moralfjant

I flera timmar nu har jag haft en inneboende ilska som blossar upp lite extra då och då. Det började med att jag kollade på en film  (Sucker Punch) som visar en så äcklig patriarkal värld och sen hände massa grejer i verkligheten (mitt liv) som visar att jag lever i en lika sketen patriarkalt äckligt jävla skitsamhälle. Insikten är så jävla hård och kan liksom inte fly från den.

 

 

Vet liksom inte vad jag ska göra av all ilska och hopplöshet och frustration som jag känner inför alla jävla svin och svinerier, och folk som inte ens fattar att dom är sviniga. AAARGH! Jag ba känner hur jag hatar MÄN just nu. Inte män som i enskilda män men MÄN som koncept. Manligheten. Förtrycket.

 

 

 

 

Ni måste läsa den här texten om strukturell rasism och den blonda lilla flickan som hittades i Grekland. Utdrag:

En blond och blåögd liten flicka blev i förra veckan huvudperson i Europas alla medier. Hon hittades i ett romskt läger i Grekland, där hon levde med ett romskt par. Allt annat som sas om hennes öde var spekulation. Men bara det att en blond flicka hade levt som fattig rom, bland fattiga romer räckte till en gigantisk nyhet, oavbrutet rapporterad i SVT och alla andra stora svenska medier.

Nyheten blev så stor för att den ansågs strida mot naturens ordning. Den outtalade grunden för rapporteringen är att det är självklart att en blond och blåögd liten flicka ska växa upp i skinande trygghet och välbestånd. Det är så vår verklighetsuppfattning ser ut och av den följer också att det är naturligt att mörka barn växer upp i fattigdom och lidande. Om flickan hade liknat dem hon levde med skulle vi aldrig ha fått höra talas om henne. Det liv som i och med hennes blonda blåögdhet framställs som så hjärtskärande skulle då ha betraktats som fullt normalt.

Jag ska skicka iväg ett brev (ett vanligt brev, hur gammaldags är inte det!?) och skulle därför slicka igen kuvertet. Slickade, stängde. Det ville inte fastna. Slickade igen, funkade fortfarande inte. Dreglade lite i munnen och slickade med maaaaassor av saliv, fortfarande ville det inte fastna. 

 

Jävla skitpapper! Tänkte jag förstås. Tills jag upptäckte att det satt en liten plastflik över kuvertets klistriga sida. Det var bara att riva av fliken och vika ned. No need för slickande alltså. Så här har jag slösat deciliter saliv helt i onödan. Får förfan ta vätskeåterställande tabletter för att återfå balansen.

 

Till råga på allt råkade jag papercutta mig i bröstvårtan. AJ. 

 

Jag gillar närhet och kroppskontakt rätt mycket. Att sitta nära, kramas, massera och typ t.o.m sova i samma säng som folk (OBS dock inte alla såklart, bara najs människor). Det händer ofta att jag i vardagligt tal till exempel lägger en hand på folks axel, knä eller arm eller så. Och fan vad fel det kan bli.

 

Ibland när jag lägger en hand på någons axel så kan jag riktigt känna hur obehagligt den här personen tyckte det var. Hur hen spänner sig lite, ibland nästan ser lite rädd ut. Hur reagerar jag då, tror ni?

 

 

Jo, jag vill ju gärna köra på nån av dom i alternativ B. Som lägger ansvaret på mig (men ibland kanske inte säga förlåt supertydligt om det är många omkring och ursäkten också kan bli jobbig att höra för den jag tog på). Om jag skulle välja nåt i alternativ A så handlar det om att jag förminskar personens upplevelse av att min kroppskontakt är jobbig och oönskad, att jag förlöjligar hen. Tar tolkningsföreträde för var hens gräns går. 

 

Alltså, det är ju JAG som ska skämmas (som rör vid en person som inte vill) och inte personen jag rör vid. Bara för att jag själv gillar kroppskontakt betyder ju inte det att alla är ok med det, och inte fan kan jag lägga ansvaret på alla andra att berätta för mig huruvida jag får röra dom eller inte. Det är MITT ansvar att se till att den jag rör vid är med på tåget. Och om jag läser av fel, lägger handen på nån och märker att hen ogillar det, så är det JAG som ska be om ursäkt - det är jag som ska skämmas. 

 

Jag brukar tänka - för vem är det egentligen jobbigast? För mig, vars närkontakt inte blir så uppskattad av personen jag rör? Eller för personen vars gränser jag korsar? För mig är det rätt uppenbart att det är det senare alternativet. 

 

Och allt det här är svårt för mig. När jag frågar främlingar om vad klockan är kan jag komma på mig själv med att typ lägga en hand på deras arm liksom. Inte okej. Jag försöker verkligen tänka efter innan jag rör vid folk numera, läsa av om personen kommer att uppskatta det. Om det är en person jag nyligen lärt känna så försöker jag sätta det i system att fråga typ "får jag ge dig en kram?" snarare än att bara spontant börja hålla om personen. 

