medveten om sina och börja ge tolkningsförträde och rum åt de röster som annars aldrig får höras och alltid exluderas. Det betyder inte att om du har ett visst privilegium att du aldrig får komma till tals eller måste sluta höras helt men däremot har du en skyldighet att analysera och tänka kring vilka situationer och rum du får höras. När du listat ut det, börja då tänka på vilka det är som inte hörs? Vi behöver sällan inkludera dom som alltid hörs utan det är dom rösterna som alltid tystas som behöver vår uppmärksamhet. Som rasifierad är det viktigt att förstå att en alltid har rätt till sin ilska, en har en rättighet att kräva mer plats, få sin röst hörd. Vi måste inte alltid stå vid sidan av och vänta på inkludering utan kan aktivt kräva vår plats.

2. Könsförtryck är inte alltid det värsta förtrycket: Vita har en tendens att inom feminismen idag tro att könsförtryck alltid är värst och sämst i alla lägen. Intersektionalitet arbetar på flera plan samtidigt och försöker belysa att könsförtryck är ett förtryck av många. Det betyder att en vit kvinna faktiskt kan förtrycka en rasifierad man genom att vara rasistisk. Som vit är det viktigt att vara medveten om att ens vithet, ens kropp alltid har ett grundvärde, något som rasifierade sällan har.

3.Det går att förtrycka och förtryckas samtidigt: Jag ser en tendens inom feminismen idag att tro att bara för att en bär på ett förtryck, att vara kvinna exempelvis så står en alltid i en förtryckt position oavsett plats eller situation. En person som har invandrat och är kvinna förtrycks båda av patriarket som kvinna men utsätts även av rasism pga sin bakgrund. Viktigt att nämna: personer som av omgivningen uppfattas som “icke svenska” kan också utsättas för rasism. Inom feminismen så används intersektionalitet som ett sätt att belysa sitt eget förtryck mot andra och se sambanden i att en kan vara både förtryckt och förtryckare beroende på sammanhang och situation. Det är intressant att se hur många förstår uttrycket ”alla män förtrycker” men blir upprörda över ”alla vita förtrycker” och därmed faktiskt tar tolkningsföreträde och ännu en gång förtrycker en marginaliserad grupp i samhället.

4. Sårade känslor är inte förtryck: Det är viktigt att försöka se skillnaden på att bli utsatt för dåliga saker i livet och systematiskt förtryckt. Att jag som ciskvinna fått höra att jag ser ut som en kille i kort hår betyder inte att jag förtrycks på samma sätt som trans*personer förtrycks i samhället. När vita klagar på att de någon gång kallats för ”svenne” betyder inte att det finns systematiska  strukturer/normer som förtrycker svenskar och genomsyrar varje del av samhället. Blanda inte ihop dina sårade känslor med marginaliserade gruppers förtryck.

5. Det handlar inte om vem som är mest förtryckt: Intersektonalitet är inte en ”tävling” i vem som är mest förtryckt. Det handlar inte om någon sorts förtryckar hierarki där en plockar poäng ju lägre på samhällsstegen en stor och kan använda det som en ursäkt för att bete sig illa eller för att inte ta hänsyn till sin egen roll som förtryckare i samhället. En rasifierad man kan alltså inte skylla på sitt förtryck och vara ett sexistiskt svin lika lite som en vit kvinna kan ignorera rasismen hon utsätter rasifierade män för. Intersektionalitet är ett verktyg, en analys, ett sätt att se på världen. Förtryck borde inte ställas mot varandra och mätas utefter väldigt abstrakta mått, en kommer inte undan från att granska sig själv och sina privilegier med ursäkten om att en lider av ett förtryck i en viss situation.

Inte så många personer tror på att storken lämnar av en unge med antingen blått band (pojke) eller rosa band (flicka). Men majoriteten har gått på en annan typ av myt kring barn och kön. 

 

Många tror att barnet ursprungligen kommer från spermien (att den liksom hinner först in i livmodern, just det "barnet"). Och att "barnet" har ett kön redan i det tidiga fosterstadiet. Att det liksom antingen är en killspermie eller tjejspermie. Eller, om en har läst på lite kring detta i högstadiet, så kanske en vet att både spermien (delar från "pappan") och ägget (delar från "mamman") är lika viktiga för att barnet ska bli till. En kanske har hört det där att om barnet får fler xx-kromosom så är det en flicka och xy-kromosom så är det en pojke. Inget däremellan, utan antingen eller.

