Asså bögskräcken. Extra tydlig bland högstadiekillar, men oxå i vissa yrken som har en rätt sexistisk jargong (ni vet vilka jag menar). Whats up with that liksom?
I såna machokulturer är det värsta en kan bli kallad inte kukhuvud, idiot eller barnamördare. Det är BÖG. Eller möjligtvis fjolla men det är inte lika starkt. Eller tjej. Allt feminint föraktas och förknippas med böghet. Asså det kan ta helt sjukt komiska tragiska proportioner:
- Typ i skolan när alla killarna skulle sudda upp sår på handryggen. Den som förlorade (asså slutade sudda först) blev bögen. Bögtestet, kallades det.
Eller som jag läste i DN idag, om dom två macho-snubbarna som skulle tävla om vem som kunde äta upp den superstarka korven först.
Efter en halv tugga börjar de svettas och stöna. En polare vrålar: "Kom igen då! Är ni bögar eller?" Och de två kombattanterna deepthroatar korvarna för att bevisa sin heterosexualitet. (Haha bara jag som ser ironin eller?)
Det här beteendet är offensive inte bara mot bögar, utan mot tjejer också. Och faktiskt mot killarna också eftersom dom fördummar sig själva så jävla mycket. En lose-lose situation alltså. Så kan vi alla ba komma överens om att försöka jobba bort den här machokulturen? Yes gärna säger ni, men hur? Machofabriken.se svarar jag.
Argumentera inte med idioter Dom drar ner dig på sin låga nivå Och slår dej med erfarenhet
Asså jag är en sån där som alltid vill förstå hur den andra tänker. TÅL INTE när folk bara kör upp sina åsikter i fejjan utan att lyssna på gensvaret. Men nej, att lyssna betyder inte att hålla med eller ens respektera åsikten. Bara respektera den andras rätt att yttra sig.
Fast ibland (på internet) kan jag svara på idioters kommentarer. Inte för att jag tror att dom har förmågan att se nyanser och ta in nya intryck, men för att andra lite vettigare personer kanske kan förstå vad jag menar.
På ryggen och på bröstet upp mot halsen. I wonder why för jag brukar liksom inte ha det, och allt kom på samma gång.
För några år sen hade jag blivit fett upprörd om det hade hänt. Asså shit min släta hy helt plötsligt tonårsprickig? Ångest hade det varit, och ett ständigt rännande i affärer för att hitta nån kräm som tar bort dom på direkten. Och så dölja med polotröja och kanske lite täckkräm.
Fast jag måste erkänna att det är lite småjobbigt nu ändå (inte bara för att det gör ont när jag råkar klia på en utan också rent estetiskt). Vill helst inte ha dom där. Men det är ju inte jordens undergång (den är väl först i december eller va sa maya-indianerna?) så finns ingen anledning att deppa över lite fräknar-deluxe.
Lite såhär late-lesbianism har uppstått! Hanna Hellquist heter hon, och hon är helt jävla underbar! Åh om ni bara fattade vill dedikera Dannys Amazing-låt till henne men hon vet ju liksom inte vem jag e.
Vill ni se henne? Kolla in det här klippet och se om inte ni blir lite kära också, MY NEW LOVE
Så tyvärr ska ju folk klanka ner på henne i kommentarerna. Visst du kan tycka att det är skenheligt eftersom hon själv hängt ut blondinbella som tjock men hey, folk kan ändra åsikter! Det är liksom helt okej. Och så skriver folk att eftersom hon följer idealet så är inte hon rätt person att problematisera fulfobin? WTF? Det är väl skitbra att så många som möjligt problematiserar, det måste liksom inte va bara håriga stora feminister (hehe) som gör det.
Kan ju va så att en önskar att utseendehetsen ska minska, fast en själv är utseendefixerad - för att en inte orkar stå emot liksom. Yes det går att kritisera normerna och ändå följa dom - så länge en är medveten om det.
ASKUL när folk chockar mej på det här sättet! :D
Och juste innan jag glömmer: DU DUGER SOM DU ÄR! True story.
Asså dom sjuka skönhetsidealen drabbar både killar och tjejer, så ere. Men tjejer drabbas hårdare av fulfobin generellt sett. Varför?
Jo för att killar inte i lika hög utsträckning bedöms efter sitt utseende. En kille kan klara sig rätt bra på till exempel charm, rikhet, sportlighet eller smarthet. Jag menar kolla bara in alla filmer där halvfula killar får dom snygga tjejerna (Hitch, Solsidan, Skönheten & Odjuret, Livet från den ljusa sidan..listan kan bli hur lång som helst!). Det är nästan aldrig tvärtom. Det ska väl isåfall va om Bridget Jones räknas som ful men det vette fan asså.
Det finns tyvärr fortfarande en tendens att mannen är subjekt och kvinnan är objekt. Tjejer förväntas göra mycket fler saker för att vara vackra (raka sig, sminka sig, ha obekväma men sexiga underkläder etc), eftersom just snygghet fortfarande ses som typ den bästa komplimangen en tjej kan få, det bästa hon kan va. Knäppt.
Sen såklart handlar det inte bara om kön utan om klass och etnicitet och så, men det blir liksom för komplicerat att förklara i den här bloggen. Men om ni vill fatta så läs Intersektionalitet i socialt arbete av Tina Mattson.
Jag klagar ju ofta på skönhetsidealen, att dom är ouppnåeliga och skapar ångest hos tjejer och kvinnor (och hos killar oxå men inte lika mkt, skriver mer om det ikväll).
Alla dessa sexisitiska reklamer som visar size-0 modeller med superslät hy och inga veck och perfekt näsa och ja ni fattar. Dom skapar liksom en bild av att "det här är snyggt, uppnå det här så blir du lycklig". Och det skapar massa ångest hos alla tjejer som inte ser ut så men vill se ut så och försöker se ut så. Det är skrubbande, bantning, rakning, hårfärgning och kanske lite kirurgi.
Jag vill att företagen ska sluta tycka det är okej att sprida dålig stämning på det här sättet, genom att visa flera olika kroppsformer till exempel. För det är ingen liten grej det här med sexualisering av kvinnor i reklam och film och tamejfan överallt. DET ÄR VÄRSTA STORA GREJEN!
Och en del jävla åsnor kommer dragandes med argumentet att "amen det är ju bara att strunta i reklambilderna ifall det nu är så jobbigt" och "får man sån ångest av att se en snygg kvinna på en plansch får man ju nästan skylla sig själv". Men nej det är inte bara sluta kolla för det är så jävla mycket att det är omöjligt att värja sig mot om man inte har bästa självkänslan som jag typ. Och jag kan bara inte tycka att en får skylla sig själv för att en påverkas av alla jävla idealbilder. Varför lägga skulden på offret liksom?
Så att dom som känner sig som varken man eller kvinna eller kanske både och, inte ska behöva pressa sig in i en kategori? Det finns faktiskt dom som föds tvåkönade också ju. Vem har bestämt att det bara finns två kategorier? Varför inte öppna upp för fler? Vad är det värsta som kan hända?
Kolla in klippet om Vio som är varken man eller kvinna, här
Svenska dagbladet har intervjuat två ungdomar som gått på jämställdhetsdagis på 90-talet. Blev dom mer jämställda? Hur upplevde dom det? Kolla in artikeln här
Här är lite utklipp från den:
– En del verkar ju tro att vi som gick på jämställdhetsdagis blev hjärntvättade, men kolla på de sjuka ideal som pumpas ut dagligen genom medierna. Snacka om hjärntvätt!
