moralfjant

ung & uppkäftig genushäxa

Snälla personer förtrycker också

Kategori: Feminism och genus

Hej! Du upprätthåller förtryck, på nåt sätt. Jag lovar. Fast du vill nog inte inse det. Du vill ju se dig själv som en genomsnäll person som bara gör gott här i världen. Sluta med det.

Wdarknessfalls tar upp flera exempel på hur snälla människor förtrycker andra, helt omedvetet. Hon skriver också om hur jobbigt det är för människor att inse detta (utdrag från hennes inlägg är kursiverat nedan). 

Personer som resonerar såhär om icke-privilegierade grupper definierar sällan sig själva som misogyna, rasistiska, homofobiska, transfobiska, fettskammande osv. Deras självbild brukar vara: snäll och rätt trevlig person som vill andra väl.  Står absolut inte på någons fot med flit och blir faktiskt jätteledsen och upprörd om någon påstår att de gör det ens omedvetet. De tycker själva att de är empatiska och jag har hittills inte hört någon person med dessa åsikter vara emot jämlikhet. Det är väl SJÄLVKLART att vi ska ha jämlikhet, brukar de säga med en sårad ton. Jag vill bara att folk ska ta mer EGET ansvar över sin situation. Man VÄLJER faktiskt vilket liv man vill leva och det är väl inte MITT fel att så många väljer så dåligt?

Nu skulle man kunna tro att jag inte kan förstå hur de här personerna resonerar och att jag därför dömer dem och tror att jag är en mycket bättre och GODARE person för att jag har kommit till så mycket bättre och FINARE insikter. Men då tror man fel. Jag har nämligen resonerat så här själv (på ett ungefär iaf). Jag har varit rasistisk och homofobisk och fettskammande och skuldbelagt mina medsystrar. Och inte en enda gång tyckte jag att jag var de där sakerna. Näe, jag var minsann snäll och god och omtänksam. En jättebra vän faktiskt. En bra mamma och fru. Så hur skulle jag kunna vara alla de där otrevliga, osympatiska sakerna? INGEN vill ha en dålig självbild. Inte ens psykopater, om jag förstått den problematiken rätt. Vi människor är beredda att gå ganska långt för att försvara vår självbild för det är så JÄKLA jobbigt och smärtsamt att upptäcka att den inte stämmer överens med verkligheten.

 

Hur vi vill se oss själva:

 

Jag kan bara hålla med henne. Det är smärtsamt att inse att JAG, jag som ju alltid vill andra människor väl, ibland beter mig osympatiskt och rentav förtryckande. Det är så skönt att bara vifta bort dom tankarna och slippa se den inte så goda delen av mig själv. Jag vill inte konfronteras med att jag gör fel! Så när nån säger att jag är rasistisk är det väldigt lätt hänt att jag försöker komma med argument om varför jag inte är rasistisk. Jag försöker fly undan en jobbig självrannsakan. Det är inget konstigt, vi alla gör så, men du måste förstå att om du är ovillig att rannsaka dig själv på riktigt så kommer du för alltid fortsätta att kränka och förtrycka andra (helt omedvetet).

Nu tänkte jag testa din självrannsakningsförmåga lite. Jag kommer anklaga dig för något och du ska i huvudet formulera ett svar till mig.

 

 
 
Låt mig gissa vad du tänkte. Du kom på flera argument till att du INTE var rasistisk, att du INTE förtryckte kvinnor, och att du INTE kränker transpersoner. Du känner dig faktiskt lite påhoppad och sårad över dessa "orättvisa anklagelser". Har jag rätt?
 
Om du kommit på argument för att du INTE förtrycker, så har du en helt normal självrannsakningsförmåga. Jättevanlig, men jävligt skadlig. Genom att du, och andra, hela tiden försöker bortse från hur du själv upprätthåller en skev världsordning så underlättar du för den skeva världsordningen att fortsätta. Privilegierade personer som inte är motarbetar sina privilegier upprätthåller förtrycket. The hard truth. 

MEN VAD VILL HON ATT JAG SKA GÖRA EGENTLIGEN!!!? Tänker du kanske. Jo, jag skulle vilja att du istället försökte komma på massor med argument som stödjer mina "anklagelser". Jag vill att du ska anstränga dig fett hårt för att komma på hur, när och på vilket sätt du är rasistisk, kvinnoförtryckande, transfobisk, klassföraktande m.m. Allra helst vill jag att du aktivt ska söka upp informatiom om hur rasism/sexism/vilken-ojämlikhet-som-helst tar sig uttryck och hur vanliga människor (du!) stödjer den världsordningen. Så att du kan försöka undvika att förtrycka folk. 

Om du inte vill att förtryck och ojämlikhet i världen ska finnas så måste du inse dina privilegier. Och du måste våga erkänna att du själv är delaktig i att den skeva världsordningen fortsätter. Om du inte förstår vad jag menar när jag säger att du har privilegier och att du förtrycker, så snälla läs det här inlägget där jag förklarar det hela. GÖR DET SNÄLLA! 

 

P.S Det går att se sig själv som en superbra människa och ändå försöka se hur en upprätthåller förtryck. Liksom, finns knappast nån mer självgod människa än mig ;)

Ta ansvar för vad du säger

Kategori: Feminism och genus

Här kära läsare, dagens lärdom: tänk innan du talar.
 
Nämen ärligt, väldigt många människor kläcker ur sig väldigt dumma saker och hänvisar till åsiktsfriheten. Jaja men vettu yttrandefrihet innebär inte att det alltid är lämpligt att säga allt du vill. Du måste fundera över vad för syfte det fyller att du säger just den där grejen, kritiserar just den där aspekten.
 