 

 

Hej y'all!

Eftersom så många av er gillade mina första kapitel av Märtas snuskbok så kommer här två till. Enjoy!

 

Avsnitt 3

Jag är kär i Kasper. Fast jag gillar Salar också. Dom går båda i min klass. Kasper är ljushyad, lång, smal, har ungefär 83 fräknar runt näsan och kan prata finska. Hans ena mamma är från Finland, den andra mamman är från Haninge. Ja han har faktiskt två mammor. Fast den från Haninge födde honom, fast i Finland. Alltså han föddes i Finland av svenskan. Så han är finlandssvensk. Tror jag.

Salar har oboyfärgat skinn och mörka lockar. Han skrattar nästan hela tiden och när han inte skrattar så ler han. När han ler mot mig pirrar det till i hela kroppen, men särskilt i snippan. Han brukar spela fotboll på rasterna så när han kommer in i klassrummet är han alldeles blöt av svett. Men det gör ingenting. Hans svett doftar som nybakade vaniljbullar. Båda Salars föräldrar är födda i Sverige. Fast han har en morfar från Iran, som bor i Sverige. Hans mormor dog innan han föddes, varför vet jag inte.

 

Avsnitt 4

Klara går i min klass och är min bästa vän. Hon kallas Knäppa Klara för att hon gör så konstiga saker. En gång när hon badat sitt marsvin Humle orkade hon inte torka honom så hon stoppade in honom i mikron. Hon ställde klockan på 2 minuter och sen gick vi och lekte operasångare. Några timmar senare när hennes pappa skulle värma fisksoppa hörde vi ett skrik och sen att någon spydde. Sen kom hennes pappa upp helt grön i ansiktet och skällde på Klara. Det visade sig att Humle inte tålde solarium. Han hade exploderat i mikron. Det låg brända, geggiga hamsterhår överallt och små skelettbitar satt fast i mikrotaket. Klara önskade sig en ny hamster i födelsedagspresent. Hon fick ett munspel.

Jag var hemma hos Klara idag efter skolan. Hon sa att hon hade kommit på ett sätt att utrota fattigdomen i världen. Hon tänkte starta en frågesport på TV där rika kändisar spelade med sina egna pengar. Om dom svarade fel på en fråga var dom tvunga att skänka en miljon till välgörenhet. Det skulle vara 20 stycken jättesvåra kuggfrågor så kändisarna skulle behöva skänka jättemycket pengar. Jag frågade varför nån skulle vilja vara med i ett sånt program där dom tappade alla sina pengar. Klara sa att hon skulle bli kompis med maffian och hota alla som vägrade. Jag himlade med ögonen men sa ingenting.

Jag är orolig för att hon kommer hamna i fängelse när hon blir vuxen. Klara är inte orolig för det. Hon säger att maffian skulle hjälpa henne att fly.

Hej bästa ni!

 

I januari så blir jag klar med min socionomutbildning (wohooo) och då är det dags att leta jobb. Jag vill verkligen verkligen verkligen hitta ett jobb som jag trivs med (utvecklande för mig) och där jag kan tillföra något. Nån som vet nåt bra för mig?

 

• Det behöver inte vara heltid, dock minst 50%
• Arbetstiden kan variera, dock inte enbart kvällar och helger
• Jag vill gärna jobba med ungdomar, i någon form av stödverksamhet. Exempelvis behandlingshem, eller som fältassistent.
• Jag tycker det är skitkul med utåtriktat arbete, typ hålla i workshops och fixa aktiviteter
• Jag vill ha kollegor (inte jobba ensam på ett kontor)
• Jag vill INTE ha ett stillasittande arbete
• Jag föredrar att jobba i vardagliga sammanhang och träffa människor på ett avslappnat vis (ej massa jävla tidsbestämda möten hela dagarna)
• Det får inte vara hårt krav på körkort, jag kommer att få det under våren troligtvis men hinner nog inte innan anställning

 

• Utbildad socionom
• Mycket erfarenhet av att jobba med ungdomar (tjejjouren i typ 3 år, fotbollstränare åt tjejlag i typ 5 år, lärarvikarie, färdighetstränare åt killar med psykosociala problem, volontär på kollo för hemmasittande ungdomar)
• Erfarenhet av stödsamtal (och viss erfarenhet av MI, jobbar på att lära mig ännu mer)
• Normkritisk (genuspedagogik funkar nice alltså!)
• Är grym på att knyta sociala kontakter och hålla i workshops och föredrag (och säkert stödgrupper också!)

