moralfjant

När jag följer offentliga diskussioner från krönikörer, debattörer och journalister tycker jag mig ofta kunna läsa om att lagastiftningar borde ändras, pojkarna och männen borde skämmas och en övergripande attityd om att det är synd om de stackars flickorna som tvingats till detta.

Men frågan är om den sistnämnda attityden stjälper mer än den hjälper?

Självklart är det synd om flickorna och många blir tvingade att klä av sig på olika vidriga psykologiska och fysiska sätt. Men det framförallt är det synd om flickorna av en annan anledningen än den som debattörerna ofta syftar på – den att flickor över hela världen aldrig äger sin egen sexualitet. De får inte vara kåta, råa, grupponanera, ligga runt, följa sin lust, och SAMTIDIGT bli behandlade med respekt och aktning. Antingen är flickan en hora, eller så är hon ett tvingat offer.

SÖLVESBORG. En penis tittade fram i ett brevinkast på Östra Storgatan i Sölvesborg i lördags kväll. Det var en kvinna i 50-årsåldern som utsattes för det sexuella ofredandet.

Tidigare på kvällen observerade kvinnan en okänd man i 30-årsåldern som följde efter henne, skriver bltsydostran.se. En stund senare, då kvinnan var i sin lägenhet, hörde hon krafsande ljud på ytterdörren. En penis som stoppats in i brevlådan blev upptäckten då hon undersökte vad som hände. Så fort kvinnan öppnade dörren sprang den misstänkte mannen från platsen.

Alltså det här med vissa män och att ta sig friheter. Jag blir inte klok på det. Vare sig det handlar om att börja småjucka mot nån tjej på dansgolvet, kyssa en random brud eller stoppa in en kuk i brevinkastet. Det är inte roligt, det är inte okej, och det är inte kvinnans ansvar att ta avstånd från dig. Det är DITT ansvar att ta reda på om ditt agerande är välkommet eller inte (och detsamma gäller förresten en kvinna som tänker spontankyssa en random kille, NEJ. Även om det är lite skillnad för män möter inte detta konstanta tjat-raggande och blundande-för-signaler). 

Överallt träffar kvinnor på män som tar sig friheter, det går inte att värja sig. Igår berättade killens syrra om hur hon inte kunde få ligga och sola ensam utan att en kille skulle lägga sig tre meter ifrån henne (fastän det fanns massor av utrymme omkring) och stirra slemmigt. Det är inte hennes ansvar att säga ifrån, det är hans ansvar att fatta att hon blir obekväm när hon typ vänder sig bort från honom och ser allt annat än road ut.

Och samtidigt är det väl lite förståeligt det här med att många män inte läser av "stick-härifrån-signaler" för vi får ju lära oss att kvinnor säger nej men menar ja och att det är männens uppgift att liksom tjata fram intresse. Att kvinnor inte kan ta kontakt själva utan att männen bär ansvar för allt sånt och att de måste vilja uppvakta trakassera snygga brudar no matter what. Folk tror liksom på allvar att det är så det är, att kvinnor måste bearbetas. Trött på skiten.

Jag lovar, den kuk som sticks in i min brevlåda. Jag hämtar saxen.

Män som våldtar är inte onda psykopater. Dom är helt vanliga män. Dom är någons kompis, någons bror, någons son. Dom kan vara trevliga, snälla, roliga och sköna snubbar i övrigt.

Det är dags att lägga ”våldtäkstmän är psykon”-myten på hyllan. Varför? Ja, inte för att på något sätt försvara våldtäktsmän och hävda att dom är hygglo innerst inne och att vi ska vara lite överseende eller nåt sånt. Verkligen inte.

Utan för att synen på våldtäktsmän som onda psykopater innebär att våldtäktsoffer kommer att misstros.

En man som faktiskt är trevlig, snäll, rolig och en skön snubbe i övrigt kan ju inte våldta då, om vi ska utgå från myten. Ändå händer det hela tiden att såna snubbar gör det. Och omgivningen ba ”näää men asså han är jättesnäll och inte alls konstig mot kvinnor, han skulle aaaaldrig!” och så misstros offret som pekat ut den snälle killen. Hur många historier har vi inte hört om just detta?

Vi måste sluta snacka om att alla våldtäktsmän är sjuka i huvudet, onormala och onda människor. Det är inte sant. Shit, for all I know så skulle väl nån snubbe jag känner kunna våldta någon. Visst skulle jag bli chockad om det visade sig att nån gammal gymnasiepolare jag gillat att hänga med blivit åtalad för våldtäkt eftersom ”han va ju så jävla schysst”. Men då vet jag, det går att vara schysst och våldta. Och istället för att ba ”nää hon måste ljuga han skulle aaaaaldrig!” så kan jag tro på våldtäktsoffret istället för att kalla henne för lögnerska. Vilket kan betyda mycket för nån som blivit utsatt för sexuella övergrepp, att bli trodd på alltså.

När jag säger att våldtäktsmän är vanliga män så menar jag ju såklart inte att alla män kan våldta, det hoppas jag ni fattar. För nej, de flesta män skulle inte ens överväga att förgripa sig på någon. Men dom som våldtar är vanliga – det går inte att känna igen vem som är våldtäktsman. Dom liknar andra män(niskor) och har inga ”varningstecken” som blinkar omkring sig (eller ja vissa extremfall kanske men ni fattar).

Vi måste acceptera tanken på att alla våldtäktsmän inte är onda. Förstå att dom är människor som är omtyckta och älskade. Att även älskvärda män(niskor) kan begå hemska brott.

OBS! I vanliga fall brukar jag skriva våldtäktsförövare (istället för våldtäktsman) då jag ogillar att spä vidare myten att kvinnor inte kan våldta, men eftersom diskussionerna kring just detta brukar handla om våldtäktsMÄNs sinneslag så har jag valt att skriva om det jag också. Också därför jag förutsatt att den brottsutsatta är en kvinna.

"En av de viktigaste ingredienserna i ett förhållande är sex".

Känner ni igen uttrycket? Överallt, i tidningar, film och bland gemene man/kvinna/hen så matas vi med påpekanden att sex är viktigt för ett förhållande. Eller tja, inte bara viktigt utan rentav ovärderligt.

En ska liksom ha sex hyfsat ofta (bra ska det vara också såklart - ett "fungerande sexliv" som det som kallas) för annars är en inte kär. Några gånger i veckan, jamen iallafall en gång i veckan. Och om inte det så åtminstone några gånger i månaden. Annars vet ju alla att förhållandet är på väg utför, att kärleken sinar och att nånting är fel.

JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ DETTA SEX-HETSANDE!

Tänk om ett fungerande sexliv för nåt par innebär att ha sex en gång i halvåret? Eller en gång var tredje år? Eller inte alls? 

Egentligen är dom asnöjda med tillvaron, kära, trivs bra ihop och ingen känner liksom att sex är så jätteviktigt så jätteofta. Dom kanske till och med onanerar (!) oftare än dom har sex (alla vet ju att då är nåt fel, då tänder en inte på sin partner och jadajada...) Så ska dom behöva mötas av massa råd och tips och förmaningar om hur viktigt det är att ha sex ofta (och på rätt sätt). Snacka om att skapa ångest som annars inte skulle ha uppstått. Istället för att ba do whatever the fuck you like.

Folk kan trivas med att ha sex tre gånger om dagen. En gång i veckan. En gång i månaden. En gång om året. En gång vart tredje år. Aldrig. INGET ÄR FEL ELLER ETT TECKEN PÅ BRISTANDE KÄRLEK. Huvudsaken är att en hittar nåt som funkar med sin/sina partner/s. 

Så är det.