Låt mig ta ett exempel. Säg att det var 1940. Läget va rätt hetsigt mot judar och judendom. Och du gillade inte grejen med omskärelse av pojkar som förekom i judendomen (om det nu gjorde det men exempelvis). Är det lämpligt att skriva en debattartikel om det här, med hänsyn till rådande värderingar i samhället? Nej, inte direkt va. Genom att skriva en sån artikel så skulle du ju spä på judehatet som redan florerade i samhället. Det behövdes inte direkt ifrågasättas mer.
 
Snälla, försök tänka på det här. Kritisera inte islam ba sådär, tänk på att muslimer kritiseras HELA TIDEN även utan din hjälp. Berätta inte att du vet en tjej som falskanmälde en våldtäkt, för det spär ytterligare på myten om att tjejer gör så ofta. Skriv inte en facebookstatus om den där tiggaren som var oförskämd mot dig, det finns redan ett utbrett förakt och vill du verkligen bidra till att det upprätthålls? OCH SLUTA FÖR GUDS SKULL LÄGGA FOKUS PÅ ATT KRITISERA ENSKILDA FEMINISTER NÄR DET FINNS ETT HELT SEXISTISKT SAMHÄLLE SOM MÅSTE RASERAS!!!
 
Värt att tänka på innan du säger din åsikt:
 
1. Vilka värderingar är starka i samhället gällande den här frågan?
2. Vems agenda främjas av mitt yttrande/vad blir konsekvensen av att jag säger detta just nu?
 
Typ, kritisera inte invandrare om du inte vill ge SD vatten på sin kvarn. Pga 1. Starkt invandringsfientliga vindar blåser inom Sverige. 2. SD:s och andra rasistiska partiers agenda främjas, för konsekvenserna av ditt yttrande är att spä på främlingsfientligheten. Ni fattar grejen va?

Att reagera ilsket på kränkningar är inte elakt

Kategori: Feminism och genus

 
Tänk vad många människor (mest cismän) som beter sig såhär. Fast oftast verbalt.  Ni vet, hen som typ ifrågasätter transpersoners könsidentitet, använder n-ordet, säger att tjejer ska ta ansvar för hur dom klär sig så dom ej blir våldtagna osv. Medvetet eller omedvetet, mer eller mindre uppenbara rövigheter.
 
OCH SÅ BLIR DOM LEDSNA PÅ ÖGAT NÄR VI SÄGER IFRÅN PÅ SKARPEN!
 
Jag fattar inte grejen med folk som blir kränkta när andra påpekar att dom kränker. Spelar ingen roll om kränkningen var medveten eller omedveten, samma skit ändå. Det är liksom inte bara totala rövhattar som gör så heller, utan vanligt snällt folk också. Liksom, låt hen som blivit kränkt av dig få reagera på kränkningen. Klart du ska be om ursäkt oavsett om offret blir förbannad eller ej. 
 
Fast värst är fan när människor som är fett vettiga i övrigt ska börja försvara dom här stackars små ofrivilliga kränkarna från dom arga reaktionerna. BA SLUTA! Det är inte okej att säga att nån som reagerar ilsket på en kränkning, på förtryck, ska bemöta det hela med god ton och förklara pedagogiskt och inte svära eller sura. Här har jag skrivit mer om hur du bör reagera när nån påpekar att du förtrycker.
 
Sen är det förstås okej att tro att kränkarna har lättare att förändras om dom bemöts med lugn, pedagogiska förklaringar och "daltande". Det tror jag också. Men det går liksom inte att kräva att alla ska orka utbilda i sitt privatliv jämt och ständigt. Jag vore superimpad av nån som vore värsta superpedagogen 24/7, men det betyder ju inte att jag behöver racka ner på den som inte är det. På samma sätt som jag tycker det är fett att folk kan göra bakåtvolter men inte skäller på dom som inte klarar det.

Ibland är det läge att dalta med folk som kränker

Kategori: Feminism och genus

Vettni, det finns så jävla många tillfällen när jag kör snälla stilen med både rasister, sexister och andra röviga. I dessa fall vore det sjukt okonstruktivt att skippa den goda tonen eller påpeka att dom förtrycker eller whatever som jag annars gärna gör. 
 
Det är vid tillfällen då jag går in för att förändra tankemönster hos en individ.Typ i min yrkesroll där jag möter unga killar med psykosocial problematik. Eller när jag håller i en tjejjoursutbildning och vi har massor av feministiska diskussioner där folk ibland säger grejer jag tycker är helskeva. Eller bästa exemplet, när jag varit i högstadieklasser och pratat om normer. För jag vet om att det tar tid för tankemönster att utvecklas, och att hårda pekpinnar är stjälpande. Jag måste lämna arenan öppen för människor att våga säga sin åsikt till mig, hur äcklig jag än finner den, utan att jag snörper på munnen. Leda dom med frågor så att dom tvingas utforska sina egna tankar och även kasta in lite grus i maskineriet då och då. 
 
Jag är sjukt inne på Motiverande Samtal (MI) och Nonviolent Communication (NVC), för er som vet vad det är (ni andra kan ju googla). Jag kan alltså bemöta en person som skriker på mig på ett extremt schysst sätt, för att jag vet att det är rätt väg att gå för att skapa allians och förtroende. Jag försöker se människans behov, som hen kanske inte själv riktigt förstått när hen surt vägrar prata med mig eller snäser att jag inte går att lita på. Ofta lyckas jag. 
 