 

Ja, jag tror stenhårt på att anledningen till att killar får sämre betyg än tjejer till största del beror på macho-ideal i skolan. Destruktiva maskulinitetsnormer. 

 

Och visst är det så. Skolor som har ett normkritiskt förhållningssätt får tryggare elever, och killar som vågar prestera i skolan (vara "tjejig" eftersom höga betyg är tjejigt i många grupperingar). Kolla in den här artikeln!

En skola som utredarna har diskuterat som ett positivt exempel är Frejaskolan i Gnesta.
Efter en kartläggning år 2010 över jämställdheten på Frejaskolan stod det klart att det fanns en ”antipluggkultur” bland pojkarna på skolan. De killar som ville satsa på studierna och göra läxor riskerade att bli retade av kamraterna.

– Det ville vi självklart arbeta med. Men vårt fokus var inte i första hand att pojkarna skulle få bättre betyg. Vi ville arbeta normkritiskt för att alla elever skulle få utrymme att vara olika som individer oavsett kön, säger Maja Thorsén, biträdande rektor på Frejaskolans högstadium.

Vinsten har blivit att flickorna vågar stå upp mer för sina ståndpunkter och pojkarna vågar stå emot grupptryck. Och att var och en får utrymme att vara sig själv.

 

Det finns idag p-piller för män. Som har lägre biverkningar än preparaten som kvinnor brukar ta. Och ja, dom är testade på människor och allt funkar skitbra, det var på väg att lanseras till läkemedelsbranschen sa stopp pga "det finns inget intresse på marknaden".

 

Här ser vi ett ypperligt exempel på kvinnoförtryck. Mäns bekvämlighet sätts så jävla högt, medan vi kvinnor förväntas sleva i oss massor av hormoner för att skydda både oss och grabbarna från ofrivillig graviditet. Aldrig att männen ska behöva ta ansvar och utsätta sig för små risker, det får kvinnor göra. Asså vafan.

 

Dessutom är jag övertygad om att många män visst skulle vara beredda att ansvara för preventivmedlet. Och fler skulle bli det bara av själva lanseringen. Och många kvinnor skulle då dessutom kunna våga vägra att ta p-piller (eller annat p-medel) eftersom snubben lika gärna kan göra det. Om manliga p-piller kom ut på marknaden nu så skulle iallafall jag kräva av killen att nu är det hans tur, nu har jag tryckt i mig hormoner i sju år och det får fan räcka. 

 

 

 

HARRY POTTER! HARRY POTTER! VÄNTA SA JAG HARRY POTTER!!!!???? Bästa mysböckerna, den där serien :) Fast om jag måste välja en mer "seriös" bok så blir det nog Tusen strålande solar, den berörde mig mycket!

Vad ska du bli när du blir stor?

Jag är redan stor :D Vill egentligen inte tänka så mycket på vad jag blir, utan jag är ju nånting nu också liksom. Fast skulle gära jobba med ungdomar i behandling kombinerat med nåt pedagogiskt som att typ lära ut genus & sånt till skolpersonal och skolungdomar :)

Hur ser du på strippklubbar och på prostitution?

Jag vill inte att det ska vara tillåtet, säger jag bestämt. Fast jag tycker ändå inte det är en lätt fråga, i och med att jag hatar onödigt moraliserande och avskyr att döma (typ berätta för människor hur dom ska känna) så kan jag absolut förstå att en del trivs med att sälja sex eller strippa. För en del trasar det inte sönder själen. Men tycker ändå att det ska vara förbjudet, dels eftersom (som forskning visar) så många som säljer sex eller strippar mår dåligt. Men också eftersom (som forskning visar) trafficking ökar i länder där det är lagligt att köpa sex.

Tycker det är en vidrig grej att kvinnors kroppar (för ja, det är kvinnor det gäller) ska bli till allmän beskådan och nyttjande som nåt slags personliga uppkåtare. Tror att det påverkar kvinnosynen i "övriga samhället" också. Det gäller förresten även sexistisk reklam.

 

Haha ja det va ju typ i mars! Jomen jag både lyckades och misslyckades. Gick hårig utan att känna obehag, men ville sen raka benen ändå (pga "kändes bättre" pga "hjärntvättad in i att sandstrand betyder lena ben") så då gjorde jag det.

Var anser du att gränsen går mellan sexuellt explicita texter och rent sexistiska texter?

Oj svår fråga. Alltså, sexistiska blir dom väl när texten handlar om att förtrycka tjejer (för jo det är typ alltid tjejer). Tänker på låtar som handlar om hur killen ska typ knulla sönder henne, fortsätta fastän hon gråter, dra henne i håret osv (typ blurred lines eller girl I wanna make you sweat), dom återspeglar liksom ett förtryck som redan finns i samhället.