När Elin, Niklas och deras förskolekompisar lämnade Tittmyran och gick vidare till skolan, märkte lärarna ganska snabbt att det var något speciellt med den här barngruppen. Pojkarna upplevdes som ovanligt lugna och trevliga med ett välutvecklat språk och social kompetens. Samtidigt var flickorna frimodiga, självsäkra och kunde göra sig hörda i gruppen. Flera lärare tyckte att flickorna tog lite för mycket plats och nästan dominerade – trots att de var färre än killarna.
– Jag minns inte det här själv, men lärarna var väl vana vid att ge killarna mer utrymme och reagerade därför när även tjejerna tog plats. Det finns en större tolerans för killar som stör på olika sätt. De vuxna nästan räknar med det, säger Niklas.
Om att jämställdhetsdagis ska vara normen:
– Samtidigt tar det förstås tid. En del äldre är så fundamentalistiska och vill hålla fast vid de gamla könsrollerna. De kanske helt enkelt måste dö innan det kan bli någon riktig förändring, säger Niklas.
Asså vi alla vet ju att jag är kingen på att tänka massa smarta tankar ;) Men faktum är att jag förutom alla smarta glödlampor också får så sjukt knäppa tankar ibland. Eller okej då, ganska ofta.
Typ när jag sitter och snackar med några jag knappt känner och undrar hur nån skulle reagera om jag bet den i örat. Eller när jag strosar omkring på Söders trottoarer och liksom utarbetar en plan för hur jag skulle agera om en rabiessmittad björn sprang lös i området. Eller hur det skulle gå till om jag vart värsta bundisen med nån telefonförsäljare.
Och förutom det så är jag nyfiken som en jävla unge och dom mest konstiga frågor fastnar i skallen på mej. Typ som när jag undrade (undrar fortfarande) om det skulle va lite bättre att släcka en brinnande TV med kolsyrat vatten istället för vanligt, för en använder ju kolsyresläckare på elektronik.
Men hörrni fan va härligt det är med nyfikenhet! Typ så människan utvecklats ju.
Asså vid en första anblick så e den ju rolig. Det e den faktiskt. Ett hockeylag som dekorerat motståndarlagets sida på ett kreativt sätt - för att håna.
Så börjar jag tänka varför den e så rolig. Det e ju liksom kopplingen att dom ser ut som tjejer (fjollor) och alla vet ju att tjejer inte kan spela hockey (!) och det e väl därför det blir så kul och så hånande. Och då blir jag ju lite deppig för jag tycker ju inte det resonemanget är kul, det blir liksom ytterligare ett nedvärderande av kvinnor.
Så konstigt att det egentligen inte är särskilt elakt att säga att en kvinna är manlig, medan det är så hemskt för en man att förknippas med kvinnlighet. Men så värderas ju manlighet (män) högre i vårt samhälle så ja.
Men äh jag kan ju välja att tolka bilden som om folk som är klädda som kvinnorna på bilden inte kan lira brunker-hockey? Att dom saknar skridskor, det kanske e det som är menat att va kul? Fast nää jag tror inte det tyvärr.
har egentligen inte så mycket med pengar att göra, iallafall inte från säljarens sida. Så nu vet ni.
Jag har vart på en föreläsning om prostituion och ett studiebesök hos en prostitutionsenhet nu, och fått en del nytt men mest bekräftat av mina tankar om prostitution. Nåt nytt va att det är fler män än kvinnor som säljer sex, då både till andra män men också till andra kvinnor.
Nåt jag fick bekräftat var att bilden av den lyckliga horan är rätt skev. Dom flesta som säljer sex låtsas såklart vara glada, för annars vill ingen ha deras tjänster. Säkert finns väl nån enskild människa därute som faktiskt är helt ok med att sälja sex, men det är inte många.
Att sälja sex är inte ett fritt val, för att tjäna snabba pengar. ALLA som prostitutionsenheten träffat hade under sin barndom blivit utsatta för antingen psykiska, fysiska eller sexuella övergrepp. Eller flera då. Dom kunde använda sexsäljet som ett sätt att få tillbaka kontroll över det som hände, för att straffa sig själva.
Och juste en legalisering av sexköp skulle också innebära ökad människohandel. För då blir det tacksamt att ta in tjejer och killar från andra länder och sälja dom, vem ska utreda om dom är här frivilligt eller inte liksom?
Så finns sex som självskadebeteende också där pengar inte är inblandat men det tar vi en annan gång. Tills vidare kan ni ju läsa "14 år till salu" för att få lite kött på benen.
Att va kaxig är inte samma sak som att va otrevlig. Jag vill att ni alla ska våga säga ifrån, för ni förtjänar att slippa höra massa skit. Så ta ingen skit, helt enkelt. Ta lite inspiration från Grynet vettja.
Jag hittade att asnajs inlägg hos Fanny igen, där hon skriver om plastikoperation, strukturer och individens val. Hon lyfter fram att det är både strukturen (en samling normer o värderingar som styr människor) och individens eget fria val som får folk att lägga sig under kniven. Läs hennes inlägg hon är grym, här
Det finns strukturer som påverkar hur vi väljer. Men det finns också fria val - vi har också möjlighet att välja att gå emot strukturen, eller gå med den för all del.
Däremot tror jag att det är viktigt tänka lite extra om en väljer att följa normer (leva i enlighet med strukturen) för att va säker på att det verkligen är vad en själv vill, och inte va strukturen vill. Om ni fattar? Jag har skrivit förut om hur det fria valet ofta är bullshit, här
Och hörrni, en läppförstoring är väl egentligen samma grej som en tatuering, eller? Kolla va jag skrivit om skönhetsingrepp.
Läs det förra inlägget. Om du tycker att partnern gjorde mest fel, vill jag inte längre va kompis med dej.
Jag va på en tränarutbildning och majoriteten av männen (var bara jag och 5 män i min diskussionsgrupp) tyckte att det var mest partnerns fel (fast då var det en grevinna det gällde). Hon fick liksom skylla sig själv, eftersom hon varit otrogen.
Att den svartsjuke Kungliheten (då greven) hade frihetsberövat henne och beordrat att hon skulle dödas om hon gick utanför slottet (oavsett om det var för att knulla eller handla frukt) tyckte dom inte var lika hemskt som att hon var otrogen. Ni kan ju fatta att jag tappade all respekt för dom va?
Otrohet är ingen dödssynd, och ska inte vara det heller. Självklart ska ett lyckat förhållande bygga på tillit och ingen ska ljuga för den andra (och för många ingår trohet här, monogami då - vi tillhör varann). MEN ifall förhållandet redan är så fucked upp att en part tar sig rätten att äga och kontrollera den andra så tycker jag att den andra personen inte gör ett dugg fel i att va otrogen. Varför ska hen ta hänsyn till en partner som inte respekterar eller vill hen väl, utan ser hen som en ägodel?
Hur fan kan otrohet ses som värre än att leja än mördare för att döda en partner som inte lyder sjukt kontrollerande regler?
Nej asså otrohet behöver inte va världens grej faktiskt. Att va otrogen är inte per definition detsamma som att va en dålig människa (särskilt inte om det rör sig om ett fall där partnern är otrevlig).
Jag tycker alltså att partnern är den enda oskyldiga i berättelsen. Alla andra är grymt oschyssta.
Den svartsjuke Kungligheten ska åka på en lååång resa. Hen säger varnande till sin partner:
”Du får inte lämna slottet så länge jag är bortrest. Om du gör det så kommer jag att straffa dig när jag kommer tillbaka!”