Men ändå är jag så jävla kåt på ilska och hård ton och att peka med hela handen. För att jag vet att det också är rätt väg att gå i många fall. När det gäller att förändra strukturer och inte enskilda individer, till exempel. Därav fett rimligt att driva en superarg blogg som går hårt åt vita kränkta män och jadajada. Eller om jag blir verbalt attackerad på gatan och aldrig kommer träffa attackeraren igen, då har jag mer intresse av att få snäsa av och känna att ingen får behandla mig så för då jävlar.
 
Så, ibland är det läge att dalta även med dom värsta förtryckarna. Men fan inte alltid. 
 
Brukar du köra snälla stilen eller arga stilen?

Hur du bör hantera dina privilegier

Kategori: Feminism och genus

Nej, vi borde inte alls hänga ut svinen

Kategori: Feminism och genus

Det finns så jävla mycket sviniga människor som fullkomligen spyr ur sig näthat. Dom arbetar ofta i det dolda, bakom anonyma användarnamn. Skriver svinerier på olika nivåer, alltifrån spydigheter inbakat i "god ton" till typ våldtäktshot. 
 
Det är provocerande. Förjävligt att människor gör så. Jag har full förståelse för att folk vill göra nåt åt problemet. Men uthängning är inte rätt väg att gå, tror jag. Människor som näthatar är väl ofta redan ensamma, stigmatiserade, utfrysta - känner sig svikna av samhället. Och så lägger dom skulden på feminister eller invandrare eller ja ni fattar. Men att typ ta reda på deras identitet, ringa deras familjer eller publicera deras namn på en blogg eller tidning kommer knappast leda till nåt bra - snarare känner dom sig då än mer exkluderade och kommer kränka folk ännu mer. 
 
Dom är vidriga as som kränker folk. Men fan, jag hatar tanken på att bestraffa folk för att dom typ förtjänar det. Som ett sätt att stilla nåt slags hämndlystet begär. Det är bara...fel. Liksom okej om uthängningarna faktiskt skulle bidra till att näthatarna skärpte sig och blev snälla, men verkligheten ser inte ut så. 
 
Jag kan absolut tycka att vissa människor borde såras, skadas eller t.o.m dödas. Fast aldrig som ett straff, utan endast om det bidrar till att andra (mer oskyldiga) parter skyddas. Exempelvis: Om jag var den enda som visste att Hitler bodde med några vänner på en liten ö, helt avskärmat från resten av verkligheten - så hade jag hoppats han hade ett najs liv snarare än önskat se honom lida. För där gör han ingen skada. Men om han påbörjade ett folkmord så vore det ju sjukt bra om nån sköt honom. 
 
Jag tror verkligen inte att uthängningar av näthotare skyddar andra människor på nåt sätt (däremot att som privatperson polisanmäla den som hotar en är en helt annan grej). Snarare tvärtom. Åtminstone när det gäller privatpersoner som är as - att visa vilka förtryckande åsikter ledande politiker besitter kan vara sjukt viktigt för att få folk att förstå värderingar inom ett parti. Skitviktigt att t.ex säga när SD:toppar rasistar sig, så folk fattar vilka värderingar som finns inom partiet och så vi kan hindra att dom får mer makt - alltså är det i skyddssyfte dessa "politiska uthängningar" sker. 
 
För mig är syftet att stoppa förtrycket, inte att sätta dit förtryckaren. Även om det kan gå hand i hand ibland.
 
Det här tror jag alltså inte heller på. Lexbase liksom, suger fett.
 
 
Vad tror du, blir det bättre av att "dra ut trollen i ljuset"?
 

Jag måste erkänna att jag är rasistisk

Kategori: Rasism och fascism

Jag blev arg på en random person för några dagar sen. En rasifierad person. Och liksom jaja det är väl inget konstigt eller rasistiskt i det, men problemet va inte min ilska utan dom fula, automatiska tankarna som uppstod. Tankar med rasistisk underton. 
 
Det slog mig att det här inte var första gången detta hänt. Om jag provoceras av en vit person tänker jag typ "jävla rövhål" men om jag blir lack på en rasifierad person så inbegriper mina tankar deras etnicitet eller utseende. Fattar ni hur skevt det är!? Så jävla skenheligt att predika om hur sugigt rasism är och i tankarna fördöma människor utifrån deras icke-vita utseende.
 
Och jag fattar ju att det råder vithetsnorm i samhället och att rasismen flödar men jag vill inte riktigt erkänna att jag är delaktig i det där. Det är andra människor som är rasistiska, inte jag. Jag är ju så snääääll och medveten och kämpar för minoretsgrupper och allmänt awesome. Inte kan väl jag delta i förtrycket?
 
Uppenbarligen kan jag det, och uppenbarligen gör jag det. Det är väl inte så konstigt egentligen, eftersom jag är omgiven av en rasistisk struktur där vithet ses som norm och det goda. Och klart jag påverkas av strukturerna omkring mig. Men fan, även om det inte är konstigt så är det jävligt problematiskt. Fel. Jag måste åtgärda det. Motverka mig själv. 
 
Jag vill inte bidra till att rasistiska strukturer upprätthålls. Men jag gör det. Och jag måste inse att jag gör det. Hur jag gör det. Hur jag ska sluta göra det. Jag måste våga rikta den granskande blicken mot mig själv och inte bara mot hollywoodfilmer och liberala politiker. Annars kommer jag fortsätta reproducera skiten.
 
Till mina vita läsare: du är nog också rasistisk. Försök inte motbevisa mig i det antagandet. Försök att se hur det stämmer, snarare än om det stämmer. Förövrigt tycker jag du kan läsa om The "Good" White Ally hos Rummet. 
 