 

Fel, fel, fel. Det är en myt att det bara finns två kön som är konstanta och helt åtskilda. Faktum är att det finns flera olika faktorer som spelar in i det här med kön. En kan ha kuk, livmoder, producera östrogen och ha xy-kromosomer. Eller ha fitta, livmoder, producera testosteron och ha xy-kromosomer. Fostret har samma utgångsläge oavsett om det blir en pojke eller flicka eller inget av det. Snopp och klitoris är samma organ, bara att snoppen växer mer pga testosterons inverkan.

 

Jag såg en dokumentär om detta igår som heter Me My Sex And I och som på ett pedagogiskt sätt beskrev hur det egentligen är, det här med människors kön. Se den! Slutsats: VI HAR BLIVIT LURADE! Itutade att män och kvinnor alltid är "helt manliga" eller "helt kvinnliga" rent biologiskt. Ibland är vi "lite av varje".

 

Det kan exempelvis se ut såhär:

Såhär va: Jag är wannabe-vegan, tycker verkligen att djurrätt är fett viktigt, blir äckligt irriterad på att djur ses som objekt som människan får använda hursomhelst utan samvetskval osv osv.  Fick jag välja skulle det bli lag på att inga animaliska produkter får säljas i Sverige och det ska vara vegansk mat i skolorna alla dagar och vi ska helt sluta föda upp djur för att utnyttja för deras kött eller päls. Och ingen får jaga älg eller fiska. Ingen får fånga glodlarver eller smälla flugor.

 

Men. Vi måste skilja på att go bananas över strukturer och på att peka ut enskilda individer som syndabockar. Det är inte ett dugg konstigt att personer äter kött, ägg och andra animaliska produkter. Så ser vår kultur ut, och det kan va jävligt svårt att leva alternativt. Du måste hitta nya recept, anstränga dig för att hitta bra varor (inte bara mat utan även schampoo och sånt), betala lite mer, klara av att bli ifrågasatt av omgivningen osv osv.

 

Skitbra om du har tid och ork och råd att leva utanför samhällets äckliga ramar och aldrig göra en fluga förnär. Men alla är inte som du. Det är inte en enskild individs fel att människan maktmissbrukar sin arts ställning och inget blir bra av att raljera över köttätares brist på empati. Vad vet du, personen kanske har en ätstörning och att då skuldbelägga hen för att hen åt en skinka på mackan är, om något, oempatiskt. Klart du kan göra klart för folk att du tycker det är fel med päls men undvik in i det sista att skälla på hen med rävboan.

 

Det går att kritisera köttnormen utan att sparka på individer som bara följer strömmen. Du kan förespråka vegansk mat i skolor, göra folk uppmärksamma på hur djur faktiskt behandlas, demonstrera mot minkfabriker och pälsbutiker och massor av andra bra grejer.

 

 

 

 

ASSÅ OMG vad trött jag är på fraser som den ovan. Du vet väl att det redan finns ett väl utbrett fettförakt i samhället? En hets mot tjocka som göra att många inte ens vågar visa sig i det offentliga pga att deras kroppar ifråasätts överallt och hela tiden? Reklam, tidningar, filmer alla visar den smala kroppen som norm och alla utgår från att tjockhet är nåt lustigt eller nåt ondskefullt och du kan bara bli lycklig om du är smal osv osv det tar fan aldrig slut.

 

Till råga på det förtrycker icke-tjocka personer tjocka personer genom glåpord, "goda råd" hur en ska gå ner i vikt eller ba allmänt raljerande över hur skadligt övervikt är. SLUTA MED DET! Om du inte är en läkare eller dietist eller sjukgymnast som har till uppgift att lägga om folks livsvanor så håll käften för fan!

Nej nej nej, världen behöver inte höra mer om vad som är sunt eller inte, särskilt inte från dig. Inget gott, och då menar jag verkligen inget, kommer av att du informerar om risker med övervikt. ALLA VET REDAN DET! Dessutom går det faktiskt att vara sund och tjock, HA!

 

Blir så trött på folk som ba "nämen jag vill faktiskt inte att mina skattepengar ska läggas på folk som inte tar hand om sitt liv". Även om fet alltid va synonymt med dyr vård, so what? Massor av folk kostar skattepengar, rökare som får cancer, idrottare som skadar sig, fucking extremsportare som ska göra sjuka grejer and the list goes on. Vem är du att sitta och domdera över vem som är värdig nog att betala för? Du vet ingenting om personens liv, verkligen ingenting. Du bara förstör, skadar och kränker.