Men dagarna gick och partnern kände sig övergiven och ensam, och åkte därför till sin knullkompis. Hen tänkte att Kungligheten nog inte skulle komma tillbaka förrän i skymningen iallafall. Efter att ha tillbringat ett antal timmar hos sin knullkompis kom partnern tillbaka till slottet. Då fann hen att vindbryggan spärrades av en soldat med draget svärd, som sa:
”Här kommer ingen in! Det är order från Kungligheten. Gör ni så mycket som ett försök att beträda vindbryggan dödar jag er.”
Partnern blev förstås förtvivlad, och sprang tillbaka till sin knullkompis men fick ingen hjälp av hen. Partnern försökte istället med färjpersonen och bad att bli rodd över till slottet. Färjpersonen sa att partnern kunde få hjälp, men att det kostade 20 spänn. Partnern förklarade hysteriskt att hen inte hade några pengar på sig nu, men kunde betala sen. Färjpersonen ville dock inte gå med på detta.
Slutligen sprang partnern till sin vän, och bad att få låna pengar. Men vännen sa:
”Om du inte hade varit otrogen mot din Kunglighet hade detta aldrig behövt hända. Jag kan inte låna dig pengar mot bakgrund av vad du själv ställt till med”.
Så den alltmer desperata partnern gjorde ett försök att springa över vindbryggan. Redan vid det första steget blev hen ihjälhuggen av soldaten.
Vem bär mest ansvar för partners död? Vems är felet? Rangordna.
Jag tänker mycket. Tänker om mycket. Utgår alltid från vad är bäst för dom inblandade och har inga moraliska principer jag inte kan omvärdera. Jag är helt otroligt vettig och underbar, superduper-smart helt enkelt!
Håller du inte med? Du kanske tycker jag är naiv och korkad? Isåfall är det du som är för trög för att förstå samband och nyanser, och för korkad för att tänka outside the box. Ajuste, jag sa väl att jag är självgod också? ;)
Fast ifall du också är smart och vettig så kan du ju va smartare än mej på vissa områden. Och då tar jag tacksamt emot tankeställare från dej! Gäller ej konspirationsteoretiker eller andra verklighetsfrånvända drägg.
kan jag störa mig som fan på. Folk som inte kan se nyanser, eller ens försöker se nyanser! Folk som bara tänker det är så DÄRFÖR ATT DET ÄR SÅ och att allt är svart eller vitt. Som går in i en diskussion med syfte att vinna argumentet, och inte att försöka förstå motparten.
Dom är tamejfan dumma i hela jävla huve så det liksom strålar ner dumhet i kroppen och rinner ut genom tånaglarna.
Ah slits mellan att vilja bilda dom, skratta åt dom och ba ignorera dom.
Asså hälsotrenden har gått över styr. Det är för jävla mkt fokus på att allt ska va perfekt, äta rätt hela tiden och träna 45 minuter per dag och gärna lite meditation och så en frukt om dan och så inga kolhydrater och jag ba BAJSAR PÅ SKITEN.
Tror snarare att den s.k "hälsotrenden" har blivit en hälsohets, en slags häxjakt på tjockisar och latmaskar och andra livsnjutare. Jamen vafan alla vet att det är bra att äta nyttigt och träna men alla kanske inte tycker att det är värt att räkna kalorier varje dag och få ångest för en liten chokladbit bara för att eventuellt leva 2 år längre.
För vad är det för liv egentligen, att ständigt räkna kalorier och känna ångest inför träning och mat? Och varför detta skuldbeläggande av folk som inte följer hälsohetsen? Shit låt vuxna människor snusa eller käka chips eller whatever för dom får välja själva om dom vill dö i förtid (sen att uppmuntra barn att motionera är en annan sak).
Det är så konstigt att mens är så himla hysch-hysch medan annat blod, spyor och avhuggna djurhuvuden florerar fritt i filmer och statusuppdateringar på facebook. Vad är det egentligen som är så himla äckligt med lite blod från fittan? Varför är det så stor skillnad när det är blod på en pappersbit och blod på en binda?
Fan kan ju inte ens säga ordet mens utan att vissa blir generade. Säger en menskopp ja då tar det hus i helvete. Jag är trött på det jävla skambeläggandet av kvinnliga kroppsvätskor. Fan det är lite blod liksom, kanske lite slem. Get over it, halva befolkningen ser det en gång i månaden. Det är fullkomligt n.a.t.u.r.l.i.g.t
Shit till och med att köpa oanvända tamponger i affären upplever ju många pojkvänner och makar (och säkert en del tjejer) som pinsamt. Why? Jag gjorde det själv förut, hade liksom lärt mig att "sånt här är äckligt och ska fan döljas annars är du snuskig"
Varför denna ständiga prydhet, och allra särskilt när det rör kvinnliga kroppsligheter?
P.S. Men okej NEJ, det är inte min mens på bilden. Detta eftersom jag 1. Inte har nån mens pga hormonspiral 2. Även om jag hade mens skulle jag inte våga flasha det såhär eftersom jag är rädd för reaktionerna. "Blodet" på bilderna = soya och lingonsylt...
Vill ni se nån som vågade flasha på riktigt? Kolla in LD rå
Liksom hur fan vet han vad folk mår bra av? Är det inte bättre med att få personlig frihet då så kan en ju välja att engagera sig i Gud om en nu vill det? Gillar också att han skriver att engagemang i Gud står över det privata valet - menar han alltså att ta bort religionsfriheten dårå? Eller va menar han?
Just när vi börjar komma nån vart med att bredda acceptans av kärnfamiljen (mamma pappa barn) till stjärnfamiljen (allt annat) så kommer den här snubben och ba; NU SKA VI PREMIERA KÄRNFAMILJEN, HÖJ BARNBIDRAGET OCH BLABLABLA! Som om kärnfamiljen inte redan premieras tillräckligt i samhället?
Jag hatar dessutom ordet fosterland. Asså jag fattar verkligen inte varför jag ska prioritera mitt eget lands välfärd högre än nåt annat. Skrivit mer om denna fråga här
Folk mår inte bättre av att höra ditt idiotiska rabblande, den saken är iallafall säker.
Skrev tidigare idag om att vi borde sluta ge folk komplimanger om utseende till höger o vänster, hela tiden och överallt. Så vad kan du säga istället för "har du färgat håret!?", "va snygg du är idag" eller "oj va du ser vältränad ut!", när du möter upp kompisen utanför spärrarna? Här kommer några konkreta exempel:
- Va glad jag är att se dig!
- Hej jag har saknat dig!
- Du är så jävla härlig!
- Alltid lika kul att träffa dig vännen!
- Va bra att jag fick träffa dig idag!
- Hej! Hur är läget?
Eller så kan du bara säga Tjena WAZZUUUP och gå vidare in i ett samtalsämne. Typ så.
Jag vill inte att folk kommenterar när jag har sminkat mig "va fin du var idag" eller nåt liknande. Komplimanger för utseende vill jag bara ha av dom jag ska knulla med (så eftersom jag är monogam är det bara min bf som får ta sig den rätten dåra).
Varför? Jo för jag vill liksom inte att mina kompisar ska bry sig om hur jag ser ut. Asså visst kan nån få tycka att jackan är cool och fråga var jag köpt den, för att personen gillar min stil, men jag vill inte höra att jag är snygg när jag är uppiffad. Jag vill inte att det ska va viktigt för er, och jag blir inte glad! Men jag blir inte arg heller såklart för jajajaja jag vet att det inte är illa ment, men ändå. Bara cut it out please.
Jag vill faktiskt att alla ska sluta säga "va fin du är idag" till alla. Det kan låta jävligt radikalt och här säger många "men det är nåt positivt, en komplimang gör ju ingen skada" och "jomen vi behöver höra att vi är fina" MEN NEJ!!!