 
 
 

Hur du ska reagera när någon påpekar att du förtrycker

Kategori: Feminism och genus

Nä nu jävlar tar vi tjuren vid hornen. Ständigt tycker jag att det munhuggs om God Ton och hur folk ska säga till när andra säger/gör nåt kränkande (oavsiktligt), och hur dom inte ska säga till och jadajada. Så här ger jag lite ovärderliga tips inför hur du bör (och inte bör) reagera om någon påpekar att du förtrycker eller uttalar dig kränkande.
 
Har du ett privilegium i det frågan gäller? BE EXTRA CAREFUL!
Typ om du är vit och diskuterar rasism. Cis och diskuterar transfrågor. Man och diskuterar kvinnors rättigheter. Ekonomiskt trygg och diskuterar tiggeri. Inse att du sitter på en priviligerad position (där du själv inte drabbas av förtrycket ifråga) och undvik att ta tolkningsföreträde - det är dom rasifierade som definierar vad rasism är, inte vita. Och transpersoner bestämmer om något är transfobiskt eller ej, inte du som är cis. 

Be om ursäkt
Någon påpekar att du uttryckt dig rasistiskt. Eller kanske t.o.m kallar dig rasist. Självklart var det inte din mening att yttra dig rasistiskt! Två olika scenarion kan gälla. 1. Du kan själv se att du uttryckt dig klumpigt - isåfall, be om ursäkt och erkänn ditt misstag. Tacka för påpekandet. 2. Du kan inte förstå på vilket sätt du uttryckt dig rasistiskt. Be om ursäkt ändå i förväg (ärligt menat!) och fråga ödmjukt om någon orkar förklara hur det var rasistiskt (gärna med en kommentar i stil med "jag som privilegierad här verkar missa nåt centralt, om nån orkar förklara vore det sjukt schysst").
 
Ta time-out
Lyckas du inte förstå hur dom andra menar när dom säger att du uttryckt dig t.ex cissexistiskt? Håller du inte med i kritiken? TA TIME-OUT! Säg typ "Jag lyckas inte fatta hur ni menar, jag tror jag måste se detta med nya ögon imorrn och försöka förstå då. Tack för påpekandet och förklaringarna!".
 
Bli inte defensiv!
Det absolut värsta du kan göra i såna här lägen är att bli väldigt kränkt - och visa det. Att säga saker i stil med "Jag håller inte med dig om att jag uttryckte mig transfobiskt" eller "Nu tycker jag faktiskt att du överdriver" eller "Men jag är inte rasist!" eller typ kräva en exakt redogörelse för hur du förtryckte. Att hålla fast vid din ståndpunkt fastän du kränkt någon är rätt osympatiskt. Lämna hellre diskussionen då.
 
Skuldbelägg inte den som påpekar
Att säga att du blir ledsen av någon säger att du uttryckt dig skevt är bara äckligt, det blir som att du försöker få påpekaren att tycka synd om dig och ångra sitt påpekande. Håll dina kränkta känslor för dig själv. Hävda ALDRIG att den som påpekar är elak eller går på för hårt eller borde säga till med en trevligare ton. Det kan vara sjukt jobbigt att bemöta samma förtryck om och om igen och att kräva oändligt tålamod av påpekaren är fett skevt. Tänk på att ingen påpekar förtryck för skojs skull - det är en viktig fråga för påpekaren och ditt uttalande har tydligen varit kränkande.

 
 
 
 
 

Vad är rasism egentligen?

Kategori: Rasism och fascism

Jag beordrar er alla att läsa det här inlägget om rasism, vithetsprivilegier m.m. Sjukt klargörande av Rummet.

Utdrag:

Skillnaden mellan rasistiska fördomar och rasism stavas m-a-k-t. När rasistiska fördomar kombineras med en ojämn fördelning av makt och resurser kan man tala om rasism som ett samhälleligt, systemiskt problem.

I Sverige har gruppen som klassas som vita generellt 1) makt över den egna representationen, 2) ekonomisk makt, och 3) politisk makt och inflytande. Det leder till att rasifierade svenskar har problem med diskriminering på arbetsmarknaden, på bostadsmarknaden, och även betraktas som ett kollektivt samhälleligt problem inom politiken.

Personer som betraktas som vita i Sverige diskrimineras inte i det vidare samhället på grund av att det är vita. Däremot kan de diskrimineras av andra system (könsidentitet, sexualitet, klass, funktionalitet, ålder, osv). Om en svart svensk person säger att ”alla vita är lata” påverkar det alltså inte uppfattningen av vita personer, eller deras inflytande i Sverige som grupp; om någon däremot säger ”alla svarta är lata” yttrar de en rasistisk fördom som underbyggs av hundratals år av europeisk rasism och kolonialism, och som lever kvar och påverkar den svenska svarta minoriteten även idag.

Hur privilegierad är du?

Kategori: Feminism och genus

 EDIT: Även transmän kan ha manligt privilegium i vissa fall,
handlar ju om att en uppfattas som man av andra.

Förtydligande: Det är alltså inte frågan om lagstadgade exklusiva rättigheter för dessa privilegierade personer, utan snarare kan det ses som en slags ”osynlig” makthierarki i samhället vi lever i. I alla samhällen premieras vissa egenskaper högre än andra, det kan se lite olika ut på olika platser. Listan jag gjort kan ses som en grov förenkling av makthierarkin i Sverige.

Så alltså, ju fler ikryssade rutor – desto mer privilegierad är du. Att vara privilegierad behöver dock inte betyda att ditt liv uteslutande är en dans på rosor. Precis som alla andra kan du ha otur i livet -  vara olyckligt kär, drabbas av sjukdom, ditt barn dör, du blir av med jobbet eller whatever.