Har du några bra tv-serietips? :)
ORANGE IS THE NEW BLACK! Massor av olika kvinnokaraktärer, utspelar sig i ett fängelse. Annars är jag en sucker för fantasy och typ mysiga äventyrsfilmer. Gillar Merlin, Robin Hood & Legend of the seeker.

När du arbetar på kvinnojouren vad säger du då till de tjejer som ringer upp o berättar att de blivit våldtagna? Ger du några tips eller råd hur de ska ta sig igenom det osv?
En tjejjour, vill jag bara rätta :) Och vi chattar, pratar ej i telefon. Jag ger inga råd på det sättet. Lyssnar mest, berättar att det inte var hennes fel & att det är ett brott hon blivit utsatt för som hon kan anmäla om hon vill men hon måste inte det. Uppmanar dom att prata med någon vuxen dom litar på, eller typ kurator om det.

Vad var det som fick dig att vara aktiv i en kvinnojour?
Tjejjour :) Åh typ det gamla vanliga dravlet om att jag vill hjälpa unga tjejer, tonåren är en jobbig tid och jadajada. Sen så var jag ju extra intresserad av utseendehetsen då jag själv hatar den, ville kunna påverka på så sätt. Vill göra skillnad liksom. Typ samma anledning som jag pluggar till socionom :)

Hur bemöter du vardagssexism?
Åh det där är så olika beroende på situation och mitt humör. Ibland orkar jag inte och säger inget. Ofta så visar jag mitt missnöje genom att prata högt och irriterat med personen jag går med om hur tråkigt det är med sexistisk reklam etc. Om det är en människa som säger nåt sexistiskt skit så kan jag ifrågasätta hen, oftast på ett ett schysst "jamen tänk på det här"-sätt men ibland bara genom att håna. Annars är jag ett stort fan av att visa tyst missnöje (typ ifall jag är i en grupp där alla pratar om utseende) och ba se allmänt sur/uttråkad ut av ämnet. Jag tänker att det viktigaste är inte alltid att protestera, men en kan åtminstone försöka se till att inte uppmuntra (genom att typ skratta med, hålla samtalet vid liv etc).

Ska rösta på vänsterpartiet, ett enkelt beslut för mig. Helt enkelt för att jag är jävligt vänster, och det är det mest vänstervridna riksdagspartiet. Som ju också har en uttalad (vettig) feministisk politik till skillnad från dom andra partierna.

 

Vad tycker du om Sverigedemokaterna?
Det är ett äckligt parti, rasistiskt och kvinnofientligt. Skräms av deras framgångar. Men det är inte så att SD är bärare av allt ond, tycker det är mer intressant att medvetandegöra folk om sexismen (och rasismen) i vardagliga sammanhang, att vi alla är sexister och rasister.

 

Vad gillar du för musik? Och filmer?
Lyssnar inte så mycket på musik faktiskt, föredrar tystnaden :) Men annars gillar jag peppiga låtar och rock. I filmväg så älskar jag fantasy och äventyr (dock EJ action) och lite drama slår aldrig fel heller :) Tänk typ Sagan om Ringen, hungerspelen, samt jobbiga dramafilmer som Lilja 4-ever typ (filmer som känns äkta). Och så är jag kär i Spiderman...

 

Skrivit om det förut, här hittar du det inlägget.

 

FRÅGESTUND JIPPIEEEE! (Även kallat "reservlösning-på-skrivtorka").

Nu har du chansen att fråga mig precis vad som helst. Alltifrån feminism & politik till mina morgonrutiner liksom. Ett tillfälle ni bara inte får missa! Och hörrni fråga mycket så att jag känner mig viktig och intressant ;) 

 

 

 

Alltså ni vet Bert? Böckerna, tv-serien, filmerna, serierna, dassböckerna? Alla vill läsa om en kille som är sugen på typ alla tjejer. Som har en knasig kompis, pinsamma föräldrar och en religiös mormor som lagar äcklig mat. Och Sune, som handlar om typ samma sak fast lite oskyldigare. Också jättepopulärt. 

För ett tag sen blev jag lite trött på att det bara skrivs om tjejtjusare, och inte om killtjusare. Ville göra lite ändring på det, om än bara för mig själv. Så kom tanken om Märtas superhemliga snuskdagbok (ja det är ironiskt!). Hehe. Hittade nu dessa dokument igen och ba kände att jag ville dela lite av det med er. 

Märtas superhemliga snuskdagbok

Avsnitt 1

Det är nog egentligen förbjudet för tjejer att skriva snuskbok. Tjejer får ju bara skriva dagböcker om hästar och smink och kanske lite om killar. Lite sånt där kärlekspirr och om pussar utan tunga kanske är tillåtet? Fast jag vill skriva om det jag tänker på och det är inte hästar eller smink eller pussar utan tunga. Jag tänker jättemycket på hångel, sex, pulla och snygga grabbar. Egentligen får man nog inte tänka så mycket på sånt när man är tjej, och verkligen inte skriva om det.