 

Nu är jag inte tjock själv och kan inte alls sätta mig in i hur det är att leva med det konstanta kränkandet av ens kroppsform, så jag ska inte ens försöka beskriva hur det är att leva som fet i vårt samhälle. Istället tycker jag att ni alla, särskilt ni som inte håller med mig, ska gå in och läsa om tjockisförakt hos typ wdarknessfalls och Lady Dahmer. Kolla runt lite och använd sökrutan så kommer ni hitta massor av bra inlägg om fettförakt och smala som förtrycker. 

Hallelåja! Jag tänkte det kunde vara kul att utöka mitt inlägg från igår med ett litet videoklipp där en äcklig ateist vägrar acceptera att nån tror annorlunda (en helt oskadlig tro, ska tilläggas). Jepp, vissa tror inte på evolution eller big bang. So what?

 

Du kan ju tycka att deras tro är helt jävla befäng men det är stor skillnad på att inte förstå och att inte acceptera. Jag kan inte för mitt liv förstå varför människor gillar lakrits men det betyder inte att jag hoppar på förste bäste lakritsätare och försöker omvända hen till att älska choklad istället. 

 

Jag undrar samma sak som Phoebe: "What is this excessive need you have to make everybody agreee with you?" Älskar btw hur hon sätter dit honom på slutet haha. 

 

Det händer alltmer ofta att jag raderar kommentarer. Vissa kommentatorer blir jävligt provocerade av detta och skriver kommentar på kommentar om typ hur feg och odemokratisk jag är. Till er kränkta mähän som sysslar med detta vill jag säga: GET THE FUCK OUT OF HERE!

Min blogg är ingen jävla demokratisk plattform där vem som helst får säga vad som helst. Jag bestämmer om jag vill ha din kommentar här och gnäller du över mitt beslut riskerar du att bli blockad. The hard truth. Jag vill bara ha kommentarer som tillför nåt viktigt eller är peppande. Och jag har lättare att tillåta hård kritik från nån läsare jag är bekant med och som delar mina grundläggande värderingar. Du kan tycka det är orättvist men vettu, jag kunde inte bry mig mindre om vad du tycker. Du och dina hävdelsebehov kan dra nån annanstans. Typ där solen inte skiner.

 

Jag tar gärna emot konstruktiv kritik men tack och lov har jag lärt mig att upptäcka när folk bara är ute efter att sätta dit mig. Och jag tillåter det inte. Stör du mig åker du ut, så enkelt är det. 

 

1. Ifrågasätt feminism och feminister (annat än internkritik som rör typ brist på intersektionalitet)

2. Förolämpa mig eller mina schyssta läsare

3. Skriv nåt rasistiskt

 

Så, nu vet ni det. Deal with it.

Har inga ord idag. Får bli en bild istället.

 

SLUTA HÅLLA PÅ OCH JIDDRA OM ATT VI MÅSTE LÅTA SD KOMMA TILL TALS FUCKING EVERYWHERE OCH SÄGA ATT DOM SOM VILL HINDRA DOM ÄR ODEMOKRATISKA! 

 

Så arg att jag behövde skriva med caps lock på. Usch på sånt där resonemang. Fattar ni inte att det är ni, som försvarar SD:s "rätt" att uttrycka sig, som banar väg för ett odemokratiskt samhälle? Är ni verkligen så jävla blinda för normaliseringsprocessen som sker just nu, där rasism och fascism blir allt mer rumsrent? Även Hitler va folkvald, ska ni veta. Och utnyttjade förstås detta för att underminera demokratin och sprida en bild av att vissa människor är mer värda än andra - precis som andra rassepartier kommer göra. 

 

Herregud SD är för fan inget enfrågeparti som bara vill minska invandringen. Det är en hel jävla ideologi bakom det hela som slår hårt mot såväl rasifierade som kvinnor och hbtq-personer. Desto större spelrum vi ger dem desto mer normaliserat kommer detta förakt för vissa samhällsgrupper att bli, och vi riskerar att hamna i en sits där kvinnor inte alls får fri abort eller homosexuella inte alls får gifta sig längre. FATTAR NI INTE DET?

 

 

 

Jag träffade en tjejkompis igår, och vi snackade mycket om mäns förtryck. Hur män typ alltid, medvetet och omedvetet, tar sig makt över kvinnor på olika sätt. Typ pratar mest, inte tar känslomässig hänsyn, lämnar planeringsansvar till flickvännen etc. 