Det kan såklart dessutom vara så att du är privilegierad i en bemärkelse (t.ex. vit) men inte i en annan (t.ex. du kanske är trans*) vilket ju krånglar till det hela. Det går därför inte att säga att alla vita individer har mer makt än alla icke-vita, och det finns heller ingen poäng i att dra ner resonemanget på individnivå. Det är en strukturell förståelsemodell av samhället som visserligen är övergripande men som också kan skifta i individuella fall och specifika sammanhang. T.ex. kan en rasifierad transkvinna med ADHD ha mer makt över en vit cisman i ett visst sammanhang, typ om hon ska besluta om han ska få försörjningsstöd. Dessa individuella avvikelser är dock skitsamma, eftersom JAG PRATAR OM ÖVERGRIPANDE STRUKTURER.

Du som privilegierad har rådande maktstrukturer i samhället på din sida. Jag som vit, heterosexuell cisperson, utan funktionsnedsättning och vid god psykisk hälsa (and the list goes on…) slipper möta på mycket av den skit som andra gör. Jag har exempelvis privilegiet att få se min hudfärg och sexuella läggning som det ”normala”, att slippa bli ifrågasatt för min könsidentitet och att kunna röra mig fritt i samhället även där det saknas t.ex anpassning för döva, rullstolsburna eller autistiska personer.

Nej, du bör inte skämmas över dina privilegier, men det är fan så viktigt att du är medveten om dom. För om du inte är medveten om dom så kan du inte motarbeta dom, och du är då delaktig i att förtrycket upprätthålls. 

P.S. Det är mycket möjligt att jag missat att lyfta fram något privilegium. Isåfall kan detta tas som bevis på att privilegierade personer ofta har svårt att se utanför sin egen privilegierade lilla bubbla ;)

Jag blev så jävla provocerad inatt och här får ni se varför

Kategori: Sån är jag

Asså guuuuud diskuterade med en människa som tycker att samma handling alltid är lika bra/dålig. Och som fördömde fattiga personer som ej finner sig i sin utsatthet typ. Jaja, ni får läsa själva. 
 
Obs tänk på att innan denna debatt utspelade sig hade flera människor (däribland hen själv) argumenterat mot att ge tiggare pengar (ge till organisationer ist!) och raljerat över hur många av dem som spelade falskspel + att dessa lurendrejare förstörde för alla ärliga fattiga. Typ så. Därav mina första kommentarer. 

Läs gärna och säg ärligt - gör jag nåt fel i diskussionen? Tycker du jag är för hård? För mjuk?
 
 
 
 
Och sen imorse var jag tvungen att lägga till:
 
 
 
Och asså hahaha jag måste ba få skratta åt att hen säger att jag påpekar att hens åsikt är dålig bara för att jag själv inte har samma åsikt. Liksam JAAAAA!? Alla åsikter är inte harmlösa direkt. Långt ifrån. Och nej jag rerspekterar inte allas åsikter. 

Förlåt, jag ska förstås säga till snällt när du kränker

Kategori: Feminism och genus

Asså denna skambeläggning av folk som ryter ifrån. Jag blir galen. Om nån gör nåt som förtrycker mig eller andra på nåt vis så vill jag såklart säga ifrån. Särskilt om jag upplever att personen gör detta på ett överdrivet kränkande vis. Isåfall kanske jag till och med låter arg när jag påpekar att hen gör nåt dumt! Ve och fasa!

Jag är så trött på detta att förväntas vara snäll mot folk som inte visar mig respekt. Jaja i jobbet klart jag gör det, men privat hell no. Not anymore. Förut var jag den där tjejen som alltid var så pedagogisk även när folk försökte kränka mig. Har inte mått bra av det. Mår mycket bättre av att få stand my ground och ba FUCK OFF ÄCKEL om nån svinar sig. 
 
 
 

Tänk om du skulle få böter när du gav pengar till någon i nöd?

Kategori: Rasism och fascism

Professor Bo Rothstein tycker att det ska vara straffbart ge pengar till tiggare. Så svamlar han massor kring det. Han skriver två saker jag kan hålla med om. 

1. Att förbjuda tiggeri vore inhumant
2. Tiggeriet (fattigdom) är ett strukturellt problem
 
Sen går det utför. Han jämför att skänka pengar till tiggare med att köpa sex. Säger att givandet av pengar är en hemsk sak att göra och att det gör mottagarnas situation ännu mer utsatt. Hävdar att om vi slutade skänka pengar så skulle det hux flux uppstå mer strukturella, långsiktiga lösningar. Haha, säger jag bara.
 
Nej, fattigdomen upphör inte för att privatpersoner slutar ge enskilda fattiga pengar. Jag håller med om att det är skevt att leva i ett välgörenhetssamhälle där fattiga är lämnade åt de rikas vilja eller ovilja att ge, och tycker det är extremt viktigt för att jobba för mer strukturella lösningar. Men under tiden det är så skevt så är det verkligen INTE skadligt att ge pengar till någon som tigger. Snarare kan du hjälpa den personen litet i en jävligt svår situation. Det kommer troligtvis inte att lösa alla hens problem men är bättre än ingenting. 
 
Så trött på detta. Trött på att människors ovilja att se fattigdomen för vad den är (genom att möta människor som tigger for example) och irriterad på att det alltid måste gömmas undan. Bättre att det syns så att vi är medvetna om att systemet är skevt, för först då kommer folk att jobba för att förändra det. 

Vad kan du som privilegierad privatperson göra för att minska orättvisor?