Men nu gör jag ju det iallafall. Skriver snuskbok alltså. I hemlighet, såklart. Den ligger i bibeln jag fått av morfar. Han fick en uppenbarelse när mormor dog för 5 år sedan och nu pratar han bara om Gud och Jesus och adamsäpplen (eller nåt sånt). Jag tror Gud blev sur när jag klippte ut ett hål i bibeln för att få plats med boken. För jag råkade peta mig i ögat precis efter. Fast morfar har sagt att Jesus förlåter och jag har inte petat mig i ögat sen dess så det är nog sant. I framtiden kommer nog aliens att hitta den här boken och då kan dom lära sig att 13-åriga tjejer också tänkte på snusk.

Avsnitt 2

Jag hatar mitt namn. Märta Ejvor Karlsson, också kallad Märta Fjärta. Jag kommer aldrig aldrig nånsin förlåta mina fårskallar till päron för att dom dömt mig till evig olycka. Det borde inte vara lagligt att döpa sina barn till saker som rimmar på fjärta, baja, stjärt, slida eller nåt annat kroppsligt.

Jag har faktiskt mejlat till en regeringstant och krävt omedelbar ändring i lagen. Dom som redan har blivit döpta ska få döpas om till ett bättre namn, som Esmeralda, och få 10 000 kr i skadestånd för varje år dom levt med sitt fula namn. Då skulle jag bli hela 130 000 kronor rikare. Då skulle jag kunna köpa massor av roliga tidningar med snygga snubbar på framsidan. Och ett eget hus så att farsan och morsan inte kunde snoka i rummet.

Men regeringstanten svarade bara att det redan finns en del i lagen som förbjuder föräldrar att döpa sina barn till konstiga namn, som Gnissel eller Fjudderullan. Fast Märta var ett vanligt, ofarligt namn tyckte hon. Så kunde jag ju byta namn när jag blev 18, om jag nu var så missnöjd. Men det är ju för fanken 5 år tills dess! Ska jag behöva gå hela högstadiet OCH gymnasiet innan jag kan få ett normalt namn?

Minst 29,5 gånger om dagen blir jag kallad för Märta Fjärta. Såklart är det Jullan som är skyldig 98,2 % av gångerna. Juste ni aliens vet ju inte vem Jullan är. Det är klassens mobbare. Varje skolmorgon tvingar hon oss tjejer i klassen till att ge henne pengar, annars spottar hon i våra skor. I både höger och vänsterskon. Hon är starkast i klassen så ingen vågar säga emot. Lärarna säger att vi ska strunta i henne men det är svårt att strunta i att strumporna blir blöta varje morgon för att jag är fattig. Jag måste ju komma ihåg att ta med extra strumpor i väskan varje dag.

P.S. Idag har jag tänkt på snusk 113 gånger. 72 av dom var när jag tittade på Kasper i klassrummet. 

Jag har egentligen 4 avsnitt men blir så långt att ha med alla. Men vad tror ni, det kommer slå igenom va? Etta på boktoppen flera år i rad? ;)

 

Ni kanske har läst om typ Maslows behovstrappa? Eller en del av er kanske som jag diggar Nonviolent Communication, som i grunden handlar om att vi alla människor har vissa gemensamma behov. Asså behov som alla har. Samma behov. För alla. Ni fattar.

Och jag köper det mesta. Jag köper att vi alla har behov av kärlek, mat, vila, uppskattning osv osv. Men så ska dom klämma in sex som universellt behov. Jag blir så jävla lack.

 

Att knulla är fan inget universellt behov. Alla människor vill inte ha sexuell tillfredställelse, oavsett om det är i sex med nån annan eller genom onani. En del människor vill inte ha sex helt enkelt. Kan folk bara acceptera det nån jävla gång och sluta spä vidare på myten om hur viktigt det är. Jag är så fruktansvärt trött på sexhetsandet. 

 

Kan vi inte byta ut begreppet sex mot begreppet njutning istället? Så kan det få va från att typ äta choklad också? Nu tack.

 

Jag kritiserar att det finns en press på att sminka sig och på att vara snygg. Ibland måste en göra skillnad på samhällskritik och individers "ansvar" (amen ni fattar). Visst vill jag kritisera att det finns sån stor utseendepress och ytlighet i vårt samhälle, särskilt för kvinnor. Men jag har inget intresse av att kritisera ytlighet hos enskilda individer eller fördöma att folk väljer att typ sminka sig eller raka sig. Peka ut liksom, ser inget gott som kan komma av det.