 

Vi pratade också om hur vi själva påverkats så otroligt mycket av normen att män är lite bättre än kvinnor. Att vi liksom själva faller in i det hela, och blir otroligt mycket mer självmedvetna omkring män än kvinnor. Att en alltid försöker se till att behaga män, oavsett om en är intresserad av dom eller ej.  Jag kan också komma på mig själv med att lyssna mer på män eller ägna dom mer uppmärksamhet än kvinnor. Fyfan, vad jag inte vill göra det.

 

Jag tänker sluta bekräfta män. Dom behöver inte mer cred till sina uppblåsta egon. Usch. Vill inte ha dom i min närhet. Vill bara umgås med tjejer (undantaget pojkvännen dårå för obviously I like him). Tjejer är så mycket trevligare än killar. Av typ 10 tjejer jag träffat är kanske 2 otrevliga. Motsvarande siffra för män är typ 9. Majoriteten av alla snubbar är så jävla jobbiga, egoistiska och självupptagna rövhattar som förtrycker.

 

Nej, män får fan skärpa sig eller dra åt helvete.

 

 

WHO RUN THE WORLD!? GIRLS! Så sjunger hon, Queen B, och shak:ear loss. Min första instinkt när jag hör låten är PEEEPP! Men när jag tänker efter är den bara hemsk. 

 

Det är inte kvinnor som styr världen. Överhuvudtaget. Den här låten och fraser som "Girlpower" och "Girls rule, boys suck!" är bara tomma slag i den patriarkala luften. Folk brukar ju säga att det är kvinnor som styr "i hemlighet" men det är helt enkelt inte sant. Om kvinnor styrde skulle vi inte bli förtryckta liksom, utsättas för våld pch sexuella trakasserier och sämre lön och allt det där.

 

Kvinnor har inte makt. Män sitter på makten. Och dom vägrar flytta på sig. Sorgligt är det. 

 

 

Amrahamra har (som vanligt) skrivit ett fett bra inlägg. Hon lyfter fram hur debatten kring rasism aldrig landar i något konstruktivt utan bara är "känsloporr för vita" (länk till hennes inlägg). Nedan är ett utdrag av det hon skrivit:

 

Jag var på en antifascistisk demonstration igår. Gissa vem jag träffade där?

 

 

OMG såååå starstruck jag blev! Men vågade mig till sist fram och frågade om en bild hihi. Och nej, hennes agerande är inte ett hot mot demokratin. Det var ett ställningstagande emot fascism och rasism. ANTIFASCISM ÄR SJÄLVFÖRSVAR!

 

P.S - gillar den buttra minen på polismannen bakom, han gillade nog inte talet han hörde hehe.

 

Fråga: Har kvinnor makt över män, i form av sexuell makt?
Svar: Nej. 

För ett utförligare svar, se vad Sofia Zettermark skriver i sitt gästinlägg hos LD. Utdrag ur hennes text nedan.

Det är alltså inte någon verklig makt alls, utan snarare en position som tvingar kvinnor att anpassa sig till mäns begär (för de sitter inne på den reella makten, remember) för att få del av kakan.

Vardagsrasismen, min nya favvo-blogg typ, skriver om den västerländska hederskulturen.

 

Jaha, så ett gäng 14-åringar har attackerat några tiggare. Jag är bestört, men inte förvånad.

 

En kvinna misshandlades så svårt att hon behövde tas in på sjukhus. VAD ÄR DET FÖR SJUKA UNGDOMAR!!! Tänker du kanske men då vill jag skrika "strukturanalys tack!" i ditt öra.

 

 

 

Du som säger att Sverige inte kan ta hand om alla som kommer hit, att tiggare ska försöka lösa sin situation i sitt eget land istället, att alla människor faktiskt väljer sin situation, att det är otrevligt att se dom sitta och tigga på stan - DU ÄR MEDSKYLDIG TILL ATT TIGGARE MISSHANDLAS.

 

Genom dina åsikter så accepterar du och sprider vidare en bild av att vissa människor är mer värda än andra. Sluta genast med det. 

En DIF-supporter avled vid ett bråk innan en fotbollsmatch. Överallt så hörs människor beklaga sig och uttrycka sorg, samt hylla denna man. Ett rabalder kring våld i fotbollskulturen har blossat upp och åtgärder för att stoppa detta diskuteras. All skuld läggs på våldsverkarna och ingen ifrågasätter DIF-supportern.