Kategori: Feminism och genus

Först och främst: ja, jag tycker att alla individer som har möjlighet ska engagera sig mot förtryck. Även om du själv inte drabbas av förtrycket i fråga. Sen ere klart att en inte kan göra allt eller engagera sig i allt, och ibland passar inte ett engagemang i livet. Även privilegierade människor kan ju må jävligt dåligt och då är det inte rätt att kräva att hen ska stå för barrikaderna och kämpa för nån annans rätt när hen har fullt upp med att orka leva själv. 
 
Konkreta saker du kan och bör göra
För att motverka förtryck kan du till exempel blogga om orättvisor (yeey), demonstera, gå med i en anti-rasistisk eller feministisk förening (eller annan förening typ för dövas rätt eller whatever liksom). Du kan se till att i din vardag aldrig stödja förtryck, till exempel säga emot den som uttalar sig nedsättande om en funktionsnedsatt person eller drar sexistiska skämt. Du kan lägga upp politiska statusar på facebook. Du kan bli vegan. Alltså listan kan göras hur lång som helst, ta det i den takt du orkar med och välj de delar som funkar för dig. Men gör nånting! :)
 
Det är ett strukturellt problem och bör behandlas därefter
Dock så har jag inte direkt en övertro på att lägga ansvar på individuella individer. Jag gillar inte idén med konsumentmakt for example. Tror inte att vi kan komma tillrätta med miljöproblem genom att uppmana människor att sopsortera, istället måste vi stifta lagar som tvingar folk att välja miljömedvetet. Tycker heller inte fattigdom ska bli en välgörenhetsfråga utan människor ska tvingas betala skatt så att alla kan ha det bra liksom. Det är skitsvårt att leva förtrycksfritt i ett förtryckande samhälle så det räcker inte att individer ändrar sig, hela systemet måste ändras. 
 
Men för att få en ändring i systemet så är det ju skitbra att typ engagera sig politiskt eller på andra sätt försöka medvetandegöra folk om skevheter som råder i samhället, så att fler kan engagera sig emot det. 
 
Som privilegierad har du mer makt
Jag vet inte om jag skulle säga att privilegierade personer har mer ansvar när det gäller att få orättvisor att upphöra, t.ex att vita har mer ansvar att se till att motarbeta rasism än icke-vita. Däremot har privilegierade grupper ofta mer makt när det gäller att kunna motverka förtrycket. Detta bör användas genom att förmedla vad den förtryckta gruppen behöver (observera tolkningsföreträde: det är den förtryckta gruppen som ska sätta agendan) eller ännu hellre ge plats för en icke-privilegierad grupp att komma till tals i ens plattform. 

Ett citat från Spiderman (?) passar väl in: "With great power comes great responsability"

Förtydligande om min våldsacceptans

Kategori: Whatever

Jag tycker inte det är okej att bruka våld mot nazister eller andra grupper med människohatiska värderingar med syftet att typ skada eller hämnas. Syftet med våldet ska liksom vara att visa motstånd mot förtryckande värderingar som ej borde uttryckas i samhället (pga livsfarliga för vissa människor) genom att typ spruta vispgrädde på demonstrerande nazister eller typ på andra mer ofarliga sätt förstöra deras demonstration. Att helt enkelt visa att nazism är inte okej. För det räcker inte att du bara sitter och tycker det på din kammare liksom.
 
Syftet är inte att skada människor med vissa åsikter, utan att hindra att dessa åsikter blir alltmer accepterade i samhället. 
 
Fruktansvärt hemsk och sjukt onödig grej att lägga sprängladdning utanför SD:politikers hem, där hen och hens familj riskerar stora skador. En helt annan grej att spruta med vattenpistoler på demonstrerande nazister. Stor skillnad.

Det finns nog ingen som tycker att våld aldrig är okej

Kategori: Rasism och fascism

"Våld är aldrig okej!" 
"Våld föder bara mer våld!"
"Det är lika illa att göra si som att göra så"
 
Vanliga grej folk säger, ofta i samband med att "vänsterextremister" typ knuffat undan nazister, kastat tårta, kört vattenkrig mot rasister eller nåt sånt. Att våld aldrig är okej. Att det är lika illa att kasta flaskor på nazister som demonsterar som att kasta det på anti-rasister som demonstrerar. 
 
Alltså nej. 

För det första så tror jag knappt det finns nån som helt ärligt tycker att våld aldrig är okej. Dom flesta tycker väl det är helt legitimt att en polis förser en våldsam person som ska attackera en annan med handfängsel? Att någon som tänker hoppa ner från en balkong blir fasthållen? Juste. 
 
Förövrigt så är jag bara så trött på idén om att handlingar i sig alltid skulle vara fel. Och att samma handling alltid är lika fel oavsett vem den riktas mot. Det är väl klart som fan att det är mycket bättre att med våld försöka hindra människor som vill sprida människohatiska åsikter, än att hindra människor som sprider kärleksfulla budskap. 
 
Alltså missförstå mig inte med flit nu, jag tycker inte att vissa människor typ förtjänar att bli misshandlade eller nåt. Jag säger bara att det kan vara legitimt att ta till våld om det behövs för att typ hindra nazism att få fäste i samhället. Förstår inte heller varför våldet skulle eskalera ba för det?
 
Alltså för mig handlar det inte om att specifika personer ska bemötas med våld, utan om att skydda vissa ideal med de medel som för tillfället krävs. Krävs inte våld ska våld heller inte användas, och det våld som används ska alltid vara så sparsamt som möjligt. Det är inte en fråga om moral, om att vissa människor ”förtjänar” våld, utan om taktik. I vissa fall tror jag att våld är nödvändigt för att värna vissa ideal, och då tycker jag att det ska använda. Detta tycker för övrigt de flesta, eftersom nästan alla försvarar våldsmonopolet som just bygger på att våld används för att försvara vissa ideal, det vill säga lagen.

