moralfjant

Viljan att va fin är desamma som genererar ångest över att inte va fin. Ätstörningar, bantande, plastikoperationer osv osv osv.

Överallt lär sig ungarna, ungdomarna och vuxna (särskilt dom med fitta) att nåt av det viktigaste här i livet det är att va snygg, att va knullbar, att va attraktiv på den heterosexuella marknaden (eftersom det finns en stark heteronorm i samhället). Kolla på en film, läs en söndagsbilaga, kolla på reklam-affischerna jamen helt enkelt se dej omkring så kommer du fatta vad jag menar (om du inte är oförlåtligt naiv och korkad).

Genom att säga till ungarna att dom är fina som en komplimang, så upprätthåller vi idén om att det är viktigt att va fin. Vi lär ungarna att deras utseende har stor betydelse. Särskilt lär vi tjejer att dom ska anstränga sig att va snygga. Dels genom att vi själva anstränger oss (typ sminkar sig, bär klackskor, bantar, rakar benen, filar fötterna listan kan göras oändlig). Men också genom att vi bjuder in flickorna till skönhetens kamp genom att typ fixa naglar tillsammans, färga håret tillsammans etc etc.

"Men om du inte säger till din dotter att hon är fin, då kommer hon ju tro att hon är ful och DET kommer hon ju må dåligt av! "

Men nej, det köper jag inte. Asså är hon vacker (idealmässigt sett) så kommer hon få höra det av omgivningen, och vice versa om hon är ful såklart.  Och dessutom kommer jag ju antagligen förklara för henne (och hon kommer märka) att jag inte tycker utseende är så betydelsefullt och att jag inte recenserar NÅGON utifrån det. Då fattar hon ju att det inte är för att jag tycker hon är ful som jag inte berömmer hennes skönhet, utan för att jag inte tycker att utseende är värt att hylla.

Jag säger inte att vi aldrig kan göra nåt ”ytligt” med eller inför våra barn, men vi måste va goda förebilder för ungarna för att rädda nästa generation från utseendehetsen. Vi måste våga va fula själva, vi måste våga vara ett alternativ som visar att alla inte ger utseendet så stor betydelse. Att någon som står ungen nära vågar bryta normen kan underlätta för ungen att göra detsamma. Att kunna va lycklig utan att sträva efter ett ouppnåeligt ideal, att slippa ångest förknippat med utseende. Vill du inte ge dina barn det?

Okej så jag vill inte säga till nån, ens mina föräldrar, om min unge är flicka eller pojke.  Men fan är hon helt dum i huvet? tänker ni kanske. Stackars barn som hon experimenterar med! Hon kan ju inte göra ungen till ett socialt statement!  Men jag ber er att läsa förklaringen nedan och se om ni ändrar er.

Det är vetenskapligt bevisat (lita på mej eller googla själva pallar inte källhänvisa) att flickor och pojkar behandlas olika, även som nyfödda och riktigt små. En flicka får mer kramar och mjukare ord och uppmuntras mer till stillhet än en pojke.  Hon hyssjas oftare medan pojkars skrikande mer ses som ett tecken på styrka och nåt att uppmuntra. Det hönsas också mer med små flickor – dom uppmanas vara försiktiga medan pojkar får experimentera mer. Också såklart så köper ju folk presenter till min unge vid födelse och ev dop (och det tackar jag inte nej till liksom) och då blir det traditionellt antingen rosa eller blått tema beroende på barnets kön.

Redan vid ung ålder indoktrineras alltså ungarna in i könsrollen. Samma könsroll som kommer till uttryck när pojkar inte vågar/får/vill ha klänning för att det är tjejigt och när tjejer på dagis får till uppgift att tygla dom vildare pojkarna. Barnen socialiseras in i sin roll och dom vuxna visar med pekpinnar på vilka vägar barnen får gå utifrån sitt kön. Dels genom dom vuxnas beteende och dels genom att säga saker i stil med ”den där tröjan är för flickor” eller ”det är bara pojkar som slåss!” jamen ni fattar. Barn är formbara och vill pleasa oss vuxna, dom vill bli omtyckta och älskade och dom vill göra rätt och vara ”normala”. Klart som fan att dom lyder och lär in dessa konstruerade regler.