Desto mer vi uppmärksammar utseende, även om vi gör det positivt (typ komplimanger) desto större betydelse ger vi utseendet. Genom att ge nån en komplimang när hen är snygg blir det omedvetet en signal att "gör så här för då är du fin och fin är ju bra det vet alla". Fokus hålls liksom kvar på utseende och det skapar bara ännu större hets att leva upp till finheten.
U know what im sayin? Samtidigt är jag lite kluven för jag gillar ju liksom klädstil på samma sätt som jag gillar inredningsstil (askul ju) så då fokuserar jag på utseende ändå. Fast utan att hetsa andra till finhet genom komplimanger då. Krångligt värre att inte va skenhelig asså...
För att det är gott? För att det är kul? För att känna dig bekvämare/mindre blyg? För att fly vardagstristessen? Eller nåt annat? En blandning?
Det finns en sjukt stark alkoholnorm i vårt samhälle. Om du dricker enbart cola på festen, må det nu va en födelsedagsfest med massa 20-åringar eller en företagsfest för medelålders banknissar, så ses du som konstig. En del blir rent av provocerade av att du inte dricker och försöker övertala dig att ta en öl. Annars är du tråkig, en stämningsdödare. Eller åtminstone frågar folk varför dricker du inte?
Jag har istället lust att fråga er som dricker: varför dricker ni egentligen?
Ofta tror jag att det handlar om ett "alla andra gör det". Precis som med andra normer, det blir liksom jobbigt att bryta mot dom. Och så himla enkelt att bara följa med strömmen och lita på att strömmen vet vad som är bäst för en själv. För visst är det jävligt kul med alkohol men hey, det är grymt kul att röka hasch också. Fast där tänker vi mer på dom långsiktiga konsekvenserna va? Egentligen är det inte så stor skillnad i negativa effekter, faktiskt...
Jag tycker att alkoholen i sig är en stämningsdödare. Många blir så jävla blåsta och elaka och jobbiga när dom dricker. Jag saknar ställen där jag kan hänga nyktert och slippa all jävla alkohets. Jag är trött på att allt helgumgänge med en grupp mänskor liksom per definition måste innehålla alkohol.
Ja jag dricker själv ibland (typ nån gång i kvartalet). Jag intalar mig att det är för att det är gott, att det blir kanske lite roligare ändå och alla andra gör det ju så varför inte. Fast jag vet ju egentligen att det är dåligt. Så varför skippar jag det inte? Cola är ju godare. Men det är ju liksom vuxet och lite coolt att dricka, och det vill jag ju inte missa. Typ.
Alkoholen för mer negativt än positivt med sig ju (i form av våld, sjukdom etc). Så varför ses det inte som problematiskt att typ alla dricker? Varför ses det inte som ett problem (annat än av tråkiga nykterister höhö) att folk inte kan va nöjda med sina liv utan att fly verkligheten med giftdrycker?
OCH NEJ JAG HATAR INTE FOLK SOM DRICKER ALKOHOL JAG FÖRSÖKER FÖRÄNDRA EN DESTRUKTIV SAMHÄLLSSTRUKTUR HÄR VAVAVAVA.
Jag tycker att det är rätt coolt faktiskt. Själv dödar jag inte djur i onödan (vill inte ens mosa en spindel) men har inga problem med att käka en gris (fast vill ju gärna att den ska få leva gott o dö på ett smärtfritt vis). Jag tycker att människor är värda mer än djur, eftersom jag själv är människa kanske? Men människan ska inte "missbruka sin överlägsenhet" utan va så schysst som möjligt mot djur och natur. Fast helt okej att äta djur, det känns som naturens gång (sen tycker jag att vi ska äta mer vegetariskt ändå men främst av miljö- och hälsoskäl).
Fast jag tycker ändå att vegetarianska djurrättare (av både miljö- och djurättsskäl) är fett coola och bra, men orkar liksom inte bry mig så mycket själv. Bryr mig inte om djuren tillräckligt mycket. Precis som att jag inte bryr mig om hemlösa tillräckligt mycket för att engagera mig på deras event i förmiddags. Varför ska det va så tabu att erkänna det istället för att hitta på bortförklaringar? Läs gärna vad jag skrev tidigare om att inte bry sig här
Aja, iallafall. Jag beundrar dom flesta sorters engagemang, även om jag själv inte är delaktig i det. En som jag tycker är extra cool är Laks - den djurrättande feministen!
när folk säger att dom gillar det jag skriver! Det får mig att vilja skriva mer mer mer och det känns bra inuti, som om jag faktiskt är lika grym som jag påstår mig va. Jag älskar uppskattning (både att ge och ta) när det gäller saker jag tycker är viktiga, som bloggen typ.
Det är så konstigt, jag hade egentligen inga planer på att starta en blogg förrän en f.d klasskompis tjatade om föreslog det. Va faktiskt blogg-motståndare egentligen. Men så tänkte jag att whateva, jag testar väl och skriver lite då och då, lär väl hålla i en vecka typ. Men shit det bara flödade text genom fingrarna!
Nu trivs jag med bloggandet och tvingar mej själv till fler tankeställare också :)
Jag gillar ordet hen. Det är asbra att använda när jag inte vet vilket kön personen i fråga har, eller när jag ska avidentifiera personer (typ i forskningsrapporter istället för hon/han).
Men jag gillar inte riktigt grejen med sluta benämna folk efter kön. Asså visst det ska liksom inte va superviktigt, typ det första en frågar när en träffar en liten unge. Men orden kvinna och man är ju inte farliga i sig. Det är ju att vi förknippar dom med olika förväntningar, där blir det fel.
Jag förstår ju könslöshetsförespråkarna som säger att barn är barn, människor är människor och sen behöver vi inte gräva djupare i det (typ definiera kön) för dom gör det ju som en revolt mot att kön har så stor betydelse för allt idag. Samtidigt tycker jag också att det kan va lite väl överdrivet.
Jag tycker att det är bra att ha kvar ord som kvinna och man. Och svart och vit. Men det ska inte läggas nån värdering i orden, utan dom ska va rent beskrivande i första hand. Det kan va lika kränkande att bli kallad för hen om en vill vara hon, som det kan va att kallas hon när en vill bli kallad hen.
Folk tjuvlyssnar. Och har du inte rent mjöl i påsen kan det bli jobbigt. Typ hamna på tjuvlyssnat.se
En man ~40 ska säga hejdå till sin flickvän ~35 och hennes dotter ~4 innan de kliver på tåget. Mannen och kvinnan kysser varandra. Dottern (ropar högt): Hejdå, Lars! Hälsa din fru! Kvinnan blir illröd i ansiktet och folk runtomkring börjar fnissa.
på 2an just nu! Skitintressant :D Nu får jag svar på om barn kan va onda yey yey
En sa att människor är av naturen borde onda och goda. Måste socialiseras in i dom goda handlingarna alltså, för att vara "bara god". Intressant tanke tycker jag!
FY FAN VA ÄCKLIGT! Asså tänk på oss som är runt omkring innan ni drar fram era hängiga graviditetsbröst och matar ungen. Vi har inte bett om att få se dom liksom. Ni får väl gå in på en toalett eller nåt, eller stanna hemma om ni måste mata ungen ofta och det är jobbigt att gå iväg. Det blir ju liksom upprörande att dra fram dom för brösten är ju sexuella, tänk om snubbarna skulle dra fram sina kukar lite här o var?
Ja. Fast nej.