Vi lever i ett samhälle där det ses som viktigt att se bra ut, så då är det väl klart att en vill göra det. Det är ingenting en ska skämmas för liksom, att vilja sminka sig. Snacka om dubbelbestraffning det blir annars, att börja peka finger åt dom som följer normerna. Jag är så trött på hånandet av kvinnors "ytlighet" och folk som snackar om feghet och låg självkänsa som orsak till att en fixar med sitt utseende. 

Sen skiter jag också i huruvida folk gör det "för sin egen skull" för att det är kul och typ sminkar sig även när dom är ensamma, eller om dom gör det bara för att en "måste". Tycker inte det är så jävla relevant att höra om, helt enkelt. Eftersom jag ifrågasätter strukturer och samhällsfenomen, inte enskilda individers handlande. Det blir ofta  att folk ska försvara sitt sminkande med att "jag gör det för mig själv" så då är det bra, men dom är ju sorgliga dom som gör det "för andras skull" typ. Och jag tycker det är en så onödig opch utpekande diskussion att gå in i, huruvida ens val att sminka sig är för att en verkligen vill eller inte. Leder liksom ingenvart. 

Sen kan jag ju ändå uppmana tjejer (som lider av utseendepressen) att våga "fasa ut" sitt utseendefixande eftersom jag tror att det kan minska ångesten kring det, men det är en annan grej.

Jag ska hålla i en utbildning för nya tjejjoursaktiva nu i helgen, och var då inne på tjejjouren.se för lite inspiration. Där läste jag nåt som var helt nytt för mig:

 

 

Men det är klart att dom utsatts för ett övergrepp, oavsett om dom fick orgasm eller inte liksom. Viktigt att sprida det här tänker jag, så att tjejer som blir utsatta inte känner skam. 

 

Och så måste jag bara lägga till det Lady Dahmer skrev om samma ämne:

Men vi är så jävla indoktrinerade i värdet av att vara vacker på ytan att minsta antydan att någon inte är det upplevs som den största kränkningen av alla och jag är så innerligt trött på detta. Jag är trött på att sånt enormt värde läggs i utseende att det värsta som kan drabba någon är fulhet. NEJ DET FINNS INGA FULA MÄNNISKOR HUR VÅGAR DU.

Och det är ju det här som är problemet. Och det är just det som den här tröttsamma kampanjen #osminkad faktiskt hjälper till att upprätthålla. I evigheters evighet. Suck.

Nöjesbladet och några kända mediekvinnor vill främja det sunda idealet och visa verkligheten. USCH! Jag mår fan illa redan nu. Alltid detta fokus på kvinnors kroppar "titta kvinnor ni duger som ni är!" och på nästa sida bantningsreklam. Och återigen: detta ständiga fokus på kvinnors utseende. Kan ni inte bara skriva mer om kvinnor som faktiskt gör saker istället? Vafan. Men det blir värre. 

Så dessa kvinnor lägger upp bilder på sig själva när de är sminkade kontra osminkade. Grejen är bara den, att dom är sminkade på båda bilderna. Men på den ena en "naturlig look". Alltså, naturligt sminkad. 

Den naturliga looken (smink som inte syns) är den skadligaste idealmässigt. För herregud om jag ser att nån skitsnygg har på sig skitmycket läppstift och rouge och ögonskugga så är det ju liksom sminket jag ser. Men om jag ser slät "naturlig" hy och "naturligt tjocka svarta" ögonfransar och "naturligt rosiga" kinder och tror att det faktiskt är naturligt - jamen då är det inte så konstigt att jag kommer att hata mina synliga porer och röda näsa. 

Asså, många tror på fullt allvar att kvinnor som "bara" använder täckkräm, ögonfransböjare, mörkbrun mascara, rouge och brynfärgning är osminkade. Att kvinnor naturligt ser ut sådär. Många tror att tjejer typ inte har hår på kroppen, dessutom. Asså jag har chattat med tjejer som typ får panik över att det börjat växa hår på fittan, dom tror att dom är ensamma i världen om det. Helt seriöst.

 

Jag tror inte ett skit på att visa verkligheten genom att lägga upp bilder på osminkade lite halvmulliga kvinnor (ens om dom är osminkade på riktigt) och riktigt myyyysa in i känslan av att även kändisarna har celluliter. Spär bara ytterligare på idén om att tjejers välmående är detsamma som hur nöjda dom är med sitt utseende. Men om en nu absolut måste göra ett sånt här reportage ändå så KAN EN VÄL FÖR FAN HA MED KVINNOR SOM ÄR OSMINKADE PÅ RIKTIGT!

Det behövs ett sundare ideal säger dom. Jag säger att vi behöver en fucking jävla idealrevolution som krossar själva idén om ett ideal. Ett samhälle där rådande skönhetsideal inte är så jävla relevant eftersom kvinnors värde inte längre anses sitta i deras utseende. Det idealiska är att jobba emot skönhetsideal överhuvudtaget, inte att jobba för ett "naturligare ideal" som ändå behåller fokus på yta som viktigt.