Att blunda för sina privilegier är att förtrycka

Kategori: Rasism och fascism

Hej du som är privilegierad!  Vit. Medelklass. Man. Cis. Hetero. Utan funktionsnedsättning. Vid god psykisk hälsa. Över 20 och under 65. Ju fler av dessa saker du är, desto mer privilegierad är du. Jag är väldigt priviligierad. Jag prickar in alla kritierer utom "man".
 
Jag sitter här i bostadsrätten som min pojkvän äger och som han fått fixad genom sina föräldrar. Här får jag bo nästan gratis så fastän jag är student kan jag leva gott. Äta det jag vill, resa ibland. Köpa dom saker jag vill ha. Och skulle jag inte bo här är jag alltid välkommen till mina föräldrars fina villa. 
 
Jag har fått så sjukt bra förutsättningar i livet. Föräldrar som älskar mig och stödjer mig på alla sätt, som har gjort att jag fått en grundtrygghet. Genom detta har jag klarat mig igenom smått jobbiga perioder i livet. Jag har fått uppmuntran och stöd i mitt skolengagemang, kombinerat med läshuvud, och därför kunnat få bra betyg utan att anstränga mig överdrivet mycket. Jag har kunnat välja vilken utbildning jag vill gå och när jag vill gå den. Jag kan engagera mig i flera ideella föreningar som intresserar mig och ha tid över till fritidsintressen.
 
Jag har aldrig varit rädd för att hamna i utanförskap eller ekonomiska svårigheter. Jag har fått de bästa förutsättningarna för att kunna leva gott i detta samhälle och även om jag skulle fucka upp det nu så vet jag att jag kommer att fångas upp av partner, familj eller vänner. 
 
Jag skulle kunna känna mig stolt över alla grymma grejer jag åstadkommit i mitt liv (det är många!). Jag skulle kunna säga att jag förtjänar att vara där jag är idag. Men det gör jag inte. För det är inte sant. 
 
Min "bedrift" är att ha klämts ur en västerländsk fitta i ett västerländskt land. Med lite gynnsamma biologiska förutsättningar. Och gynnsamma socioekonomiska förutsättningar i min omgivning. Yey me liksom. Men det är klart, jag har ju förvaltat dessa förutsättningar. Jag kunde ju ha fuckat upp, men gjorde inte det. Och hade jag gjort det hade jag fått all hjälp för att komma på rätt spår igen. 
 
Om jag skulle stoltsera med min position i samhället, hävda att jag förtjänat den, så menar jag att människor som är i en svårare sits förtjänar att sitta där. 
 
Jag kan inte blunda för mina privilegier. Jag måste förstå att som samhället ser ut nu så finns det personer som har mycket mer gynnsamma förutsättningar än andra. Mer makt, mer frihet. Jag måste inse att att inte alla kan påverka sin situation eller välja sig ut ur misär. Jag måste acceptera att min bekvämlighet är på bekostnad av någon annan, att jag har fördelar för att någon annan har nackdelar. Jag får lättare jobb som västerländsk just för att någon från typ Mellanöstern har svårare att få ett jobb. Att påstå att jag som vit (eller man) fått jobbet enbart pga att jag varit bäst lämpad och att det inte har att göra med min hudfärg (eller kön) är detsamma som att säga att icke-vita (eller kvinnor) helt enkelt är mindre kapabla. Helt osant och jävligt osympatiskt. Jag kan inte förklara bristen på icke-vita (eller kvinnor) i maktpositioner med att vita (eller män) helt enkelt är mer lämpade för tjänsten (att det visst är rättvist och inte alls diskriminering) utan att samtidigt hävda att en viss (priviligierad) grupp är mer begåvad än en annan (icke-priviligierad) grupp.
 
 
Det handlar inte om att jag som individ medvetet överordnar mig själv. Det handlar om att jag lever i ett samhälle (en struktur) där somliga grupper värderas högre och somliga lägre. Jag får del av privilegier enbart genom att vara vit, medelklass, utan funktionsnedsättning osv. Nej, jag har inte bett om dessa fördelar - men icke desto mindre så får jag dem.
 
Bara genom att ta del av dessa privilegier så är jag delaktig i att förtrycket av icke-priviligierade upprätthålls. Jag med mitt svenska efternamn får ju jobb, så varför ska jag gnälla över att andra diskrimineras på arbetsmarknaden. Jag kan ta trapporna när hissen går sönder, och behöver ju inte jobba för att öka tillgängligheten rullstorsburna. Ni fattar grejen.
 
Förtrycket sker på ett strukturellt plan. Så, när någon påpekar att icke-vita förtrycks av vita så handlar det ju inte om att jag som individ medvetet väljer att förtrycka. Utan att jag, liksom alla andra, fostrats in i ett ojämlikt och orättvist system. Där jag råkar vara en vinnare, och någon annan en förlorare. 
 
Nej, jag skäms inte över att vara privilegierad. Men jag är medveten om att jag är det. Så när jag går förbi en person som tigger i kylan och ropar "pleeeease madam!" och jag får en jobbig känsla i bröstet så tänker jag INTE saker i stil med "alltså varför tar hen inte bara ett jobb?", "men usch sitta här i kylan som en hund" eller "jag skulle ALDRIG sjunka så lågt". För jag vet att personen som sitter där inte har samma frihet, samma valmöjlighet, samma position i hierarkin som jag. Jag har förståelse för att människor har olika förutsättningar och kan därför undvika att vara dömande och att legitimera förtrycket genom att hävda att människor som är i en svår sits har valt det själva. 
 