Låt folk amma när det behövs. Du kan väl kolla åt ett annat håll, om du inte vill se det? Mammor ska väl inte behöva trippa på tå runtomkring, för att nån uppfattar deras bröst som sexiga/äckliga och provoceras? Är nog tillräckligt jobbigt att ta hand om ungen ändå, så att dessutom skambelägga amning in public - no way!
Varför är kvinnobröst så sexualiserade? Dom är ju egentligen till för att mata ungar, inte för att va nåt slags förlängt könsorgan.
Jag är så trött på all jävla prydhet och kroppsäckel. Vaför är nakna kroppar så provocerande? Och när dom är nakna i ett naturligt sammanhang (typ amning) varför bryr sig folk? Hur fan kan det va så hemskt? Jag fattar inte det.
Annat än att sitta här och knappra på tangenterna. Jorå. Tänkte va lite personlig och berätta va jag egentligen gör på dagarna, förutom att hänga här då.
Socionomutbildning (just nu praktik på socialtjänsten, efter de blire C-uppsats!)
Fotbollsträningar (3 gånger i veckan)
Tjejjouren (ha möten med jouraktiva, chatta med unga tjejer som mår dåligt)
Läsa bloggar som intresserar mig (feministiska, normkritiska och/eller tankeställande)
Sen hänga med killen/familjen/kompisar också såklart
Jag tycker Fanny skrev så jävla bra om det här, så ville liksom spread the wisdom. Hon skriver att feminismen ju kämpar mot den orättvisa könsmaktsordningen (patriarkatet) där män generellt sett har mer makt än kvinnor. Och för att det ska bli rättvist måste kvinnor få mer makt, och män mindre makt. Så varför ska män ens va feminister då?
Personligen så är jag till exempel antirasist för att jag tror att ett samhälle fritt från rasism vore ett bättre samhälle på det stora hela, även om jag personligen kanske inte tjänar på det utan snarare förlorar eftersom det kräver att jag bryter min egen överordning som vit. Även om jag förlorar i termer av makt så tänker jag mig dock att jag skull må bättre av att leva i ett mer egalitärt samhälle. På samma sätt tror jag att män som är feministiska får ut något av det på ett känslomässigt plan. (Det kursiverade har jag alltså kopierat från Fanny)
Ja för att hävda att män inte borde va feminister för att dom inte får ut nåt av det (snarare kämpar för att män ska få mindre makt) är ju faktiskt detsamma som att jag som vit inte borde vara anti-rasist, eftersom jag då kämpar för att jag ska ha mindre makt över icke-vita.
Kan dom? Typ en barnsoldat på 10 bast som njuter av att döda spädbarn. Är hen ond då? Gör det nån skillnad om hen är 20 år? Kan vuxna vara onda? Kan människor överhuvudtaget vara onda? Eller bara lite elaka?
Of course ingen föds ond, det är ju olycksam miljö som är boven i dramat. Och som blivande socialarbetare tror jag starkt på att människor kan förändras - förbättra sig själva.
Jag är så jävla trött på kapitalismen (alltså att pengar sätts i fokus, den fria marknaden regerar etc). Känns som att alla strävar efter mer pengar, mer cash och mer lyx. Saker köps hela tiden, slängs snabbt igen. Fattiga länder utnyttjas genom billig arbetskraft. Regnskog skövlas.
För att vi ska kunna köpa köpa köpa. Och slänga. Och köpa lite till, sen slänga. Men det räcker liksom inte med återvinning och sopsortering. Aja men visst gör det, och handla 2hand och ät vegetariskt för det är bättre - men det räcker fan inte! Fan vi är så hjärntvättade av detta system att vi tror att det är det enda fungerande - och att det gör oss lyckligare desto rikare vi är, desto mer saker vi har.
Måste samhället verkligen sträva efter ekonomisk tillväxt? Är det säkert att det är det bästa, ur mänsklig och miljömässig synpunkt?
Det gör jag! Blir mycket blöt, men jag tycker det fördelar sig konstigt? Varför blir det en rund fläck mitt på magen/bröstet?
JA jag tycker det är lämpligt att stå här helt svettig och visa för världen (nåja, mina läsare) att jag är nöjd med mig själv! Är det äckligt tycker du? Blunda då. Eller jobba bort din prydhet.
Förut trodde jag att folk som hade mycket ångest, som mådde psykiskt dåligt, skulle vara ena sjukt konstiga prickar jag aldrig skulle kunna umgås med.
Men men, jag växte upp och det blev inte värre än att jag överbevisades och ändrade inställning till det hela. Ångest och skit är så sjuuuuuukt vanligt märker en, när en rotar lite grann. Fast tyvärr är det ju fortfarande rätt tabubelagt att prata om det (pga av fördomen att psykisk ohälsa = svaghet) så verkar ju som värsta grejen. Och det är ju inte så (alltid) att personen ständigt mår dåligt - ofta går det upp och ner, med bra perioder och mindre bra perioder och så skitkassa perioder.
Jag har själv besparats från psykisk ohälsa, om det nu beror på lyckosamma gener eller awesome föräldrar och omgivning får ni väl bestämma själva. Men nu i höst hände det nåt läskigt: fick världens dödsångest. Asså verkligen, hjärtklappning, konstig andning och fetaste ångestknuten i magen.
Flera gånger om dessutom. Fattade inte varför, men testade iallafall att köpa såna här vitamin-D piller på apoteket (för solljuset, eller ja bristen på det). Det funkade :D
Ångest är en naturlig del av livet, verkar det som. Det gäller att lära sig hantera den. Eller iallafall överleva den.
Asså, att folk fortfarande är emot homoäktenskap. Hur pass dum i huvet och trångsynt kan en person vara? Vem ger dig rätt att lägga dig i andra människors kärlek?
Hör ofta kommentarer i stil med "hon mår inte dåligt på riktigt, hon vill bara få bekräftelse", typ när det gäller ungdomar som skär sig eller dricker mycket.
Men vafan? Frågan är ju varför personen har sånt stort behov av bekräftelse. Antagligen för att hen mår dåligt, va? Även om folk bara verkar skära sig/visa ångest vid utvalda tillfällen så är det ju ett tecken på att nåt är fel. På att hen inte orkar själv.
BARA GE MÄNNISKAN BEKRÄFTELSE DÅ!
Bekräftelse på att jag ser, jag lyssnar, jag förstår att du mår dåligt. Och bekräftelse i att hen är värdefull, och så viktig att jag ska göra mitt bästa för att hjälpa.
Kan bli så jävla trött på alla som förklarar mördares/idioters beteende med att hen "har säkert asperger". NEJ NEJ NEJ vill jag skrika rätt ut. För det första: att ha asperger innebär inte att en saknar empati. Det innebär att en har svårare att förstå andra människor och "sociala koder".
Vad ger det för signal till alla aspies när det skrivs i tidningen/tv att Breivik har asperger, som om det vore förklaringen till hans beteende. Jo, att dom alla är potentiella mördare. Och så blir andra rädda för en kan ju aldrig veta med en sån där?
Nej usch va trött jag blir på all sån här smutskastning av folk med neuropsykiatriska funktionshinder. Det är INTE en personlighetsstörning. Nu vet ni det.
Snippasmycket kallas dom här små godingarna. Dom är ju störtsköna! Använder ju nästan aldrig smycken men skulle nog kunna tänka mig en sån ihop med peacemärket. Asnajs ju.
Ibland får jag känslan av att folk inte riktigt lyssnar på det jag säger när vi diskuterar. Att dom inte alls har nåt intresse av att förstå mina tankegångar. Utan bara vill spy ut sina egna åsikter.