Vi behöver inte uppmaningar om att "du är vacker med alla dina skavanker" och typ hylla våra finnar, tillbe våra celluliter, komma till ro med våra hängbröst. Vi behöver inte känna oss snygga för att vara nöjda. Även om dom vill få oss att tro det. 

Varför ser en aldrig krönikor om naturlig skönhet som riktar sig till män? En artikel som berättar för män hur sexiga de är även i sina urtvättade pösbyxor, hur de duger trots sin glesa skäggväxt? Hur vackra de är naturligt, och hur synd det är om de killar som tror att de måste operera sig för att vara nöjda? Jodå, jag ska berätta: För att män inte ÄR sitt utseende i samhället vi lever i. Det är vi kvinnor som måste känna oss vackra för att kunna känna oss nöjda. Det är tjejer som ÄR sitt utseende. Och tamejfan att det blir viktigt att känna sig snygg då.

 

LD skrev ett inlägg om hur trött hon är på män som kritiserar feminister för att inte lyfta  mansfrågor. Jag är också jävligt trött på det. 

Sån sjuk grej att kritisera feminismen för att inte fokusera på män, och kritisera aktiva feminister som inte jobbar med mansfrågor. Liksom, feminism handlar om att stärka kvinnors situation. Inte mäns. 

Därav inte sagt att mäns problem inte ska uppmärksammas. Jag är ju en sån som verkligen tror att det skulle vara bra om det fanns typ en mottagning för våldtagna/misshandlade killar och liknande.

Att så få hjälpinsatser riktas specifikt mot killar tror jag är ett stort problem, som faktiskt även går ut över kvinnor i slutändan. Det hänger liksom lite ihop med den patriarkala mansrollen att "en riktig karl reder sig själv" och det synsättet behöver motverkas - genom fler insatser riktade mot killar, for example. 

Och det är jättebra att folk lyfter fram att det behövs fler hjälpinsatser för killar, att försöka förändra mäns sätt att hantera problem och då är det skitbra att prata om varför det är så svårt att få pengar till verksamheter som riktar sig mot utsatta män.

MEN! Det är väl inte feminister som måste starta allt gott i hela världen? Och det är ju liksom inte rätt sammanhang att lyfta fram mäns problem under typ ett inlägg som handlar om nån specifik kvinnofråga. Då blir det att bagatellisera kvinnors svårigheter och det är en jävligt skev grej att göra. På samma sätt tycker jag inte att nån som väcker debatt om hur typ våldtagna män inte vågar anmäla och att de behöver stöd och jadajada ska behöva få kommentarer i stil med att "men det är faktiskt typ bara män som våldtar och nästan bara kvinnor som utsätts!".

Jag skulle aldrig komma på tanken att bli irriterad på en feminist för att hen inte ägnar sin energi åt mansfrågor också. Jag skulle däremot tycka det var jävligt skevt ifall personen ifråga motarbetade andra som lyfter fram mäns problem, genom att typ påpeka hur kvinnor har det värre och hur onödigt det är att fokusera på män. 

Har fastnat i en ny serie nu, Orange is the new black, och den är sååååååå bra! Det jag älskar allra mest med den är nog att den klarar bechdel-testet alla gånger om, och att få se lite andra kvinnoroller än "hej-jag-älskar-shopping-och-letar-efter-den-rätte".

 

Ska se ett avsnitt nu innan jag går och lägger mig :)

 

Alltså, jag diggar verkligen idén om att fokusera på killars problem också (inte istället!). Det finns liksom typ 60 tjejjour och sen massa andra tjejföreningar på det, medan killarna har: killfrågor.se. En enda. 

 

Och jag vill jättegärna prata om våld mot män, våldtäkt mot män, problem som drabbar män i egenskap av att vara just män. Jag tycker verkligen att det är intressant och viktigt. Men jag vill inte att kvinnors problem ska förminskas eller bortförklaras, vilket jag upplever att många som lyfter fram mansfrågor gör. 

Jämställdismen sägs väl lägga fokus på båda könen, sträva efter förbättringar för både kvinnor och män. Att jämställdister inte ser en könsmaktsordning är väl helt okej liksom, det är ju många som inte gör det som ändå kan verka för jämställdhet. 

 

 

Jag vet inte om alla jämställdister faktiskt tror att feminism, på riktigt, är dåligt för jämställdheten? Absolut, jag tycker inte att feminism är tillräckligt. Men att den skulle göra mer skada än nytta? Alltsåå nääää. Snarare handlar det ju om att vi behöver feminismen för att fortsätta förbättra kvinnors situation världen över, och samtidigt jobba även med mansfrågor. Båda behövs! Och kan samexistera!