Det vore sjukt osympatiskt att hävda att jag inte alls är del i något förtryck eller att jag inte alls är priviligierad. Att blunda för skevheten i systemet är att legitimera ojämlikheten. Samma sak som att säga att dom får skylla sig själva.
 
Jag kan inte rå för att jag är priviligierad i rådande samhällsordning, men jag kan jobba för en förändring. Genom att ifrågasätta varför jag har mina privilegier och genom att aldrig aldrig någonsin tro att jag förtjänar dem. Istället för att bli upprörd när nån pekar på hur min grupp förtrycker så kan hålla med om skevheten i maktstrukturen. Istället för att leta efter bevis på att jag visst INTE alls förtrycker så kan jag leta efter tecken som tyder på att jag faktiskt gör det, så att jag kan ändra dessa sidor hos mig själv. Bättra mig.
 
Att förtrycka är inte enbart att göra vissa aktiva handlingar. Det kan också vara att förhålla sig passiv, att strunta i att handla. När din kompis säger att blattar förpestar Sverige så förtrycker hen en utsatt grupp. Om du inte säger emot, så förtrycker du också. Genom att vara passiv inför orättvisor så visar du att du accepterar dem. Genom att blunda för dina privilegier så förtrycker du.
 
Du kan inte frånskriva dig den förtryckande roll som du tilldelats i rådande samhällsordning, men du kan ifrågasätta dess rimlighet. Högt, så att alla hör dig. Så att alla förstår. 
 
 
 
 
P.S. Jag är medveten om att jag fokuserat mer på vissa maktaspekter än på andra (hudfärg + kön) men detta betyder inte att de är viktigare på något sätt. Utan mer att jag tror att fler kan relatera till det och därför förstå budskapet. Säg gärna till om jag helt glömt någon aspekt. 

Låt inte rasismen få fäste, hugg direkt!

Kategori: Rasism och fascism

Har ni hört om demonstrationen mot rasism som stormades av nazister? De skickade in smällare och kastade glasflaskor mot demonstranterna, rakt in bland barnvagnarna ba. Och knivhögg lite folk. 
 
Vi kan inte låta såna människor, en rasistisk ideologi, få fäste i samhället. Vi måste göra motstånd. Genom att aldrig nånsin acceptera rasistiskta uttryck, alltid säga ifrån. Genom att inte få rasistiska åsikter att framstå som ofarliga och harmlösa och välkomna i debatten - utan argt såga rakt av. Direkt. 
 
Och eftersom ord inte är tillräckligt alla gånger är andra medel mer än välkomna. Till exempel kan vi skjuta på marscherande rasister och nazister med vattenpistoler. Visa att de inte är välkomna. Sånt "våld" rättfärdigas med att deras ideologi är människofientlig, farlig, dödlig och INTE FÅR SPRIDAS. 
 
Att människor ska få leva tryggt oavsett etnicitet, kön eller sexuell läggning är sjukt mycket viktigare än att rasister får demonstrera. Principen om alla människors lika värde får inte tummas på med hänsyn till att människor ska få säga precis vad som helst. Dom möjliga följderna av deras hatiska ideologi måste förebyggas. Vi måste stoppa dom. Vi måste krossa rasismen. Nu.

Att kämpa emot ett förtryck genom att upprätthålla ett annat

Kategori: Rasism och fascism

En jävligt vanlig grej jag hör när folk ska kritisera SD:are och rasister är saker som:
 
- Dom har lägre IQ
- Det finns bara obildade arbetare i det där partiet

Och alltså YEY att folk inte accepterar rasism men låt oss kolla lite på vilka argument som kommer upp som orsak till deras idioti (märk väl att jag med idioti inte bryr mig om intelligens utan menar hur en beter sig och tänker om människor). Lägre IQ och obildade och arbetare som om dessa faktorer skulle samverka med varandra och som att det dessutom skulle vara en vettig förklaring till att en var rasist.
 
Klassförakt, det är vad detta är. Alltså rasister och sexister finns inom alla samhällsklasser och intelligensnivåer och det kommer inget bra av att hävda att alla rasister är obildade. För hey, du behöver inte vara en idiot bara för att du inte gått på universitetet liksom. 
 
Men jag fattar varför folk gör såhär. Jag gör det själv. Typ när jag diskuterar med min farsa och blir omåttligt trött på hans idioti, då snäser jag av med att han "borde läsa lite forskning" eller "du är helt enkelt jävligt obildad" eller "jag tror att jag vet lite mer om samhället än nån som jobbat med betong hela livet". Typ så. Jag vill liksom ba trycka till han när han inte lyssnar på reson. Måste sluta med detta.
 
Hit them where it hurts i all ära, men det får inte bidra till att upprätthålla en (annan) förtryckande struktur. 

Har du empati eller äter du julskinka?

Kategori: Rasism och fascism

Alltså ja, det är empatistört att äta kött. Om en vill skada så få varelser som möjligt (vilket jag tycker folk borde sträva efter) så är det enda rätta att bli vegan.
 
 
 
Asså sen behöver du ju inte va en hemsk människa ba för att du äter djur. Jag äter fisk och animaliska produkter liksom pga pallar inte engagera mig tillräckligt mycket i vardagen. Men jag erkänner iallafall att det är bättre att vara vegan och är helt för att typ försöka lagstifta bort folks val att äta animaliska produkter. Ba att jag inte lever som jag lär.