Fördöma, håna och förlöjliga för att själva framstå som pålästa. Fast vettu? Det får dig bara att verka som en dryg idiot. Faktiskt.
Gå inte in i en diskussion för att vinna argument. Gå in för att försöka förstå motparten, och kanske lära dig nåt nytt sätt att tänka, kasta in lite grus i maskineriet liksom. Det tänker iallafall jag göra.
All kursiverad text har jag lånat (snott) från Laks. Hon skriver så smart så jag kunde inte låta bli.
En gång frågade min syster mig vad patriarkatet var för någonting. Och nej, hon är inte en åttaårig flicka med flätor som hade fått höra ett nytt ord i skolan - utan en storasyster på 27 bast som faktiskt inte hade en aning om vad en på hennes jobb menade när hon började babbla om patriarkatet.
Jag har haft diskussioner med min syster flera gånger om genus och könsroller, och alltid har hon uttryckt hur hon inte känner av något av det där. Hon märker det inte ens, och hon tycker också givetvis att det är överdrivet att låta bli att raka sig som kvinna och att klä sina barn i könsneutrala kläder. Men förstås - om man inte upplever något problem, hur ska man då kunna förstå varför vissa människor gör annorlunda?
Det finns mycket folk därute som inte känner av pressen. Som kanske själva verkligen är den där stereotypa kvinnan med vaxade ben, smink och långt hår. Eller är den stereotypa mannen med kostym, portfölj och svårigheter att prata om känslor. Och dem kanske trivs så, vad vet jag (jag är ju inte en av dem). Men problemet är ju att det finns minst lika många människor som INTE trivs i sina könsroller. Som vägrar att finna sig i dem. Och när man inte finner sig i dem och gör tvärtemot vad alla andra gör, då stöter man på motstånd.
Med motstånd menar jag inte ett farligt gäng som trycker upp en mot en vägg och skriker "raka dig för faan kvinna!". Jag menar många små, subtila signaler som tillsammans bildar meddelandetDU GÖR FEL. Jag har känt av det. Många andra har det säkert också. Flera gånger har folk misstagit mig för en kille när jag har haft sådär riktigt kort hår. Det tar fortfarande emot att lyfta på armen för jag vet att jag har hår där och det anses inte vara fräscht på en tjej. Ibland undrar jag om någon kille någonsin kommer gilla mig, för vilken kille vill ha en orakad feminist?
Alla dem där tankarna kommer inifrån mig. Det är ingen som har sagt det till mig, jag sa det till mig själv. Men varifrån kommer dem från början? Varför ska det vara så jävla jobbigt att vara sig själv?
Finns ju ett argument mot att sätta på killar "tjejkläder" såsom klänningar, strumpbyxor och tunikor. Att dom skulle bli retade av andra barn. Och ja det skulle dom säkert bli. Säkert skulle nån förälder också håna dom "höhö är det barbiekillen som kommer?".
Men vafan, ungar mobbas för dom mest konstiga anledningar. Ungar som har stora öron då, ska du tejpa ner dom då? Nånstans måste ju också förändringen ta början, för ju fler som låter killar ha rosa kinaskor desto mer accepterat kommer det att bli. Dessutom - om alla börjar nu så kommer det ju att va "normalt/acceoterat" även när ungarna kommer upp i högre ålder.
Jag skulle hellre ge min unge en större frihet i livet (till exempel genom att låta min son bära "tjejkläder", leka med "tjejleksaker" agera "tjejigt) än att by all means försöka undvika eventuelllt retande. Då lär jag ungen att en del folk inte har fattat att alla människor får va som dom vill, och såna idioter ska vi strunta i. Det kan va viktigt i andra situationer också.
För inte skulle ni ju säga till er bög-tolvåring att låtsas va straight för att bli accepterad i högstadiet? Eller? Jag skulle hellre lära honom att våga va sig själv fast det tar emot. Eller möjligtvis byta skola, till en med vettigare elever.
Och om du vill va riktigt sure att ungen inte blir utfryst - ta hen till en förskola med genuspedagogik :)
även mot dom som inte tycker likadant som mej. Jag vill alltid att alla ska trivas och må bra. Har alltid varit den som försökt se till att nya i klassen/laget ska trivas och känna sig välkomna, att dom som hånas får upprättelse och att alla får va sig själva även om det är avvikande. Jag är otroligt lojal och omtänksam, och ja det går ihop med min självgodhet. Jag bryr mig om människor så jävla mycket att det nästan blir jobbigt ibland.
Jag hatar bara folk som hatar. Det är skillnad på att hata någon, och på att hata någon för att den hatar någon. Att hata är inte samma sak som att inte hålla med. Det är att önska hemskheter åt en person (och inte bara kritisera dennes åsikter/värderingar).
Sen ibland är jag osäker på om jag hatar nån eller om jag bara tycker synd om personen för att den är så jävla dum och elak.
Patriarkatet handlar i grunden om traditionella könsroller, "män ska va så här" och "kvinnor ska va så här". Vi människor vill ju passa in, bli socialt accepterade, så vi anpassar oss i stor mån till dom roller vi tilldelas efter vårt kön (helt omedvetet). Om du inte anpassar dig ses du som avvikande.
Men alla tjejer (jag t.e.x) känner sig inte bekväma i sin könsroll, och samma sak gäller för killar. Det finns killar som inte alls vill leva enligt manlighetsnormerna. Att killar skulle va mer hårda, mer djuriska än kvinnor (inte kunna kontrollera sina lustar lika bra) och alltid vilja ha sex är just fördomar som grundar sig i den traditionella mansrollen (och som blir sanna just för att det förväntas).
Feminismen (en del av rörelsen) vill ju luckra upp dom traditionella könsrollerna. Då skulle männen få större frihet att va som dom vill va, utan att behöva klämma sig in i ramen för "riktiga män".
Och om ni trots allt träffar en feminist som ärligt tror att alla män naturligt (och inte mansrollen! stor skillnad) är djur och måste tyglas - då är hen en idiot ni borde ignorera.
Måste det alltid va en big deal? Varför ses det som äckligt för en 18-åring att dejta en 40-åring?
Visst visst jag förstår att det finns risk för maktskillnader, utnyttjande och olika faser i livet. Men faktiskt kan det också vara så att det är mer bra än dåligt. Att det funkar toppen. Och då ska ingen annan jävel lägga sig i med sin trångsynthet.
Har en kompis, hennes mamma va 18 och pappan 42. Dom är lyckliga tillsammans nu 20 år senare typ. Jag va 15 och min kille 19, funkade och funkar skitbra fortfarande.
JAG HATAR DEN! Inte pga dess mjukhet och sittvalkarna dock. Nej här ere insidan som räknas vettni och det är just den det är fel på!
Min mage krånglar oftare än den inte gör det. Det är för att jag har en tarmsjukdom som heter IBS (är jättevanlig) som fuckar upp min vardag rätt ofta. Kan inte äta ägg, rå grönsaker, stark mat, laktos, fibberrikt osv osv osv osv osv osv.
Men vafan bara att köpa läget! Nåt strul i livet ska en väl ha. Är ju extra skönt när den väl funkar.
med hela jävla skolan, går i urringat och högklackat varje dag och sminkar sig brutalt mycket. Om det är vad hon vill, förstås.
Om 20 år hoppas jag att vi lever i ett samhälle där tjejer tillåts vara sexiga (slampiga?) utan att få mindre respekt av omgivningen. Utan att beskyllas för att vara offer för patriarkatet, objekt, bekräftelsehoror eller korkade. Att dom inte ska behöva anpassa sin klädsel för att slippa bli tafsade på och diskriminerade.