Och det hela är så jävla skevt för vad är det egentligen som säger att en kjol bara är för flickor? Allt sånt är bara en fet konstruktion och det biologiska skillnaderna överdrivs friskt. Könsrollerna begränsar våra barn och hindrar dom från att få fler möjligheter att vara sig själva, göra det dom vill oberoende av vad som ses som passande beroende på vad som sitter mellan benen.

Jag vill inte att mitt barn främst ska utforma sin identitet utifrån sitt könsorgan. Jag vill att mitt barn ska få möjlighet att testa på så mycket som möjligt och få utforma sin identitet utan pekpinnar som grundar sig i hitte-på-regler som ses som självklara men som när en tänker djupare (bildar sig) faktiskt är jävligt överdrivna, onödiga och begränsande. Jag vill skydda mitt barn från dom som, visserligen i all välmening, vill lära mitt barn att könet spelar stor roll och att det  finns vissa givna ramar som bör följas – för det begränsar. Genom att hemlighålla barnets kön för omgivningen kan jag vara säker på att folk inte kan (medvetet eller omedvetet) indoktrinera mitt barn i könsstrukturen.

Varför är det så viktigt att veta barnets kön? Jo, för att vi inte vet hur vi ska förhålla oss till det annars, vad vi ska säga till hen, hur vi ska prata om hen och vilken färg vi ska välja på mössan. Och det är precis det jag vill, att folk inte ska anpassa hur dom behandlar mitt barn utifrån hens kön.  Score.

Jamen visst ungen märker väl så småningom att andra ger kön stor betydelse och hur det förhåller sig med könsroller. Men då har ungen iallafall mej (och min kille) som två nära som visar på ett alternativ till hetsen - och det kan vara mycket värdefullt tror jag.

Så här kommer då mina utlovade tips på hur du kan göra julen till den bästa ever. Plocka hela rakt av eller delar, ändra om lite så tipsen passar dej om du vill. Eller skit i dom helt och ha en skitjul då din tråkmåns ;)

1. Fira bara med människor du känner dej bekväm med, och inga idioter.

2. Julpynta om du tycker det är kul. Annars är det helt okej att nöja sig med några ljus och valfri ful skulptur i form av exempelvis tomte eller ren.

3. Julbaka om du tycker det är kul. Annars kan du köpa lussekattar billigt på Willys, värm lite i micron innan och yes det är gott.

4. Undvik snygghetsen genom att alla gäster går klädda i pyjamas hela dagen. Garanterat mysigt. För extra julkänsla välj röda strumpor.

5. MATEN! GODISET! Det viktiga är att det är mycket. Hemlagat eller köpt spelar mindre roll.

6. Ta ett låååångt julbad kvällen innan. Varva ned. Med rökelser, tända ljus och bubblor if you wish. Undvik dock skrubbande, rakande och filande– badet är för ditt välmående och inte din ”skönhet”.

7. Bunkra upp med massor av kul spel och filmer.

8. Om du är en sportig typ – åk skidor! Bygg en snögubbe! Ha snöbollskrig! Snö har vi ju.

9. Om du vill göra en särskild juldukning – fläcka ner duken redan innan så att ni inte behöver oroa er för att spilla. Detsamma kan gälla för kläder.

10.  Köp en katt att gosa med. Eller en hund. En bebis kan också duga.

När jag inte kommer på nåt att skriva om så kan jag alltid få inspiration på genusfolket.se! Nu har dom skrivit mycket bra om könskodade leksaker, bemötit kritik. Kolla!

Problemet är detta: de barn som gärna leker med leksaker som kodats till det motsatta könet anses inte bara bryta med en könsstereotyp, de anses bryta med sitt kön. Det är benämningen i sig som är problemet, själva konceptet bakom orden ”flickleksak” och ”pojkleksak”. Vi säger att leksakerna är kopplade till barnens biologiska kön. Att tro att barn inte uppfattar att vuxenvärlden satt en koppling mellan vissa leksaker och biologiskt kön, eller att de inte bryr sig, är nästan oförlåtligt naivt.

Det intressanta med forskning på könsskillnader i leksakspreferenser är inte att de kommer fram till att det inte finns några skillnader – för det gör de. Men skillnaderna som redovisas till exempel i forskningarna här ovanför motsvarar inte på långa vägar de överdimensionerade skillnaderna samhället har satt på kön och leksakspreferenser, där vi tycks tro att barn faller i en av två kategorier baserat på deras kön.