 

Jag tycker verkligen inte alls om Mickan i Solsidan. Men det här citatet från henne är verkligen så jävla klockrent, något jag vill säga till mååååånga människor som tycker att jag överreagerar eller är överkänslig när jag till exempel påpekar det problematiska med sexism. 

 

NEEEEEEEEJ!

 

Alltså, om jag skulle avsky alla människor som inte delade mina åsikter så skulle jag vara rätt ensam. Och rätt så dum. 

 

Jag har vänner som sprider träningshets, säger rasistiska saker mest hela tiden, ställer sig helt oförstående till det här med genus och feminism och som jag helt enkelt tycker har idiotiska åsikter. Ändå så fortsätter jag umgås med dom. Varför?

 

För att jag älskar dom! Inte för deras idiotier, utan för att dom är fina människor i övrigt, empatiska, roliga, pålitliga, lojala. Underbara. Ni vet, det går att vara idiotisk men ändå en jävligt trevlig människa. Faktum är att jag tycker om dom flesta människor i min omgivning fastän jag tycker deras värderingar är skadliga och fel. 

 

Huruvida jag tycker om en människa sitter inte i ifall hen intresserar sig för sociala frågor eller kallar sig feminist (även om det underlättar såklart) utan hur vår relation ser ut och hur personen bemöter mig. Sen kanske jag inte skulle kunna umgås med nån som typ promotar ett nytt folkmord, det finns gränser liksom, men lite rasistiska, sexistiska och i övrigt normföljande skeva värderingar väljer jag att stå ut med. 

 

Scrollade igenom facebookfeeden, ni vet när en har tråkigt och knappt läser utan ba jaha jaha jaha. Kom dock två bilder, i följd, som fångade mitt intresse.

 

Först den här:

 

Sen den här:

 

Budskapet kunde inte vara tydligare. Jag ska äta kanelbullar tills alla märker av förändringen. Tvivlar dock på att det tar 12 veckor för omgivningen att se min glädje över att äta något så gott. Vilket såklart sprids till kroppen, som blir spralligare och mysigare.

 

Det kanske är fråga om nån slags behandling mot höstdeppighet? En kanelbulle om dagen ger en bra känsla i magen? Efter fyra veckor så kommer jag, tack vara bulle-ätandet, att vara lika glad som om det vore sommar och sol och korta kjol? Och denna känsla inom mig kommer efter ytterligare några veckor liksom stråla ut och upptäckas av andra? 

 

Så måste det vara. 

Sant eller falskt?

 

 

 

FETASTE MYTEN! Och det är en jävligt skadlig myt för den stigmatiserar manliga våldtäksoffer som fan. De misstros, skrattas åt, tas inte på allvar om de berättar att en kvinna utnyttjat dem sexuellt. Inte bara av "vanliga" människor, utan även av rättsväsendet. Det är så jävla skevt att jag typ bara vill skrika MYYYYYT så trumhinnorna sprängs på dom som snackar om att killar inte kan bli våldtagna. Dom som höhö:ar "Hur fick han stånd då om han inte ville öhöhö" för dels så behöver ju inte en våldtäkt innebära att penetrera en fitta med en kuk och dels så går det att ha stånd även fast en inte är sexuellt upphetsad.

 

Tänker spontant på typ morgonstånd. Om en flickvän typ börjar rida/runka/suga på sin sovande pojkvän (som ej gett tillåtelse till detta, uttryckt en vilja om att det ska ske) så ÄR DET VÅLDTÄKT! 

 

Våldtäkt handlar inte alltid om fysisk styrka heller, även en snubbe som är starkare än en tjej kan bli våldtagen av henne. Särskilt i relationer då det kan handla om känslospel och manipulering och psykisk press. Jag är övertygad om att många flickvänner och fruar har våldtagit sina killar. Det är en skam att dom aldrig ställs inför rätta.

 

Risken är stor att det bara förvärrar situationen. Är ju inte direkt som att lagstiftningen står på offrets sida. Jag blir så jävla trött på dom som hetsar våldtäktsoffer till att anmäla brottet ("Du måste, tänk på alla andra som han kan våldta!" och "Det är bra för statistiken"). Men när jag möter en tjej som blivit våldtagen så ger jag fan i statistiken, jag vill bara att hon ska slippa all jävla misstro som riktas mot den som anmäler en våldtäkt. All skam folk lägger på.

Det finns ingen rättvisa här för oss, skriver Fanny. Och hon har så jävla rätt i det, tyvärr.

Två konstateranden om mig själv och mina preferenser:

 

1. Jag gillar inte BH. Tycker det är sjukt obehagligt med saker som smiter åt kring böstkorgen överhuvudtaget. Ska va pösigt!

 

2. När det är kallt ute fryser mina bröstvårtor, det gör ont!