Jag hoppas att sexualiseringen av kvinnor har minskat - alltså att kvinnor inte måste vara lagom sexiga hela jävla tiden (varje reklamaffisch, varje film, varje dag i skolan ja ni fattar) utan att det är helt okej och "normalt" att va osexig också. Ändå hoppas jag att tjejer får va sexiga. Går det ihop? Jodå.Jag vill att tjejer själva ska få välja om, när och hur de vill vara sexiga. Inte att utseendehetsen ska tryckas in i ansiktet på dom vad dom än gör, överallt och hela tiden.
Jag bekämpar sexualiseringen - för alla tjejers rätt att vara sexiga på sina egna villkor.
Jag tror det skulle ge så sjukt mycket för barnen att få testa på nån form av lagidrott.
- Lära känna sin kropp, hur den funkar och hur den känns - en god kroppsrelation
- Lära sig älska motion och rörelse, i kul form - Lära sig samarbeta - Lära sig fungera i sociala situationer - Få ökad förståelse för andra, mindre egoistiskt - Och så få kompisar så klart, extra viktigt om ungen t.ex. är mobbad i skolan
Fotbollen är fortfarande (efter 15 år) typ det roligaste i mitt liv. Jag fullkomligt älskar att träna och spela match. Hänga med mina sköna lagkompisar är najs och att få liksom maxa träning i fotbollsformat är helt enkelt underbart för mig.
Katrin Zytomierska vill skapa ett samhälle där tjejer bara får va smala för annars är dom fula och borde skämmas. Som vägrar inse att alla är byggda olika. Och har olika syn på vad som är hälsa (jag tycker det är sundare att va tjock och glad än smal med matångest).
Hon klagar på en reklambild från SATS (samma som jag lagt upp). Så här skriver det äckliga jävla aset:
Varför slutar man att träna och äta rätt bara för att man ser ut som en människa och inte som en best? Varför kör man inte på och bantar ner sig till att väga 55 kilo och vara snygg när man ändå insett vikten av att se ut som folk?
Josephine tycker att det är lämpligt att stå helt osminkad med stripigt hår och övertydligt svettiga kläder på en reklamaffish för SATS för på det viset visar hon minsann att hon är nöjd som hon är.
Vem fan i helvete vill identifiera sig med det här? Vill någon se ut så här? Feministpropaganda. Äcklig jävla feministpropagande.
Det här skriker hon alltså ut på sin blogg för att ge alla tjejer som väger mer än 55 kg dåligt samvete och ångest (som om dom flesta inte redan hade det). Hon motarbetar ALLT jag kämpar för, den vidriga människan.
Katrin är ett praktexempel på en sån typ av människa som världen skulle klara sig bättre utan - lägg dej ner och dö för fan. Nu, tack.
Fan va osexigt och rent av hälsofarligt asså! Fan hur kan en människa tillåta sig själv att va så osund, borde kanske tänka på vad hen äter! För sin egen skull såklart (inte alls för att jag är obsessed över hur andra ser ut och vill klanka ner på dom som är nöjda fast dom är "fula", för att jag är avundsjuk på deras självkänsla)
Nämen ärligt talat, jag är inte ohälsosam. Jag tränar och rör på mig och äter rätt bra för det mesta (men säjer aldrig nej till lite choklad om det bjuds förstås). Yes mina lår är biffiga, men guess what, JAG SKÄMS INTE ÖVER ATT DOM ÄR STORA! Jag tänker inte be om ursäkt eller dölja dom. Det är min glada kropp som jag trivs i och jag vill gärna dela med mig av min kroppskärlek! Feel the looove! <3
Hon sätter ord på exakt vad jag tänker (minus dom personliga erfarenheterna då). Bara det att jag (tack å lov) lyckats släppa på kraven lite tidigare, åldermässigt. Får fler år att njuta av ångestbrist då. All kursiverad text har jag skamlöst snott från henne.
Utseendet är viktigt. Det är så viktigt att unga tjejer svälter sig själva, skär i sig själva, sprutar in medel i sig själva, skuldsätter sig själva och framförallt hatar sig själva. Det är så viktigt att kvinnor mår dåligt om de inte får sminka sig, får påhopp och utsätts för hat och hot om de inte rakar sina kroppar samt får finna sig i att hånas om de väger lite för mycket. Det är så viktigt att var fjärde sjuåring vill banta och tycker att hon är för tjock. Det är så viktigt att små barn redan vid en ålder av tre gråter när de har fel kläder på sig.
Jamen ni hajjar var jag vill komma. Normer och ideal som begränsar och förslavar helt enkelt, både vuxna och barn.
Utseendet spelar roll men det jag vill att alla bara ska fatta är att det EGENTLIGEN inte gör det. Jag har själv växt upp och känt de här kraven. Första gången jag "bantade" var jag åtta. Andra gången jag bantade "på riktigt" var jag 14. Jag har ett helt liv av ångest kring mitt yttre bakom mig och det är först som trettiofemåring jag vågat släppa en stor del av kraven.
Att jag skriver om utseende är ju inte för att JAG tycker att det är viktigt utan för att jag tror att det är viktigt att PRATA OM DE känslor och den ångest som många kvinnor bär på. Jag tror det är viktigt att dra ut trollen i ljuset, att uppmärksamma hetsen som genomsyrar hela vår kultur men också för mig personligen, för att göra upp med mina egna tankar och känslor. Jag tror inte på att tiga ihjäl sånt här. Jag tror inte på att låtsas som att idealet inte är ett problem. Ungefär som att jag pratar om kön. Det innebär inte att jag är fixerad vid kön eller tycker att kön spelar roll, det betyder bara att jag har ser att det har fått en stor betydelse och det vill jag prata om.
Inom loppet av en kvart (en kvart!) har jag fått två felringningar. En som ringde och trodde att jag ville köpa nån tatueringsstudio. Sen ringde dom från Camillas blommor och trodde att dom skulle lämna blommor till mig, från en pojkvän jag inte har.
Mycket skumt. Slumpen, eller nån som jävlas med mig?
Fan va irriterad jag blir på bloggare (och andra) som säger att antingen eller, är det som gäller. Antingen jobbar du för kvinnofrågor (och vägrar lyfta fram att män också drabbas av orättvisa strukturer) eller tvärtom.Fan jag älskar att läsa om kvinnofrågor, för dom är viktiga. Men lika mycket gillar jag att läsa om mansfrågor, för dom är lika viktiga. Det hör liksom ihop vettni, vi lever i samma samhälle.
Tyvärr har det blivit nån slags häxjakt mellan "kvinnokämpar" och "manskämpar". Kvinnokämpar a.k.a feminister beskylls för att vara manshatande. Manskämpar a.k.a antifeminister beskylls för att vara kvinnohatande. Men fan kan folk inte bara inse att både män och kvinnor missgynnas av dom strukturer och normer som finns i dagens samhälle. Så jobbar vi tillsammans därifrån.
Blir så skevt när "manskämpar" skäller på kvinnokämpar för att dom bara lyfter fram det egna könet, och vice versa. Du kan ju faktiskt lyfta bara en sida (för att det är den du kan nåt om) men ändå inte motverka den andra. Att vara pro-women betyder inte att en är anti-men.
Skevast är ändå när någon belyser viktiga mansfrågor och får kastat i ansiktet att denne är kvinnohatare, vit kränkt man eller puckad på nåt annat sätt. Istället för att hylla och ba "shit va bra nån som jobbar för att killar ska må bra".