Alltså det är ju hemskt att han blev dödad och så, men varför skulle han gå till en allsvensk fotbollsmatch när han vet hur ofta det uppstår konflikter i såna situationer? Dessutom så verkar det som om han klätt sig i djurgårdens färger, och det är ju faktiskt lite som att be om att bli misshandlad av det andra lagets supportrar. Jag säger inte att han får skylla sig själv att han blev dödad, men man har ju faktiskt eget ansvar för vad man ger sig in i. Har man fyra barn kanske man inte ska gå på fotboll. Han gick säkert omkring och ropade hejaramsor om sitt lag, och då är det ju inte så konstigt att motståndarlagets supportrar provocerades av honom. Hur kunde han vara så dum?

 

Blev du provocerad av att läsa det jag skrev ovan? Bra. Det var jobbigt bara att skriva det, och jag tycker förstås inte att den dödade mannen har något som helst ansvar eller skuld i det han råkade ut för, oavsett om han typ tatuerat in djurgårdsflaggan i pannan. Det är nästan ingen annan som tycker det heller, eftersom debatten som blossat upp har kretsat kring det sorgliga i hans utsatthet, idiotiska våldsverkare och hur fotbollsvåldet ska stoppas. Det är jättebra! 

 

Varför envisas folk med att hävda att tjejer måste ta ansvar för att inte utsättas för sexuellt ofredande? Att vi ska klä oss på ett visst sätt, bete oss på ett visst sätt, inte umgås med vissa, inte gå till vissa platser, inte vara ute vissa tider, inte dricka en viss mängd alkohol, inte somna med vissa människor omkring oss och så vidare i all oändlighet. Varför lägger folk ansvar, och därav skuld, på offer för sexualbrott?

 

Svar: För att vi lever i ett patriarkalt samhälle. Precis som i andra delar av världen måste kvinnor, och särskilt deras sexualitet, kontrolleras. Vi uppmanas till att vara "ansvarstagande" (läs: dygdiga, lydiga, kvinnor som vet sin plats) genom att begränsa våra liv. Det krävs att vi finner oss i vår underordning utan att klaga. Att vi tar eget ansvar för att inte utsättas för oförrätter.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Okej då, jag har ingen bulle i ugnen. Och ingen bebis i magen heller. Jag bara älskar att april-luras :D Är barnsligt förtjust i att skrämmas och skämta, no one is safe when I'm around!

 

 

- Jag lyckades lura mina kollegor att jag skulle ta med min förstoppade undulat till mötet imorse (har ej nån fågel). 

- Jag lurade en tjej från min tjejjour att vår lokal brunnit ned. Hon ringde då ordförande i kvinnojouren, som ringde kanslichefen och alla blev förbryllade. Hehe. 

- Jag lurade alla tjejjourare att Gudrun Schyman skulle vara med på vårt nästa möte

Japp, jag är gravid. Det var inte planerat och jag blev fett chockad när jag upptäckte det. Jag har ju hormonspiral och därav ingen mens så började misstänka det först när magen växte...

 

Jag är i vecka 19 nu så tiden för fri abort har passerat! Upptäckte det iofs tidigare än så och har verkligen brottats med hur jag ska göra. Ni vet ju hur rädd jag är för förlossningar och sånt. Well, so much för min barnfödarstrejk. Det visade sig att jag hade lite barnlängtan ändå. Och killen är också taggad (även om vi båda fortfarande är rätt förvånade, nervösa och hispiga) så det blir nog bra.

 

Tänker dock se till att bli rik så jag kan boka privat barnmorska. Uueeeh fasar för det där. Men magen är mysig och jag mår bara illa ibland :) Tyvärr när jag tränar så blir inte mycket fotboll vilket suger. I övrigt - pepp!

 

Sexuella trakasserier mot kvinnor är ett strukturellt problem, ständigt aktuellt och närvarande. Kvinnor som slår tillbaka är inte ett problem.

 

Usch för er som fördömer kvinnor som reagerar "fel" när de utsätts för sexuella övergrepp. Jag undrar om ni förstår att så många kvinnor hela tiden utsätts för sexuellt ofredande av olika slag. Hur svårt det är att fly undan män som tar sig rätten att kommentera eller röra våra kroppar. Det är äckligt att ni väljer att klaga på kvinnor som örfilar sin förövare istället för att bli arga på män som tycker sig ha rätt att trakassera kvinnor.

 

Däremot vill jag inte uppmana kvinnor att slå tillbaka om en man typ tafsar på dom, eftersom risken finns att dom blir ännu mer utsatta då. Att han slår tillbaka. Jag vill inte att ni ska skadas och då kan det vara bättre att fly än illa fäkta. BE CAREFUL SISTERS typ. Men självklart skulle jag aldrig aldrig nånsin fördöma en kvinna som slagit tillbaka.