Vi tycker nog olika om det mesta men jag vill ge henne credd för att hon påpekar hur osunda skönhetsidealen är. Go sister, go!
Så säger hon:
Jag hoppas att 2012 var sista året med så mycket kroppsfokus på fel sätt. Jag hoppas få slippa tidningar som hetsar till osund bantning på löpet, eller bloggare som kommenterar varandras kroppar elakt. Det är dags att vi tjejer står upp för varandra istället för att konkurrera eller leta valkar på varandra. Jag hoppas att 2013 är året där vi inser att vi alla ser olika ut och det är upp till oss själva att ta hand om vår hälsa. Mind your own business helt enkelt. Strunta i alla andra.
Låt ditt vara nyårsmål att lära dig älska din kropp. Livet blir så mycket enklare!
join them! Så var min tanke på halloweenfesten här va. Nämen ärligt talat är jag typ det mest skrämmande = en hollywoodfru!
Och jag erkänner: det var fan kul att spöka ut sig. Och det gör skillnad i vad en får för uppmärksamhet. Men det är inte min stil, och förjävla jobbigt med långa naglar och långt hår och tajta kläder och obehaglig behå och höga klackar och gud vette vad.
Det va kul när jag tog av mig peruken och sällskapet blev chockat "men du har ju inge hår!". Som vanligt fanns två puckon som ville lägga sig i mitt utseende. Den ena måste absolut trycka ur sig "ärligt talat ser det bättre ut med peruken". Och fine jag blir inte ledsen (är för självgod), men vad är syftet? Tror han att jag finns till för att behaga honom eller? Nej shut the fuck up asshole. Iallafall fick han svar på tal - jag bad honom ta på sin läskiga halloweenmask - "för ärligt talat ser det bättre ut"
Vilma är en feminist jag träffat som är jävligt smart och trevlig. Vi har lite olika syn på det här med att va fin, tror jag. Hon tror inte att det är ett problem att folk får komplimanger för utseende. Jag tror att såna komplimanger är en sida av myntet, där utseendeångest är en annan.
Fast fan hon skriver så vettigt så jag blir lite kluven ändå. Går det att fokusera på utseende (enbart positivt) utan att det får negativa konsekvenser? Till exempel för barn som granskar oss och ser att det är viktigt för vuxna att va fina. eller för oss själva, om finhet uppskattas kommer vi nog kämpa mer för det. Eller?
Det är svårt svårt och jag tänker inte hävda att jag sitter inne med sanningen för vem fan är jag att veta liksom? Däremot vill jag gärna lyfta fram mina tankar om att utseendefokus kan va problematiskt, för den diskussionen behövs.
Iallafall, läs hennes inlägg! Så får ni se en fin feminist (till skillnad från här då).
Det finns många olika typer av feminism, och alla feminster är väldigt olika. Det finns dom håriga och gapiga (hehe) och dom "klassiskt feminina". Dom som tycker män och kvinnor inte ska göras olika, och dom som tycker män och kvinnor är olika men det är okej. Det är vår svaghet, men också vår styrka. Det finns dock en grunddefinition som alla feminister står bakom.
Grunddefinitionen - En feminist: Anser att kvinnor som grupp är underordnade män som grupp, och att detta förhållande bör ändras.
Sen finns som sagt många olika riktningar efter det. Jag är den typ av feminist som fokuserar mer på könsroller än på maktaspekten, alltså att kolla på hur olika pojkar och flickor uppfostras (vilket iofs hör ihop med maktfrågor, allt är en komplex smet).
Jag tycker inte det är så relevant att peka ut det ena eller det andra könet som "mer synd om" för det finns områden där kvinnor lider av könsrollerna, likväl som områden där män gör det. Däremot så är kvinnor som grupp underordnade män som grupp, generellt sätt. Men genom att jobba för att sluta isärhålla könen så jävla mycket så kommer vi arbeta utifrån båda könen samtidigt - fett bra ju.
Feminister förknippas ofta med rabiata, håriga, världsfrånvända och hatiska människor. That's not true! I vissa fall visst, men inte dom flesta. En del ser bara inte könsförtrycket (och det är svårt för det döljs genom t.e.x förlöjligande av feminister).
Ärligt talat, vem kan kolla på bilden nedan och sen inte kalla sig feminist?
Källa: UNICEF "Gender Equality - The Big Picture" (2007)
och då blir det mycket choklad! Och yes jag är vad jag äter; söt, uppiggande och god!
Känner aldrig ångest över vad jag äter. Så skönt att slippa! Har inte alltid varit på det sättet, fanns en rätt lång period i högstadiet och början på gymnasiet när jag inte kunde äta nåt gott utan att få dåligt samvete. Sen kom jag på att jag hellre äter det jag vill och går upp 5 kilo än låter bli att njuta.
Det är hälsosamt att inte ha ångest över mat. Mer hälsosamt än att pga tjockisfobi undvika det goda i livet.
För att maktbalansen mellan kvinnor och män ska jämnas ut så förutsätts ju att männen avstår från en del premier. Liksom får insikt, tar ett steg tillbaka och börjar kämpa för kvinnors plats, tillsammans med kvinnorna. Så jävla irriterad jag har varit (är) på män, ja särskilt män, som tar massor av plats och inte lämnar nåt kvar till kvinnor. Javisst ska kvinnor lära sig att ta för sig, men män ska också lära sig att hålla tillbaka.
Men fuck nu har jag kommit på att jag själv är precis lika orättvis och en fet bevarare av maktobalans. Fast nu menar jag inte när det gäller jämställdhet mellan könen. Utan när det gäller den rika västvärldens dominans över fattigare länder. Jag finner mig liksom i att ha det bättre än 80% av världens befolkning, fast det enda jag gjort för att förtjäna det är att födas ur en svensk fitta istället för en kinesisk.
Jag kämpar inte för förändring, för rättvisa i världen, för jag har ju det bra. Istället försöker jag intala mig att "dom får väl lösa det själva" eller att nån annan får ta det ansvaret. Att jag inte orkar bry mig. Jag vill inte frivilligt avstå från min bekvämlighet. Därför vill jag ha höga skatter, så jag tvingas att betala. Jag tror den enda vägen att få dom rika att ge till dom fattiga är genom tvång (tyvärr) eftersom jag själv vet hur lätt det är att bli girig med pengarna när dom väl ligger på kontot...
Jag är visst inte emot barnarbete verkar det som. Jag gör ju egentligen inget för att motverka det. Handlade på H&M senast igår (tror iofs ändå inte på konsumentmakt och bojkott men iallafall). Usch på mig.
Varför får jag dom hela tiden? Fast jag sover och äter och tränar. Det ska väl inte va så att en blir en zombie redan vid 20?
Men nej jag vill inte bara täcka över dom med concealer jag vill veta vad dom gör i mitt ansikte! Är det ett tecken på nån ohälsa? Eller har jag bara nåt fel på blodkärlen just där?
Ibland kan en behöva en påminnelse om att alla fittor ser olika ut, och att alla fittor är bra fittor. Utom dom som har svamp för det kliar, men då finns ju medicin för det.
Yes det är fullkomligt vanligt att fittan inte är "symmetrisk" som i porrfilmer, till exempel att blygdläpparna är olika stora. Eller att dom inre är större än dom yttre. Skrovligt. Hängiga läppar. Hår överallt.
Så våga va stolt över din fitta! Den är helt jävla fucking amazing!
Osminkad, orakad, oförskämt självgod feminist med rebelliska avsikter. Sjukt vänster & extremt normkritisk. Älskar att vara ful och hatar onödigt moraliserande.
Beundrarbrev till [email protected]
